Jag vet inte vilka influencer eller vilket företag det här gäller, och det är egentligen inte så viktigt.
Det intressanta är den där ambivalenta inställningen som många influencer har till sig själva, sina jobb, sin bransch och sina kollegor.
Hur man än vrider och vänder på det så får jag det inte riktigt att gå ihop.

De kräver att bli tagna på allvar, och att bli sedda som en hårt arbetande yrkesgrupp, samtidigt som de inte har en aning om vilka lagar och regler som appliceras på deras bransch och gapar om hat och mobbing så fort någon påpekar detta.

Om man ska tro inlägget här ovan så verkar vissa influencer inte se på sina kollegor på samma vis som de ser sig själva eftersom de säkerligen själva aldrig skulle jobba gratis, samtidigt som de förväntar sig det av andra. Som de hävdar att de samarbetar med, bara för att vara snälla?
Så jäkla fult!👎🏻

Influencers alltså… 🤦🏼‍♀️

Tack för tips! 

Visa det här inlägget på Instagram

Tiingelinn gör reklam för en produkt för alla som vill vabba mindre.
Hon själv borde stå först i kön, med tanke på att hon inte verksr gjort annat den senaste tiden, än att just vabba.
Hon vabbar till och med i skrivande stund. 😉

Det här vabb-maratonet i kombination med den här reklam – hög eller låg trovärdighet? 
Jag är kluven. Har hon vabbat så här mycket, TROTS användning av produkten, så skulle jag säga låg trovärdighet.
Gör hon däremot den här reklamen på GRUND av allt vabbande så blir den högre.

Hur tänker ni?

Visa det här inlägget på Instagram

Visa det här inlägget på Instagram

Visa det här inlägget på Instagram

Tack för tips! 

Influencers Ulrika Forsberg publicerade ett reklaminlägg för företaget Allevos VLCD-produkter på både Instastory och i sitt Instagramflöde.
VLCD (Very Low Calorie Diet) är ett samlingsnamn för dieter där man max äter 800 kalorier per dag genom att ersätta sina måltider med exempelvis en shake, soppa eller bar.
Att marknadsföra den här typen av ”svält-dieter” kan ses som problematiskt i sig, men den här reklamen la sig snäppet högre upp på problematikskalan.

Varför?
Jo, för att den marknadsförande influencern är gravid, och till och med Allevo själva avråder gravida kvinnor från att använda deras VLCD-produkter.

I sin reklam blandar Ulrika påståenden om att hon använder Allevo för att hon har svårt att få i sig mat, med att hon använder Allevo för att hålla vikten under sin graviditet.
Jag bad Ulrika om en kommentar och så här sa hon medan reklamen fortfarande låg uppe på hennes plattform:

Ansvariga för förmedlandet av reklamen är influencernätverket CURE, som menar att de inte kände till att Ulrika var gravid när kampanjen bokades, och att Ulrika inte känt till att produkterna inte rekommenderas för gravida när hon spelade in sitt samarbete.
Kampanjen är nu nedtagen från alla Ulrikas sociala medier och hon har postat ett inlägg där hon ber om ursäkt.

Att Allevo inte reagerat på att en gravid kvinna gör reklam för deras VLCD-produkter är lite anmärkningsvärt då jag utgår ifrån att de godkänt reklamen före publicering.

Jag har sökt Karo Pharma AB som äger Allevo för en kommentar men ingen har återkommit.

Tack för tips! 

Den här frågeställningen gäller givetvis alla influencers som säger sig recensera någonting man fått betalt för att marknadsföra, men eftersom Isabella är nyss hemkommen från Thailand – där hon varit väldigt tydlig med att det rör sig just reklam genom att tydligt reklamidentifiera de allra flesta av sina uppdateringar – så var det hennes inlägg som fick in mig i dessa tankebanor.

