Hannalicious:
Glöm YOLO, DIY, SWAG och alla andra trendiga ord som cirkulerat på nätet ett tag – Hannalicious har precis myntat det senaste trendordet att använda på….ja, egentligen allt, och använder det….det gör hon!
Kidsen nu för tiden alltså…
De är fett innovativa när det kommer till att slakta det svenska språket. FETT innovativa!
För oss gamlisar – så här ska det alltså användas:
Obs. Inlägget kan innehålla spår av nötter och ironi.
Hannalicious:
Det är så EXTREMT lågt av er att stå med pekpinnar och tycka och tänka något om mina upplevelser och vad jag känner, tycker och tänker. För ni har ingen aning. Alla är olika och alla har olika liv och olika känslor kring stress. Hur kan man bli provocerad eller arg för hur någon annan känner sig? Hur jag mår och hur du mår har ingenting med varandra att göra. Och vem bestämmer vart gränsen går när man är stressad eller inte?
Att gå på spa, middagar, fixa naglarna och göra i ordning en frukost med risifrutti ingår i mitt jobb. Jag går inte på events för att umgås med vänner och ha kul (självklart ser det säkert ut som så ofta eftersom att de flesta av mina vänner också bloggar och några gånger är det ju också mer pleasure än business). Men främst är jag ju där för att få bra kontakt med de olika varumärkena för potentiella samarbeten och för att synas och visa upp mig, mitt varumärke och mina sociala medier.//Hannalicious
Nu verkar den Licious Hanna snappat upp hur hennes beklagande inlägg uppfattade som jag skrev om här.
Hanna har en poäng här – alla har rätt till sina egna känslor och det kanske kan uppfattas som lågt att kritisera hennes ”jobbiga” livsstil men det finns också någonting som heter perspektiv.
Givetvis slutar inte inte ditt brutna ben göra ont bara för att att jag brutit båda mina, men kanske att hennes hektiska livsstil skulle framstå som så överväldigande om hon tog in lite andra verkligheter – inte bara den som hon och hennes influencervänner lever.
Jag känner mig otroligt privilegierad som får arbeta med den här bloggen. Nej, jag är aldrig riktigt ledig och kan aldrig riktigt släppa jobbet, men fördelarna som det för med sig väger upp det så mycket att jag skulle skämmas om jag klagade över det. Bara att inte behöva väga semesterdagar på guldvåg för att få dem att räcka till när barnen har lov…
Den enda gången jag bad om lite förståelse var när jag var i USA med Magnus och vi faktiskt hade semester tillsammans och jag tidsinställde mellan 4-6 inlägg varje dag som kom upp lite knasigt pga tidsskillnaden.
Men det var ju tack vare bloggen och er som jag kunde göra den resan. Så ja, även om det kanske inte är så roligt att aldrig ha en hel dag ledig någon gång så skulle jag aldrig drömma om att beklaga mig över mitt jobb. Jag har jobbat skift, jag har jobbat natt, jag har städat hotellrum, arbetat som personlig assistent, jag har gått in i väggen två gånger så jag vet hur det är att ha fysiskt och psykiskt ansträngande arbeten på ett sätt som jobbet som bloggare/skribent aldrig ens kan komma i närheten av. Äntligen har jag möjligheten att styra över mitt arbete och mina tider och jag är evigt tacksam för det och skulle aldrig håna de som kämpar där ute genom att beklaga mig över mitt jobb. Sjukskrivna, ensamstående föräldrar, studenter, de som inte vet hur tusan de ska få ihop vardagen eller de som inte alls får den lön de förtjänar för det arbete de utför.
Kanske kommer min förståelse och ödmjukhet från att jag faktiskt haft vanliga jobb? Kanske skulle Hanna må bra av att jobba lågpass på Restaurang Morten Trozig i Gamla stan där man fick springa i stentrappor 16 timmar om dagen under ett ”långpanna” med svintunga tallrikar eller ta ett nattpass som personlig assistent åt en liten tjej som enligt läkare kunde dö varje natt om man inte hade koll på hennes syresättning och vätskenivåer?
Jag vet inte, men vi behöver göra någonting åt den här nya generationen av Influencer och ungdomar som vill bli chefer direkt efter gymnasiet – om de ens går klart skolan – utan varken utbildning eller erfarenhet. De kommer bli vårt fall.
