Trigger Warning – det här inlägget innehåller våldsamma skildringar om mord och annat

Carin da Silva med man och söner har alltså klätt ut sig till Familjen Menendez på Halloween och jag undrar vad fan det är för fel på dem!!!???
De tragiska omständigheterna som omger familjen, för den som missat det, lyder som följer:
Bröderna Lyle och Erik Menendez mördade sina föräldrar i deras hus i Beverly Hills 1989, och dömdes till livstids fängelse utan möjlighet till villkorlig frigivning efter en andra rättegång. Den första rättegången ogiltigförklarades efter att juryn inte kunnat komma fram till ett enhälligt beslut.
I den första rättegången – som delvis tv-sändes –  hävdade försvaret från början att det handlade om dråp i självförsvar, och presenterade mängder av bevis och vittnesmål om att sönerna misshandlats fysiskt och psykiskt av sin pappa och att han förgripit sig sexuellt på dem.
Detta utelämnades helt i rättegång nummer två – som inte tv-sändes –  varpå bröderna dömdes för mord. 

För två dagar sedan meddelade Distriktsåklagaren i Los Angeles, George Gascón, på en presskonferens att han vill se en ändring av domen mot Lyle och Erik Menendez.
Idag är Lyle Menendez 56 år gammal och hans lillebror Erik är 53 och de har avtjänat sina straff i nästan 35 år.
Under den här tiden har det framkommit nya bevis och inställningen till sexuella övergrepp mot pojkar och män har förändrats.
Då bröderna dömdes fanns det de i rättssalen som menade att män inte kan våldtas och det skulle ta lång tid innan begrepp som ”grooming” var någonting man tog på allvar. Distriktsåklagaren kan inte själv villkorligt frige bröderna utan det är en domare som får sista ordet angående omprövningen. Syftet är alltså inte att bröderna ska förklaras oskyldiga, utan deras utdömda straff ska omprövas för att se om de kan bli villkorligt frigivna. Brödernas släkt och familj stöttar utvecklingen, och gör allt de kan för att underlätta processen.

Det här är alltså ett otroligt tragiska fall, där en hel familj mer eller mindre utplånades, och där två bröder suttit 35 år i fängelse utan att deras fruktansvärda historia fick tas upp av försvaret i rättegång nummer två, som var den som fällde dem för mord och satte dem i fängelse på livstid utan möjlighet till villkorlig frigivning.
Det tycker alltså Carin da Silva är en lyckad utklädnad för sin familj för halloween.
Hur tänker de? På riktigt? Vilka jävla idioter!
Och dålig utklädnad är det också. Om man nu ska klä ut sig till mordoffer så kan man väl ha detaljerna rätt åtminstone? Båda föräldrarna blev skjutna på nära håll med hagelgevär, och den typen av vapen och ammunition lämnar inte den typen av skador som Carins familj visar upp på Instastory. Medan polisen filmade inne på brottsplatsen så ska pappas hjärna ha ramlat ner på golvet ur hans bortskjutna bakhuvud, och det har ju Carin och hennes man Niklas helt missat i sin utklädnad. Även brödernas mamma ska ha skjutits i huvudet på nära håll efter att ha givit ljud ifrån sig på golvet, dit hon ramlat efter de första skotten och då ser man inte ut som Carin. 
Det är på tok för lite köttfärs i dessa bilder så Carin da Silva och hennes man får definitivt underkänt vad gäller autencitet.

Jag kan inte låta bli att undra vad de mer hade för ideér inför årets halloweenfirande?
Mordet på Nicole Brown Simpson och Ronald Goldman?
Carins man Niklas  i ”black face” på flykt i en vit Bronco och hon själv med ett snitt över halsen så djupt att huvudet nästan separerats helt från kroppen? Frågan är ju vem av barnen som ska klä ut sig till Ronald Goldman och vad den andra sonen i så fall ska föreställa? Robert Kardashian? En svart handske? 

Mordet på Roman Polanskis fru Sharon Tate med vänner?
Kanske kan Carin pyssla ihop en gravidmage i papier-maché, för mördaren – som jag antar Carins man får klä ut sig till –  att hugga kniven i. Det var nämligen vad som hände Sharon Tate. Hon var i åttonde månaden när hon mördades och hade tagit emot flertaget hugg i magen. En av Carins söner skulle kunna spela Charles Manson – som var den som beordrat morden – och den andra skulle kunna spela något av de andra manliga mordoffren – bara att välja och vraka!

Varför inte Palmemordet? Eller mordet på Anna Lindh?
Det vore ju varken smaklöst eller vidrigt? Så himla roligt ju! Kanske till nästa år, Carin?

Nog för att ”True Crime” blivit del av populärkulturen, men någon jävla måtta får det väl ändå vara?

……………………………………………………………………………………………………………………………..
Slut på rant

Tack för tips!