När det rör sig om betalt reklam så är det i slutändan upp till företaget hur de vill att den ska utformas, oavsett om de tar in extern hjälp eller inte.
När det kommer till just influencer marketing så är det vanligt att företagen ger influencers lite mer kreativ frihet vad gäller utformningen av reklamen, men de allra flesta vill godkänna den innan den publiceras.
Oavsett hur en betald reklam utformas så kan jag tänka mig att de allra flesta företag förväntar sig att den ska vara positiv.
Allt annat är ju att kasta pengar i sjön, och kan så klart även påverka företaget eller varumärket negativt.
Den risken tar företag när de exempelvis skickar ut pressbud eller liknande.
Det är lite av en chansning, där risken finns att få ett negativt omdöme, men det verkar vara en risk som många företag är villiga att ta, eftersom ett positivt utlåtande av någon som utger sig för att vara neutral är värt mer än betalda och regisserade hyllningar från ett manus.

Problemet med pressutskick till influencers är att de inte ser detta som arbetsprover att recensera, utan de agerar mer som att de får presenter från olika företag, som de glatt tackar för när de visar upp dem på sina plattformar.
Majoriteten av gångerna innan de ens provat produkten, och med det försvinner allt det som en gång var hela syftet med pressutskick utan krav på motprestation – objektiviteten.
Det allra flesta influencers skulle aldrig komma på tanken att såga ett pressutskick, för de vill ju så klart fortsätta få ”presenter” hemskickade till sig.
Med den här utvecklingen så kommer snart alla former av pressutskick eller pressresor ligga på samma låga nivå av trovärdighet som en betald reklam.
Trovärdighet är trots allt en av nyckelingredienserna i all influencer marketing, men kommer företag vilja betala för reklam i framtiden, om allt som krävs är att skicka en liten påse med presenter till en influencer som gratis visar upp produkter på ett sätt och med en räckvidd som man tidigare betalade dyrt för?

Ja, en influencer KAN mycket väl älska en produkt de får betalt för att marknadsför, kalla den för sin favorit och vara helt genuin sin positiva recension, men hur ska man kunna lita på det, när det förmodligen hade låtit på ungefär samma sätt, även om influencern tyckt att produkten ”presenten” var skit.
Syftet med betald reklam är inte att sprida konsumentinformation som fakta eller kunskap.
Syftet är att påverka människor, tillsammans med att sälja en vara eller en tjänst.
När ett företag betalar stora summor pengar för reklam – oavsett medium – så är det snudd på dåraktigt att tro att de fortfarande skulle vilja betala för reklamen om den var någonting annat än positiv och gynnsam för företaget.

Går det att lita på omdömen eller recensioner för ett företag, när man vet att influencern i fråga samtidigt tjänar stora pengar för att medverka i, och publicera reklam på sina plattformar?
Recensioner i betald reklam KAN vara genuina, men återigen – hur ska man kunna veta det?
Det är samma fråga som jag ställde här ovan, men då om pressbud.
Företag betalar för reklam med syfte att främja deras varumärke, och den hade nog låtit ungefär likadant, oavsett vad influencern tycker.
För att få betald reklam att verka mer trovärdig så brukar influencers ta med några få saker som hade kunnat ha varit bättre, men jag skulle gissa att även dessa är, antingen på förhand godkända av företaget eller i alla fall sanktionerade av det.
Företag vill åt influencers persona, trovärdighet och räckvidd, men är nog relativt ointresserade av deras åsikter.

Så, kan man lita på en influencers positiva utsago om ett företag, när denne samtidigt tjänar stora pengar på att marknadsföra och främja det?
Bit inte den hand som föder dig, brukar man säga, men frågan är väl egentligen vems hand det är som egentligen föder en marknadsförande influencer.
Företaget som betalar för reklamen, eller följarna, som i sin stora mängd är hela anledningen till att företag vill betala för att synas på en viss influencers plattformar?

