Visa det här inlägget på Instagram

Visa det här inlägget på Instagram

Monas Universum är fly förbannad på sina följare som har mage att ha en åsikt kring huruvida hennes dotter botoxar sig. 
Så här resonerar jag: Vill du inte ha åsikter om det – skit i att publicera inlägg om det då.
Du arbetar som influencer, som till stor del handlar om att få följarna att interagera med dig. Du lever på följarna och deras engagemang vad gäller ditt innehåll. Då blir det väldigt märkligt att ETT inlägg helt plötsligt som följarna INTE får reagera på eller ha åsikter om. Vilket trams!

Det börjar bli hyfsat slut på russin i den berömda influencerkakan. ??‍♀️

Visa det här inlägget på Instagram

Det här är så klart inget universaltest för att förstå om man har en ätstörning eller inte, men det kan vara ett hjälpmedel, någonting som gör att man kanske kan förstå sina tankar och beteende lite lättare?
Det är samma sak med alkoholberoende. Det finns inte EN sak eller ETT sätt att dricka på som gör en alkoholist, utan mängder av olika typer av beteenden som kan vara problematiska.
Den bild jag hade av hur den generelle alkoholistens beroende ter sig, var inte så som jag uppfattade mig själv när jag själv drack alkohol.
Trots det så insåg jag att jag hade ett dysfunktionellt sätt att konsumera alkohol på, när jag väl gjorde det. Jag är ett levande exempel på att det inte finns EN mall att stoppa ner alla alkoholister i, på samma sätt som det inte finns EN mall att stoppa ner ätstörda människor i.

Det gäller nog egentligen alla dysfunktionella beteenden, det finns likheter, men inget är det andra likt.
Jag tycker således att Jelenas inlägg var väldigt bra, men givetvis är det inte en lösning på någonting. Jag tror inga lösningar går att formulera och publicera på Instagram, på samma sätt som jag inte tror att skärm och sockerförbud kan ersätta ADHD-medicin.
Vad säger ni?

Även jag kan drabbas av sommarångest när jag ser hur härligt alla andra har det, när familjer är ute på mysig picknick med hemmalagat ALLT. Själv fick jag inte ens till en middag igår. Vi fastnade i parken så det fick bli hämtmat påvägen hem vilket visserligen bara var mysigt men ni fattar poängen.Ville egentligen med den här morgonuppdateringen komma med en friendy påminnelse om att det är okej att sänka ribban. Det är okej att man inte har det lika härligt som alla andra. Och så det som jag alltid peppar mig själv med när jag känner som jag gör just nu – En dålig dag/period betyder inte ett dåligt liv. // Paula Rosas

Både Petra Tungården och Paula Rosas har postat på sociala medier som den där sommarångesten så jag skrivit om här på bloggen tidigare – här hittar du inlägget om Bianca Ingrosso. 
På något vis känns det befriande att även influencers – som tenderar att bara visa upp det positiva och perfekta på sociala medier – också kan känna så här.
Kanske borde vi kollektivt sänka den där ribban, eller varför inte bara kasta den åt helvete, istället för att gå och smygblänga på den och känna sig otillräcklig?

Jag borde sikta på att ha samma inställning till livet som mina svansbarn här hemma har.
Sova, kanske sola lite, äta, sova och kanske ta ett kvällsdopp om andan faller på. (Mest Selma då)

Själv ska jag kolla fotbollen idag och göra en halloumisallad till middag. 
Klart!

Visa det här inlägget på Instagram

Visa det här inlägget på Instagram

Först ut av årets sommarvärdar är Benjamin Ingrosso, som på ett fantastiskt öppet och ärligt sätt guidar lyssnaren mellan lilla och stora Benjamin, som tillsammans, slutligen knyter ihop säcken, i den allra sista delen av det här sommarpratet.
Han pratar om en längtan att passa in, samtidigt som han vill hitta sig själv. Var hör han hemma egentligen?
Med pappa, är allt han tagit med sig från sin mamma fel, och med mamma, är allt han gör och som påminner om hans pappa, fel.
Ett avsnitt i sommarpratet som berörde mig lite extra var den del som handlade om en av hans födelsedagar, och vad han önskade sig då.
Det enda han önskade sig var att de skulle sitta ner och äta middag, alla fem. Mamma, pappa, Bianca, Oliver och Benjamin.
Det var allt han ville ha.
Eftersom föräldrarna separerade innan Benjamin föddes så hade han inga egna minnen av dem som en familj, så som syskonen hade. Därför var detta allt han ville ha i present, med förhoppningen att han en dag skulle kunna se tillbaka och återberätta den här stunden med glädje.
Ett familjeminne som för alltid skulle komma att inkludera även honom.

Det här sommarpratet är vemodigt, överraskande och hoppfullt på samma gång och jag måste säga att jag fick en helt annan bild av Benjamin än jag haft tidigare.
Eller helt annan är kanske fel, utan kanske snarare en mer komplett bild är en bättre beskrivning.
Han visar så många fler lager av sig själv än det jag sett tidigare.
Tillsammans med hans medverkan i Så mycket bättre och hans program Benjamins så känns det här radiopratet lite som en releasefest för Benjamin 2.0.
Väl värt att lyssna på!