Visa det här inlägget på Instagram

Lisa ”Misslissibell” Zentio har precis släppt en läsdagbok för alla boknördar.
Här kan man recensera, analysera och betygsätta böcker från noll till fem stjärnor – och samtidigt hålla koll på hur många man faktiskt hunnit läsa.

Jag gillar idén!
Det känns som en frisk fläkt bland alla standardiserade influencerprodukter.  Det är lite som en ”Mina vänner”-bok, fast för böcker – minus frågan om favoritfärg och drömkille. Och med tanke på att både träning, kost och sömn numera spåras och mäts i appar – varför skulle inte också läsningen få sin egen plats i självoptimeringskulturen?

Vad tycker du?

Som vi alla vet nu, efter att jag postat två näst intill identiska inlägg – först det här och sen det här –  så ligger Sanna Jönrvik Déman i startblocken för sitt nya klädmärke SJD Wardrobe som hon börjat uppdatera mer om på sina sociala medier.
Hon fick en fråga på Instagram om hennes kollektion kommer vara storleksinkluderande – alltså om den kommer erbjuda storlekar utöver de vanligaste – och hon svarade så här:

“Iom att jag finansierar hela karusellen själv så får jag också ta alla beslut, och även då vilka storlekar som plaggen produceras i. Detta är något jag tidigare fått kritik för när jag gjort designkollektioner, att det är för få storlekar. Oavsett vem som bär ansvar för det så har jag lärt mig av er där och vad som efterfrågas. Så för mig har det varit oerhört viktigt att ta in den kritiken och göra om och med det göra rätt. Jag försöker ta in så mycket storlekar det går och hoppas att alla ska trivas och känna sig fina i min design.”

Och här någonstans förväntar man sig ett tydligt ja eller nej på frågan – men i stället blir det ett klassiskt “vi försöker, men…”.
Alltså, inte helt storleksinkluderande, men kanske lite mer än andra märken? En av mina följare tolkade det kort och gott som ett “nej”, och jag kan inte säga att jag blev så mycket klokare själv, men jag har ställt frågan till Sanna, om hon vill berätta det. I så fall uppdaterar jag, kanske i ett identiskt inlägg som det här – för varför bryta ett vinnande koncept?

Jag kan väldigt lite om sådant här men blev lite nyfiken.
Vad är det som riskerar kostar pengar när det kommer till att erbjuda fler storlekar? Är det själva produktionskostnaden, att ta fram mönster och tillverka plaggen eller att man inte vet om man kommer sälja lika mycket som de ”vanligaste” storlekarna?

Visa det här inlägget på Instagram

Espresso House har inlett ett kampanjsamarbete med Isa Östling och Tilda Törnqvist och lanserar Iconic Frapino – en svalkande jordgubbs- och vaniljfrapino i randig mugg.
Från den 21 augusti till den 30 september 2025 finns drycken på menyn och jag kan inte påstå att jag är supersugen på en dryck som mest verkar framtagen för barn, men eftersom jag ska in till stan i morgon för att podda – och för att det ligger en Espresso House på hörnet till redaktionen – så är jag beredd att offra mig och prova det.
Så här säger influenserna själva om sin dryck:

Tilda Törnqvist om samarbetet:
Espresso House är ett ställe jag och mina vänner hängde på hela mina tonår och det känns som att alla har en relation till dem, så att få släppa en dryck tillsammans känns som ett ”full circle moment”

Isa Östling tillägger:
Är det något vi eftersträvar så är det att vara Iconic och när jag dricker våran frapino så är det precis det jag känner mig … ICONIC.

Jag känner mig som fyra generationer för gammal för att inmundiga den här drycken som låter så söt att tårna krullar sig, men vad gör jag inte för er skull? 😉
Någon som redan testat?

Visa det här inlägget på Instagram

Visa det här inlägget på Instagram

Kenza Zouiten Subosic släpper en egen smyckeskollektion tillsammans med Mockbergs.
Smyckena har ungefär samma prisklass som produkterna från Ani Jewels, men ser ut att hålla en betydligt högre kvalité – bortsett från ringarna med stora vita stenar – de ser ut som Anis ungefär.
Jag tycker dessa två produkter var riktigt fina, men frågan är ju om guldplätteringen skavs av lika snabbt som på Anis smycken?

Visa det här inlägget på Instagram

Margareta Grääs har lanserat muddar och hårband för att hålla undan håret och undvika att ärmarna blir smutsiga under hudvårdsrutinen. Enligt hennes story så är de redan slutsålda, men det här ställer jag mig verkligen frågande till varför?

Jag köpte två sådana här muddar på Eko för typ 25 kronor, som gör jobbet!
Vad gör Margaretas produkter hundra kronor bättre? Uppenbarligen någonting, eftersom de sålt slut, men ändå?
Är det någon här ute som köpt dem och som kan avslöja om de är 129 kronors-muddar värda priset?

Ha en fortsatt fin söndag!
Öppet Spår kommer kl 18:30.

Visa det här inlägget på Instagram

En ut, en in?
När Avora går i graven så kanske marknaden öppnas upp för ytterligare ett influencerklädmärke – för det finns ju så få menar jag.
Sanna Jörnvik Deman har mig veterligen inte ”designat” några kläder tidigare utan har enbart valt ut kläder ur en redan existerande kollektion och kallat den för ”selected by…” men här verkar hon har varit mer delaktig i mer än ett ”pekande” – i alla fall om man ska tro inlägget här ovan.
Hennes bolag kommer heta ”SJD WARDROBE” och hur den kommer särskilja sig från alla andra klädmärken och/eller influencermärken vet jag inte, men jag tänker att det kommer visa sig vad det lider.

Jag vet inte riktigt vad som skulle få mig intresserad eller rent av nyfiken på en klädkollektion från en influencer för det känns liksom aldrig som att det kommer någonting…nytt?
Om ni fattar vad jag menar? Går det ens att sakna någonting på en marknad mer mättad än ett ballongsläpp på en gender reveal?
Hanna Fribergs klädmärke Freia Resort fick mig kanske att höja ett halvt ögonbryn, men inte på ett vis inlindat i positivism, utan snarare tvärt om.

Jag ser nog hellre Anna Book lansera tandblekning eller egna örhängen från Glitter, än matas med ännu en dussinkollektion från en influencerbrand som – precis som Avora – håller en säsong, max två.
Men det är kanske bara jag?