Vad är hönan, vad är ägget? Vad är bonden, vad är tuppen?
Här kan man snurra runt ett tag…

Angelica Isaksen ville göra en så kallad ”mommy makeover” vilket innebär att man gör bröstförstoring, rumplyft och bukplastik. Angelica valde en arrangör som bokar operationer hos skönhetskliniker i Istanbul efter att en svensk influerare hade lovordat arrangören i sociala medier. Bilder på Instagram på tidigare kunders resultat såg också fina ut, tyckte Angelica Isaksen enligt den här artikeln i Dagens Nyheter.
[…]

Flera kända svenska influerare visar sina resultat på Instagram efter skönhetsoperationer i bland annat Turkiet. En influerare med drygt 200 000 följare erbjuder en rabattkod hos samma arrangör som Angelica Isaksen valde. I Facebook-grupper berättar kvinnor om hur de har drabbats av resistenta bakterier efter sina operationer.

– Jag såg influerarnas bilder och tänkte att jag inte skulle kunna promota något som jag själv inte litar på. Jag tycker det är hemskt att de inte tar reda på mer och berättar om riskerna, säger hon i samma artikel i Dagens Nyheter. 

Dagens Nyheter publicerar en artikel om Angelica Isaksen som drabbats av resistenta bakterier efter att ha genomgått flera plastikoperationer i Turkiet, efter att ha sett en svensk influencer marknadsföra företaget genom att själv operera sig.

Sällan, eller snarare aldrig nämns några som helst risker och frågan är väl vilket ansvar de marknadsförande influencerna har här? Influencer marketing bygger i mångt och mycket på tillit och förtroende för den marknadsförande influencern på ett sätt som är betydligt mer framgångsrik än traditionell marknadsföring, så var hamnar ansvaret?

Några influencers som gjort reklam för olika skönhetsingrepp i Turkiet är Keela, Paow, Paows pojkvän Alexander Zobel, Sindy Niklasson, Marcelo Pena, mfl  

Hur tänker ni kring detta?

Här är ett annat inlägg jag skrivit om saken. 
Och ytterigare ett. 

Det här kommer från gårdagens inlägg om The Every och hur de står sig prismässigt mot redan existerande influencer-produkter.
Kommentarerna fick mig att börja fundera över vilka liknande magplask vi bevittnat genom åren…
Vilken är den mest minnesvärda besvikelsen ni varit med om, när en influenser slutligen avslöjar vad det är de hypat upp på sina kanaler?
Som låtit som någonting helt annat än det senare visade sig vara, eller som det bara blev pannkaka av?

Jag verkar ha vissa svårigheter att sortera i min hjärna just nu, men det enda jag kommer på just nu är när Kenza gick ut med att Ivyrevel skulle läggas ner i sin nuvarande form, för att sedan gå ut med Ivyrevel 2.0 som gjorde tillsammans med H&M som ny partner.
Inget av det blev särskilt bra, men så gick företaget också i konkurs i början av 2021, efter att H&M lämnat skutan.

Det måste ju finnas fler, eller hur?
Fyll på listan. 🙂

Då och då tar jag mig en titt inne hos Reklamombudsmannen för att se vilka influencers som fällts sedan sist, och den här gången hittar jag två stycken.
Den ena är Lovisa Worge som gör otydlig reklam för CAIA Cosmetics, vilket gör detta till företagets sjätte fällning sedan starten.
Den andra som fälls är Fanny Josefine Ahlfors, som kallar sig för ”fanny_josefine” på TikTok. Fällningen gäller en reklamvideo för Kias personbilar.

Reklamombudsmannen är branschens självreglerande organ och kan inte själva utdöma något straff eller liknande, utan deras fällning blir mest en smäll på fingrarna. Detta brukades tas på största allvar av branschens aktörer, men det var innan influencers gav sin in i leken.
De skiter totalt i vad RO eventuellt tycker, vilket Bianca Ingrosso tydligt visade prov på här.