Jag fick en kommentar om det här videon från Sanna Brådings Instastory där hon berättar om alla förberedelser hon måste göra för att kunna gå ut och träffa några vänner som bara är i stan den här specifika dagen. Hon namnger inte vem det är som ska se efter barnen när hon är ute, men av videon att döma är det inte så svårt att räkna ut att det handlar om barnens pappa.
Inte nog med att han ska ”sitta barnvakt” åt sina egna barn, han har även mage att tala om för Sanna att hon måste vara hemma senast kl 22, om hon nu ska gå ut.
Det är i alla fall så jag tolkar klippet, och vill du bilda dig en egen uppfattning om saken så hittar du det i videon högst upp.

Det finns något djupt ironiskt i hur vissa frånvarande pappor verkar tro att de utför en välgärning när de ”barnvaktar” sina egna barn.
Det är som om de helt missat huvudpoängen med föräldraskapet: du sitter inte barnvakt åt dina egna barn, du är förälder.
Så när dessa män med falskt martyrskap klagar över att de måste ”passa barnen” en fredagskväll, där han inte ens behöver laga en middag åt dem eftersom Sanna redan fixat det innan hon går, verkar de tro att världen borde applådera dem för att de temporärt ”offrar” sin dyrbara tid för det här.
Det faktum att detta ansvar är en daglig, självklar del av Sannas och andra engagerade föräldrars liv verkar undgå dem helt. Denna självbelåtna inställning pekar ut en tydlig sak, nämligen att de inte ser sig själva som en likvärdig del av föräldraekvationen. Att vara pappa är inte en sporadisk insats när tiden tillåter – det är en ständig roll, inte en biroll man glider in och ut ur när det passar.

Det är bland det sjukaste jag hört.
Och att han har mage att tala om för Sanna vid vilken tid hon ska vara hemma, när det är hon som drar HELA lasset för barnen 99 % av tiden, hos vilka det även finns NPF-diagnos/er?
Vad är det här för en sorglig ursäkt till pappa och människa?

I förrgår publicerade jag ett inlägg där jag kritiserade hur Melinda Jacobs exponerade sin dotter genom att dela en bild på henne medan hon låg i respirator.
Anledningen var att hon hade svalt ett batteri som snabbt började fräta på hennes insida.

Min kritik riktade sig mot sättet detta gjordes på, samtidigt som jag håller med om att det är en viktig fråga att belysa.
Små batterier finns i de flesta hem, och riskerna bör uppmärksammas. Men jag menade att det hade funnits andra, mer skonsamma sätt att sprida medvetenhet om faran utan att involvera en så personlig bild.
Jag skrev följande:

Barnet reduceras till ett objekt, något att konsumera, utan att få en chans att själv förstå vad det innebär. Det är ovärdigt och oetiskt på alla nivåer.
Vissa saker ska aldrig vara för allmän beskådan, och det här är definitivt en av dem.
Det här hade gått att göra, utan att det här stackars barnet får hela sin utsatthet exponerad för allt och alla. DET HADE GÅTT! Garanterat! Det går att ta bilder från sjukhuset – och till och med på barnet – för att visa hur allvarligt det här är. En hand, en fot eller liknande med alla maskiner i bakgrunden. Eller varför inte en bild på ett sådant här batteri?
Man hade fattat, även utan den här bilden.

Visa det här inlägget på Instagram

Jag såg nyligen en video som hade kunnat komplettera en mindre utlämnande bild av barnet och ändå vara effektfull.
Den här videon dök upp i mitt Instagramflöde, och jag vill dela den för att ytterligare understryka att min kritik inte handlar om att trivialisera faran.

Det är viktigt att poängtera allvaret i att hålla små batterier utom räckhåll för barn, som ofta utforskar världen genom att stoppa saker i munnen.
I videon ser man tydligt hur batterier omedelbart börjar fräta på vävnaden, vilket visar hur farliga de verkligen kan vara.

Visa det här inlägget på Instagram

Armand ”Mondo” Duplantis slog sina romantiska påsar ihop med Vogue Scandinavia för att fria till sin flickvän Desiré Inglander. 
Hon trodde att de skulle göra en vanlig fotografering tillsammans och la förmodligen ingen värdering i att hon bar en klänning som lätt skulle kunna tas för en bröllopsklänning, medan han agerat ”mastermind” i det dolda.

Jag undrar mest två saker:
1. Hur mycket pengar fick Vogue Scandinavia betala för att få föreviga detta intima tillfälle?
2. Vad hade de gjort om hon sagt nej eller varit tveksam till alltsammans? Vågar man ens vara det när det står folk med kameror överallt och man är i ett jobbsammanhang, som det här faktiskt var för henne.
Man måste vara relativt säker på att få ett ”ja”, för att våga ställa frågan på det här viset. Finns risken att man känner sig tvingad att säga ja, just för att det är i en sådan här ”setting”?
Jag säger inte att det är så i det här fallet, jag spånar bara lite…

Vad är era tankar?
Och så klart grattis till de nyförlovade paret, för hon sa ju faktiskt ja! 🙂