Åh, vad jag är sugen på att bygga nytt hus igen! Jag är ju 100% nöjd med huset vi har byggt men vill känna mig 500% nöjd Okej, ärligt talat så tror jag att jag är en person som aldrig kan bli helt nöjd.. Jag vill alltid ändra, gå vidare, fixa och ordna.. Det är både en positiv och en negativ egenskap. Jag har ju sjukt mycket drivkraft och vill alltid komma framåt! Hatar att stå och stampa och vill ständigt utvecklas och sätta upp nya mål! Men samtidigt så är jag ALDRIG nöjd och det är sjukt jobbigt vissa gånger. Måste säga åt mig själv att sluta vilja ha mer och bara ta vara på det jag redan har. Sätter sådan press på mig själv, allt runtomkring.. Har svårt att njuta av nuet och av att vara här och nu många gånger. Sedan Jolie kom så har jag dock blivit SÅ sjukt mycket bättre på det. Livet är verkligen precis just NU. Det händer och man måste ta vara på det på bästa vis.

MEN! Bygga nytt vill jag göra igen! Man brukar ju säga att man måste bygga ett par hus för att veta hur man verkligen vill ha det. Och det stämmer säkert. Problemet är bara att jag trivs så himla bra i vårt område och det finns inte mer tomt här.. //GabJoss 28 februari 2019

Minns ni att jag skrev att vi är sugna på att bygga nytt igen? Ni kan läsa mer om det här.Vi har kikat på en tomt som vi mest troligt är intresserade av. Trodde inte att det fanns några men det gjorde det. Två stycken närmare bestämt! Många tycker ju att vi är galna som har tankar på nytt redan och vissa skrev i kommentarerna att dom förstår oss precis. Alla är vi olika. Men ja, haha.. Från att tänka att det nog kommer att dröja ett par år innan vi bygger nytt igen till att det kanske är ett alternativ redan nu? Vi får väl se. Inget är som sagt bestämt eller planerat men det finns en chans att det blir så ändå =) Imorgon ska vi prata mer med Myresjöhus! Som det känns just nu så kommer vi nog att köra! Känns så knäppt att det blev såhär då det som sagt var det sista vi trodde! Livet alltså.. //GabJoss 4 mars 2019 

Herregud, jag orkar knappt möblera om hemma, än mindre flytta så att bygga nya hus så som GabJossan och Fjodor verkar vilja göra gör mig matt.
När jag väl fått det trivsamt hemma så vill jag sitta och trivas i det – inte påbörja ett nytt projekt, men jag antar att det har med intresse att göra kanske?
Jag kan inte låta bli att undra om det yttepyttelite har att göra med content – ett sätt att behålla läsarna på, men inte fan bygger man ett nytt hus för det?
Vad hände med att köpa en ny sammetspuff? 🙂

Har du tid att ta hand om dig själv med två barn? 

Jag försöker duscha två gånger i veckan (ja, det räcker faktiskt för mig) och tvättar då håret,rakar benen osv.. Det får mig att känna mig fräsch. Lockar håret efter varje dusch och då håller det fram tills nästa dusch. Och så snabbsminkar jag mig varje dag. Tar två minuter för mig att göra mig klar typ.//GabJoss

Egoina startade en minst sagt intressant diskussion om personlig hygien med det här inlägget och nu GabJossan givit sig in i leken tack vare en fråga på bloggen.
Kan vi inte bara komma överens om att behovet att duscha är lika individuellt som exempelvis behovet för sömn, mat och sex?

Jag duschar när jag behöver. Simple as that.
Nån mer?

Jag tänker mer och mer på utbildningen jag har sökt. Ska bli så spännande att se om jag kommer in och om jag där och då känner att jag kan tacka ja om jag faktiskt kommer in. Kommer jag inte in på socionom nu till våren eller avböjer så kanske jag söker in till lärare när Jolie är lite äldre. Eller testar socionom igen. Det står mellan dessa två..

Visste ni att jag faktiskt läst första terminen på lärarprogrammet? Fick läsa så bra kurser och tyckte det var så spännande! Fördelen med läraryrket vore ju all tid med barnen då man får mer lediga lov osv. En riktig dröm! Och också roligt att få lära ut och bli en viktig vuxen i många barns liv. Visste ni att jag älskar ex. svenska i skolan och alltid har haft MVG i det? Skulle vilja bli svenskalärare om jag fick välja! Och kanske samhällskunskap eller historia.//GabJoss

Flitens lampa lyser och kommer att lysa uppe i Umeå. Familjen GabJoss och Fjordingen har nämligen beslutat sig för att börja plugga igen.
Lite ovanligt bland alla influenca-drabbade människor där många verkar tycka att utbildning är totalt meningslöst men inte dessa två.
Fjodor studerar just nu till civilekonom och Gabriella vill bli socionom alternativt lärare, men då MÅSTE hon lära sig att det heter svensklärare och inte svenskalärare. Detta är något jag själv snappade upp alldeles nyligen, att det är lite av ett generalfel som får alla språkpoliser att gå upp i limningen…
SÄRSKILT på sociala medier.
🙂

