Elaine:

Saxat från Elaines blogg.

Kan det verkligen stämma, det som Elaine skriver?
Att poliser inte får protestera?
Att de inte får höja sina röster angående sämre villkor eller att de riskerar sina liv och försöker göra rätt för samhället för en skitlön och heller inte kan åka till vissa områden för att rädda utsatta för att folk kastar sten på dem där?
Protestera måste väl vara samma sak som att demonstrera?
Strejka får de tydligen göra om parterna inte kommer överens – anings komplicerat.
Enligt Polisens hemsida så har alla i Sverige rätt att demonstrera och hålla torgmöten, det är en starkt skyddad rättighet som finns i grundlagen så det bör väl i så fall även inkludera poliser? Eller?

Även om jag inte är så säker på att hon har rätt här ovan så håller jag med henne om att polisyrket borde vara ett högavlönat yrke eftersom dessa människor ska hålla oss trygga och Sverige säkert. 
Jag undrar egentligen varför det inte är det..
Det verkar ju vara jättesvårt att komma in på polisutbildningen vilket brukar indikera höga kvalifikationer bland de antagna och ändå får de en riktig skitlön.

Vad manas man av för omänskligt kall när man accepterar att i jobbet få tegelstenar i huvudet när man försöker hjälpa någon som ringt 112 – för en skitlön?
Jag tycker det är åt helvete och skulle också gärna protestera tillsammans med Elaine om det nu visar sig att poliserna själva inte får göra det.
Samma sak sjuksköterskor, lärare och ett helt gäng andra yrken som jag anser har på tok för låg lön.
Vi kanske ska pusha för Foki som statsminister ändå för det här ingick ju i hennes vallöften. =)

Saxat från Fokis blogg.

 

Elaine:

Saxat från Elaines blogg

Ja, jävlar vad jag ska ta till mig det här inlägget av Elaine.

Jag har alltid trott att det varit, och kallat det för att vara lojal men jag har insett mer och mer att det handlar om någonting helt annat – att man helt enkelt tar ansvar för någon annans konflikträdsla och tar fighterna åt dem istället.

Jag kommer aldrig lägga så mycket energi på någon annans konflikt mer men frågan är ju då – vad gör man istället när man blir någons känslomässiga papperskorg?
När en person beklagat sig och gråtit ut hos en för hundrade gången om en och samma sak eller person…vad gör man då? Ber dem hålla käft till slut?

Elaine:

Elaine fick hård kritik av Nina Rung på ECPAT för att använda ordet pedofil där förövare vore bättre lämpat. Nu skriver Elaine om den mobb som startas på både sitt och Ninas forum där folk går hårt åt dem båda.

Ninas inlägg handlar i stort om skillnaden på en pedofil och en förövare och varför det är viktigt att skilja på de båda begreppen:

Pedofili är i första hand en sexuell störning som innebär ett varaktigt sexuellt intresse för barn som inte kommit in i puberteten, eller som befinner sig i tidig pubertet. Detta kan visa sig i fantasier, impulser och ibland, men inte alls alltid, i faktiska sexuella övergrepp mot barn.

Ilska och hat som riktas mot de som begått, eller är i riskzonen för att begå sexuella övergrepp, kan driva dem längre ut i samhällets marginaler och öka risken för att de begår övergrepp. Att förövare begår sexuella övergrepp beror nämligen inte bara på vad de intresseras av sexuellt utan också på hur de tänker, mår och beter sig i övrigt. Det är bland annat därför som offentlig uthängning av sexbrottsförövare på nätet inte fungerar riskminskande som tänkt. Ordet pedofil är mycket laddat och när det felaktigt används som samlingsbegrepp riskerar stigmat att öka ytterligare.//Nina Rung

Är det viktigt att hålla begreppen isär? Pedofili, hebefili, efebofili..
Kanske ska man bara kalla dem alla för förövare?
Fast visst låter förövare mindre ”laddat och allvarligt” än pedofil?

Tycker ni att Elaine slänger sig med ordet pedofil för ofta?
Borde det inte vara reserverat för folk som är sexuellt attraherade till prepubertala, dvs outvecklade, barn och inte dra alla över en kam? Generellt sett är dessa barn yngre än 12.

Är hon kanske FÖR färgad av sina egna erfarenheter att hon ser pedofiler överallt?
Vad tycker ni?

 

Elaine Eksvärd:

…men tyvärr är det inte så.

Elaine har upplåtit sin blogg till sin vän Josef som bloggar om sina erfarenheter av att ha en styvmamma som fysiskt och psykiskt misshandlade honom som barn och vilka djupa ärr det satt i honom.

Det här var min vardag med dig, men det var inte det värsta du gjorde, alla tusennålar du gjorde, alla bett du gav i armen och ljumsken, alla nyp och kontrollen du hade och utövade över mig överskuggar inte den gången du verkligen planterade en dödsångest i mig. Den lilla Josef som kan ha varit runt 6-7 års ålder.//Från Elaine blogg

Jag blir alldeles tårögd av att läsa det här inlägget.
Jag är ju själv bonusmamma och jag älskar dem! De är ju min familj tillsammans med M.
Jag har aldrig ens tänkt på vår förhållande på något annat vis än med dessa två underbara ungar – de är en del av M och jag älskar honom och vill leva mitt liv med honom.
Självklart är de en del av mitt liv lika mycket som han är. (Eller ja..varannan vecka, men ni fattar..)

Jag kan inte för mitt liv förstå hur man kan vilja skada ett litet barn på det vis som Josef beskriver i Elaines blogg. Varför?
Var hon arg för att hon inte fick ha hans pappa för sig själv? Svartsjuk?
Hur kan man vara svartsjuk på ens partners kärlek till sina barn? Om M hade uppvisat minsta tecken på att hans barn inte var det viktigaste i hans liv när vi träffades så hade jag nog inte velat ha honom. Vem vill leva med en person som inte älskar sina barn och gör allt för dem?

De är min familj och jag älskar dem.