Som tur väl är så har vi även Konsumentverket, en myndighet med faktiskt mandat.
De har fått upp ögonen för bland annat Janni Olsson Delér med 1,3 miljoner följare på Instagram.
Det ska ha gjort reklam för ett klädmärke, som enligt Konsumentverkets anmälan nu är sekretessbelagt. Janni Olsson Delér ska ha framhävt bolaget och man har bedömt att inläggen har ett kommersiellt syfte.
Hon har några dagar till på sig att inkomma med ett uttalande, deadline är 8:e december, och därefter fattar myndigheten ett beslut om de ska vidta ytterligare åtgärder.

Visa det här inlägget på Instagram

Kan det vara inlägg om hennes och makens mysdressföretag tror ni? 
De reklamidentifieras nämligen nu enligt konstens alla regler. 🙂

Visa det här inlägget på Instagram

Efter att Aftonbladet publicerat en granskning av Smålandsgran, vars VD är Anna Benson, så många av kändisvännerna tagit till Instagram för att stötta henne.
Här är gårdagens inlägg om saken.
Så här står det på Smålandsgrans Instagraminlägg där de dementerar uppgifterna i Aftonbladet, om att företaget ska ha sålt felmärkta granar:

I torsdags blev vårt certifikat för att sälja KRAV- och EU-ekologiska granar tillfälligt indraget på grund av brister i administrationen. Så fort detta hände ändrade vi självklart märkningen från ekologiska granar till konventionella.

Visa det här inlägget på Instagram

Visa det här inlägget på Instagram

Så här har det låtit under inläggen:

Ja, Anna Book köpte ju granar från Smålandsgran långt före företaget ens fanns, så hon om någon borde veta!
😉

Andra kändisar har förekommit på Smålandsgrans hemsida som ”ambassadörer” – utan att detta godkänts.
Så här skrev Pernilla Wahlgren i ett sms till Aftonbladet:
”Jag är inte ambassadör för Smålandsgranar. Hade ingen aning om att jag var på deras hemsida, och det är inget jag heller har gett tillstånd till”.

Laila Bagge är inne på samma spår:
”Jag hade ingen aning om att jag står med på deras hemsida och jag är inte ambassadör för dem. Vad jag kan se har jag uttalat mig om dem när jag haft en gran från dem för cirka nio år sedan eller mer! Vet inte om de har Krav-bluffat, men om så är fallet är det otroligt dåligt och det känns väldigt tråkigt att höra detta”.

Bakgrund:

Julgranar från Smålandsgran har länge varit kända för att vara ekologiska och krav-märkta, men företaget har nu blivit av med sin kravmärkning efter att det visat sig att de har fuskat. Deras egen marknadsföring har varit svenska, ekologiska, kravmärkta granar. Men för att kunna möta efterfrågan har de köpt in granar från odlingar i andra länder, och sedan märkt om dem som krav-certifierade granar.

Det handlar om tusentals granar som sålts med felaktig märkning.

Enligt uppgifter till Aftonbladet blev företaget av med sin märkning redan 2018. De ansökte på nytt, och fick märkningen igen, 2020. Men sedan anmäldes de återigen för fusk och har nu förlorat märkningen för andra gången.

VD:n säger till Aftonbladet att de inte har sålt felmärkta granar. Hennes argument är att de arbetat med de utländska odlarna för att deras granar ska uppfylla kraven för Kravmärkning. Dock framgår det av artikeln att det bland annat är just odlare som anmält Smålandsgran. // Byggahus.se

Flera influencers väljer att behålla sina reklaminlägg för Smålandsgran, men än så länge är Sanna Bråding den enda som sagt någonting om det som skrivs i media.

Visa det här inlägget på Instagram

Visa det här inlägget på Instagram

Visa det här inlägget på Instagram

Sanna Bråding säger på Instastory att hon vill att saken utreds mer, och innan det gjorts så kommer hon lita på sin vän som är VD för företaget. Hon kommer dock inte dela mer om företaget, just för att det är känsligt.

Hur tycker ni att influencers som hamnar i den här situationen ska agera?
Ska man avvakta, som Sanna säger, och fatta ett beslut när man vet mer? Eller ska man agera direkt, för att vara på den säkra sidan?