Blondinbella: Hoppade av gymnasiet men ”tog ändå studenten” utan slutbetyg 2009
Kissie: Tog studenten på distans 2012
Kenza: Tog studenten 2009
Nellie Berntsson: Slutade efter nian
Hannalicious: Tog studenten 2014
Paow: Hoppade av skolan
Dessie: Hoppade av grundskolan men pluggade upp betygen och studerar just nu till mäklare
Lisa Olsson: Tog studenten 2013
Margaux: Tog studenten 2009
Egoina: Tog studenten 2008
Sandra Beijer: Tog studenten 2003 och pluggade sedan på Berghs

Det var inte så många som hoppat av skolan som jag trodde. (Judgemental? – yes sir!)
Det var ju typ bara Bella, Paow och Dessie…och Nellie…
Fast hon har inte hoppat av, utan helt valt bort gymnasiet för att istället kunna satsa på sin ridkarriär.

Vad tror ni? Hur viktigt är utbildning egentligen? Och måste man skaffa sig den på en gång eller mår man kanske bra av lite pauser i pluggandet?

En kvinna kommer ut och ropar upp mitt namn, presenterar sig som gynekolog och sedan går vi in i ett rum där vi pratar lite och jag lägger mig ner och bräsar. Helt plötsligt kommer det in två män i rummet (OCH JAG LIGGER DÄR) varav en av dom är en patient och den andra är läkare. Gynekologen börjar småprata med dom samtidigt som hon låter mig ligga kvar. Jag blir chockad men eftersom att gynekologen inte bryr sig så försöker jag slappna av och tänka att det kanske inte är så farligt ändå. Under tiden som hon sedan pillar där nere på mig och berättar hur det ser ut så börjar en av männen (patienten) stirra och le mot mig och jag bara ligger där och fattar ingenting. Från ingenstans börjar gynekologen prata om att jag har jättebra balans där nere och sen ROPAR HON PÅ MÄNNEN och ber den manliga läkaren att lukta på mig där nere. Allt går så fort att jag knappt hinner reagera. Kommer bara ihåg “Daniel, du måste komma hit och lukta”. Han gör det och sen säger han “Helt fantastiskt bra” och ler stort mot mig. Den andra mannen (patienten) står en bit bort och ser JÄTTEglad ut. Jag gapar stort och ser huuuuur chockad ut som helst och då säger den den kvinnliga gynekologen. “Se så, det är inget att skämmas för, det är ju bara till din fördel”.//GabJoss

Jag har själv aldrig varit med om att en gynekolog gjort ett sniffprov på min hallongrotta – vad jag vet i alla fall – men att ta med sig en annan, MANLIG patient in i rummet där en kvinna ligger för en gynekologisk undersökning, som är relativt utlämnande i sig där man ligger benen i vädret måste väl vara snudd på tjänstefel.
När ni skrev om det här inlägget i kommentarerna så handlade de mest om själva luktandet och hade tänkt skriva ett lite humoristiskt inlägg om att ”man får hoppas att gynekologen inte är rökare – de har oftast ett försämrat luktsinne – för då riskerar man på ett okej på sitt underliv över om det skulle ha utvecklat en egen – både – flora och fauna, men efter att ha läst Gabriellas inlägg så ändrade jag mig.

Får det gå till så här? Gabriella skriver att hon och Fjordor kontaktade ansvariga på vårdcentralen men jag skulle vilja veta om det fick någon konsekvens. 
Är det förresten någon som vet hur lång tid efter en sådan här sak inträffat som man kan göra en anmälan?
Jag förstår att gynekologer kanske blir lite avtrubbade i sin syn på kön eftersom de ser dem dagarna i ända men SÅ jäkla avtrubbad får man inte bli!
Och det händer inte bara hos gynekologen, utan avtrubbade yrkesutövare finns överallt som gör kränkande saker i sin brist på förståelse och empati.
Jag hade en bekant som drabbades av cancer för några år sedan och när han var så pass sjuk att han behövde få pallitativ vård i hemmet – alltså vård i livets slutskede – så ville försäkringskassan att han skulle be sin läkare om ett intyg på när han i runda svängar förväntades dö för att se om han kvalificerades för den typen av vård.
Har ni hört något så sjukt?
Kanske behövs sådana intyg, men att be den dödssjuke patienten fixa fram det är ett tecken på GRAV empatistörning i mina ögon!

Jag hoppas GabJossan kollar upp sina möjligheter att anmäla i efterhand – om så bara för sin egen skull!