Självlysande neonfärger verkar vara vårens melodi, i alla fall om man ska tro alla modeorakel på sociala medier. Jag som redan genomlevt den här trenden en gång kan nog mer eller mindre garantera att ni inte kommer få se mig i någonting ur den här färgskalan, men man ska aldrig säga aldrig. ?
Jag känner mig liksom på TOK för gammal för neon, trots att Läckberg bär upp sin klänning med bravur.
Neon?
Spontant känsla?
Våga bära eller vägra bära?
Det finns några varumärken som mer eller mindre helt byggt sin framgång kring influencer-marketing. iDeal of Sweden är ett sådant varumärke, Daniel Wellington ett annat och Chimi Eyewear ett tredje och det som är gemensamt för alla dessa företag är att jag blivit negativt inställd till dem, just på grund av deras sätt att marknadsföra sig på.
Stundtals är företagen och deras produkter överallt och ingenstans på en och samma gång, och det gör mig mer irriterad än shoppingsugen, en känsla jag vet att vissa av er håller med mig om.
Företaget Stronger, som säljer träningskläder, använder ofta influencers och sociala medier till sin marknadsföring men deras reklam väcker inte alls samma negativa känsla i mig, vilket i sig är lite märkligt så jag tänkte kolla med er hur NI tänker och resonerar kring det här?
Det borde ju vara samma sak för Stronger som för iDeal of Sweden, DW och Chimi men icke..
Kanske beror det på att jag älskar träningskläder och deras kollektioner ofta är jättesnygga? Fast jag älskar ju både solglasögon och accessoarer också och är trots det inget fan av de andra företagen?
Jag får känslan av att de flesta av er inte alls är lika negativa till Stronger som andra influenciska reklamföretag – stämmer det? Och varför i så fall?
Jag läste precis den här kommentaren på en blogg och blev så jävla förbannad rent ut sagt!
Hur fan är man funtad om man ger sig på små oskyldiga barn, för att man vill göra föräldrarna illa?
Konceptet i sig är ju inte nytt utan det här hamnar i samma fack där ogrundade orosanmälningar till socialtjänsten redan ligger och skräpar och detta kan man tolka på två sätt enligt mig.
Vad är det för små, patetiska och fega människor som bara vågar skriva sådana här kommentarer så länge de är skyddade bakom en skärm och en anonymitet?
Jag har i alla fall aldrig sett den här typen av kommentar där avsändaren identifierats sig med namn och bild.
Nej, anonym måste man ju får vara, annars vågar man ju inte…
Till skillnad från exempelvis Celeste Barber, som mer gör parodier på kända människor på Instagram, så försöker Linda-Marie Nilsson verkligen återskapa bilder av svenska influencers.
Allt för att ta reda på hur mycket tid och energi som faktiskt ligger bakom en publicerad bild.
Min favorit måste ändå vara när hon använder sig av ett enormt gosedjur för att försöka återskapa Jocke och Jonnas bild där de återskapar en bild med John Lennon och Yoko Ono.
Vad tycker ni om det här?
Är det roligare att se Celeste driva med kändisbilder eller uppskattar ni den här typen av upplägg mer?
