Visa det här inlägget på Instagram

Johan ”Matgeek” Hedberg tar upp någonting som förhoppningsvis inte blir en trend utan mer av en enstaka dumhet, och det är att göra egen solkräm med bas av talg. 

Inte nog med att du kommer lukta skunk, du riskerar även att bränna dig, så plocka fram det kritiska tänkandet och lita på mer etablerade produkter och fakta och mindre på influencers som den som postat inlägget som Johan tar upp i sitt inlägg.
Eller blir du sugen på att kocka ihop en egen solsmet att pröva när solen står som högst på himlen – gärna längre ner mot ekvatorn där den bränner lite extra?

Det är alltså han som är coachen att lita på, inte jag – men än är ju inte den siste faktaresistena personen född – just saying.
🫣

Solkräm eller talgboll – hur väljer du att möta solen? Eller kör du torrt? 

Visa det här inlägget på Instagram

Nina Rung reagerar starkt på att flera kvinnliga skribenter – som Lisa Magnusson här ovan,  Åsa Linderborg på Aftonbladet och Johanna Frändén i DN –  ifrågasätter om vissa sexuella övergrepp, som ofrivilliga kyssar, verkligen bör anmälas.
Hon menar att det är farligt att rangordna brott och antyda att ”mindre” övergrepp skadar kampen mot grövre sexualbrott. Enligt Nina är det inte kvinnors anmälningar som är problemet, utan tystnaden, skammen och rädslan. Hon kritiserar hur debatten skiftat från offer- till förövarperspektiv och ifrågasätter varför kvinnor förväntas ”ta lite övergrepp för laget”. Istället bör fokus ligga på att män måste sluta gå över gränser – och att arbetsgivare borde agera snabbare när gränser faktiskt överskrids.

Situationen som det här handlar om är den där den manliga programledaren frö ”Mästarnas mästare” –  Mikael Leijnegard – försökt pussa en kvinnlig kollega vid två tillfällen under en efterfest i Costa Brava, på den spanska medelhavskusten.

Han erkände även tilltaget i sms till kvinnan ifråga:

…förlåt förlåt förlåt för att jag försökte pussa dig, TVÅ GÅNGER dessutom, fan, fyllskalle och idiot var jag, kan vi låtsas som att det aldrig hänt?

Jag förstår inte riktigt själv vad som hände, all den där spriten och att jag är fysisk och kramig person, du måste förstå att jag hade inga fula baktankar alls i natt, blev själv chockad av att det blev en puss, och kände att jag hade tappat kontroll på både kropp och hjärna.

Leijnegard är nu åtalad för sexuellt ofredande och har stängts av från publika uppdrag på SVT.
Säsong 18 av Mästarnas mästare tycks istället ledas av en annan programledare.

Hur tänker ni här och vad tycker ni om Nina Rungs inlägg?

I slutet av maj vädjade Ciara Janson (fd Zelmerlöw) om hjälp för att ta tillbaka sitt gamla användarnamn @ciarajanson på Instagram, och samtidigt bli av med efternamnet ”Zelmerlöw” då hon ligger i skilsmässa med maken Måns:

Kan någon snälla berätta hur jag ändrar mitt användarnamn på Instagram? Jag har försökt de senaste månaderna utan framgång och jag har försökt att kontakta Instagram flera gånger.

Nu har hon slutligen lyckats.
Eller halvt om halvt lyckats. Hon har blivit av med ”Zelmerlöw” men inte kunna ta tillbaka sitt gamla användarnamn, utan nu återfinns hon istället under @sheisciara

En liten halvspaning så där denna sköna onsdag!

Visa det här inlägget på Instagram

Melinda Jacobs har skrivit en debattartikel i Expressen omdömen, och om vad som händer med kroppen efter att man avlidit.

Hon skriver om hur krångligt det kan bli när någon dör, även om personen har skrivit ner exakt hur hen vill ha sin begravning. Många fyller i Vita arkivet eller liknande papper där man kan skriva om man vill bli kremerad, vilken musik som ska spelas och var man vill bli begravd. Men problemet är att de här dokumenten inte är juridiskt bindande – alltså är det bara önskemål, inte regler som måste följas.

Melinda berättar om en nära anhörig som hade fyllt i allt i Vita arkivet, men ändå blev det bråk i familjen om vad som skulle göras. Trots att den avlidne varit tydlig, var inte alla överens. Det hela slutade med att länsstyrelsen fick avgöra – och det tog ett och ett halvt år innan det blev ett beslut.

Hon tycker att det borde vara mer respekt för den avlidnes vilja, och att ett sånt dokument borde räknas lika tungt som ett testamente.
Det skulle spara både tid, pengar och minska konflikter bland de anhöriga.

Det här låter helt sjukt och jag hoppas verkligen att det Melinda beskriver tillhör undantaget. Undantaget som bekräftar regeln typ. Hur kan man INTE respektera den avlidnes önskemål?
Vad är man för typ av människa som håller på så här? Att bråka så pass mycket och länge att Länstyrelsen(!) till slut får kliva in och avgöra tvisten?
Herregud!
Jag går bara tillbaka till när min pappa gick bort. Inte fan hade jag kunnat gå emot hans önskemål, och det skulle ingen annan i min omedelbara närhet heller.
Vilka tror ni det är som bråkar? Jag tänker barnen till den avlidna och kanske en ny fru eller make, som inte är barnens förälder?

För mig känns det fullständigt otänkbart, men kanske har jag en läsare som varit med om detta och som skulle vilja skina lite ljus på vilka situationer det här kan uppstå i?