Hannalicious:
JAG RÄCKER INTE TILL OCH JAG ORKAR INTE KÄNNA SÅ LÄNGRE. Igår när jag kom hem ifrån Mollys lanseringsevent (mer om det snart) så brast det. Jag har känt de senaste veckorna att jag har fått tillbaka mycket av min energi, mitt go och mitt härliga jag. Men igår så blev det bara för mycket igen…. Varför är det så svårt att hitta den där rätta balansen mellan jobb, träning, vänner, familj och egentid? Jag hinner ju inte ens tänka och refkletera på hur jag tycker att dagen har varit längre. Och hur kan min to do list alltid vara så lång att jag inte vet vart jag ska börja?
Tack livet för mina föräldrar säger jag. Fick ringa dem igår och be om hjälp, så de sa åt mig att lämna över allt ansvar kring lägenheten på dem, för jag har jättemycket att köpa och fixa med i den också fortfarande. Så nu ska de köpa en tv, tvättmaskin, el-uttag, köksmaskiner osv och fixa i ordning till jag kommer tillbaka från New York. Gud, vad hade jag gjort utan dem?//Hannalicious
Jag har sagt det förr och jag säger det igen…
VAD är det som dessa stackars, unga och priviligierade tjejer sysslar med hela dagarna som gör dem på gräsen till utbrända att deras föräldrar får rycka in och ta hand om vardagsbestyren?
Luncher, PWs, shopping, skriva ett och annat inlägg, sätta sitt namn på någon klädkollektion, ett middagsevent, kanske fota ett reklamsamarbete där man har hällt upp Risifrutti i en skål och slängt några hallon på och så fler PWs med ett svinfyr latte i handen?
”Jag är SÅ utbränd eftersom jag inte kan välja mellan alla luncher och middagar jag är inbjuden till och som jag bara måååååste gå på fast egentligen är det rena nöjen men då har jag ju i alla fall något att fylla bloggen med så jag slipper fundera över mitt dagliga inlägg.”
Ett tips – om du känner att du inte klarar av vardagens alla krav som ställs på dig i form av att skaffa vitvaror till ditt hem – skippa en slottsövernattning, tjejmiddagen eller två eller de där nöjesresan tills du känner att du är i fas. Gå en kurs i prioritering. Events för dina vänners olika reklamjippon kanske får stå åt sidan ett tag medan du tar tag i ditt liv. Det är nämligen det som betyder att man är vuxen. Att ibland behöva välja bort nöjes för andra, lite mer nödvändiga saker.
Att behöva ringa sina föräldrar och be DEM komma och inreda lägenheten som DE gick på visningen på, som DE betalat handpenningen till för att du shoppat Chanelväskor för att du är alldeles för utmattad av nöjen känns… Tja, ju mer jag skriver desto rimligare känns det men det är ändå pinsamt.
Väx upp liksom!
Ska vi kika på Hannas helg som verkar ha föregått det här lilla sammanbrottet?
Fredag:
Lördag:
Söndag:
Här är denna veckas schema!
Ja, jag förstår jag verkligen att hon inte har tid att skaffa en tvättmaskin till sin nya lägenhet. Herregud, hon ska ju i princip rädda världen helt på egen hand.
Söker programmet ”Ung och bortskämd” nya deltagare förresten?
Jag tror nämligen att jag har hittat en prima kandidat här!
Ps. Under tiden jag skrev det här inlägget så levererades vår nya tvättmaskin eftersom den gamla valde att kasta in handduken och kidnappa alla våra kläder.
Ta en sån! Du kan säkert få spons på den mot att du lägger ut en bild på den med en coffeetable-bok, ett doftljus och en klongvas med snittblommor på, tror du inte?
Nu har ju jag varken en Klongvas eller coffeetable-böcker hemma så jag fick vara lite innovativ, men typ så här. (Här är en Klongvas för den som undrar hur de ser ut)
You’re welcome!
Tillägg: Psykisk ohälsa ska tas på allvar och är ingenting man ska skoja bort men det finns grader i helvetet även där. Som fd utbränd blir jag nästan provocerad av hennes inlägg. Är man utbränd orkar man ingenting, men den här tjejen vill bara plocka russinen ur kakan och bara göra roliga saker medan vardagsbestyr och annat är alldeles för jobbigt för henne. Orkar man åka till New York en helg eller gå på 18 events på en vecka men samtidigt inte ”orkar” skaffa egna vitvaror så är man inte utbränd. Man är bortskämd.
Lite kul ändå att det här blev ”the Molly Rustas/Hannalicious-edition”.
De sviken aldrig!