Jacke Ferm:

Bild från Bloglovin’.

Igår läste jag det här inlägget av Jackie Ferm där hon skrev om hur hon lånat ut ett set med kläder till en vän som hon sedan aldrig fått tillbaka, trots enträgna sms och löften om att de ska återlämnas.
Meddelandena från vännen lät ungefär så här:
”Men guuuuuuuuud så pinsamt! Klart du ska få tillbaka med! Jag skäms över att jag inte lämnat tillbaka dem!”
Och det var alltså flera stycken från flera olika tidpunkter.
Vännen som Jackie lånat ut grejerna till var en av medlemmarna i Dolly Style – en tjej som hon tidigare var kollega med innan hon iklädde sig en färgglad peruk.
Inlägget verkar nu vara raderat – Dolly style-medlemmen kanske inte uppskattade att bli uthängd på en blogg, vad vet jag?
Men kanske var det vad som krävdes för att få tillbaka kläderna?

För är inte det bland det mest irriterande som finns?
Att låna ut – egentligen vad som helst – till någon och sen behöva tjata för att få tillbaka det?
Speciellt pengar tycker jag är extra jobbigt. Att behöva tjata om att någon ska betala tillbaka en skuld.
Det kanske är sant det här med att man aldrig ska låna ut pengar till en vän.
Men vad gör man när man inte får tillbaka det man lånat ut? Anlitar en torped? En bounty hunter? En indrivare?
Eller tar man till det fetaste vapnet av dem alla right of the bat? En uthängning på sin blogg?
BAAAM BAAAAAM liksom!

Jackie Ferm:

Jag hörde inte ens larmet.
Hade ryssen kommit så hade jag förmodligen strukit med först.

Jä jä, tur att man har vaktkatt som håller koll på inkräktare i alla fall.

Jackie Ferm:

Så fort någonting händer i vårt samhälle så vill alla veta ALLT på en gång och oftast spelar det ingen roll om informationen stämmer eller inte, man vill bara ha någonting att ”gotta” sig i.
På sidor som Flashback spekuleras det hej vilt om vem det kan handla om och till och med här inne på Bloggbevakning fick jag gå in och radera en kommentar som hängde ut ett dödsoffer med namn innan varken familj eller polis gått ut med vederbörandes identitet.

Nära och kära ska inte behöva få ett dödsbud i media eller läsa hemskheter om ett dåd – som i Englafallet där media gick ut med våldtäktsrubriceringen innan familjen fått veta det – eller behöva läsa om att personer i deras närhet hängs ut som skyldiga till ett brott de kanske inte begått.

I många fall är det säkert korrekt person som namnges och hängs ut och dessa människor ger jag inte mycket för, men i alla de fall då helt oskyldiga människor hängs ut med namn och bild på forum som Flashback eller Facebook och får sina liv förstörda?
Är det värt det, bara för att vi ska kunna gotta oss i andra människors olycka?

Igår kom det tragiska beskedet om att en nittonårig flicka vid namn Tova hittats död och den Facebookstatus som hennes pappa skrev har delats nästan 5000 ggr.
Jackie Ferm är en av alla dem som delat den, men hon går steget länge och hänger ut de personer i Tovas omgivning som antas sitta häktade för brottet.
Antas. Vi har ingen aning om vem eller vilka dessa killar är och ändå publiceras deras namn på nätet, med enbart andrahandsinformation som källa.

Tro mig – det här handlar inte om att försvara någon eller något dåd, den handlar om faran med att vara så ”trigger happy” att man inte tänker efter en gång extra innan man publicerar någonting på sociala medier.
Tänk om Jackie tagit fel kille? Någon som heter samma sak?
Tänk på vad det kan komma att ha för konsekvenser.
För vi funkar så. Har man sett det på nätet en gång så antar vi att det säkert stämmer. Jag tvivlar på att någon av alla de som vidarepublicerat Jackies information gjort minsta kontroll själva utan köper det med hull och hår och räknar kallt med att någon annan säkert kollat att det stämmer.

Så tänk efter innan ni hänger ut och anklagar folk för grova brott.
OM det stämmer så kommer personen inte bara få sitt straff utan hens identitet kommer också komma ut så vida hela fallet omfattas av sekretess.
Men vänta hellre en gång för mycket än en gång för lite och riskera att förstöra oskyldiga människors liv.

För en gång på nätet – alltid på nätet.

 

Jackie Ferm:

Jag känner mig väldigt duktig då jag har kontroll på min diet. Idag har jag ätit två äpplen, lite nötter och två jordgubbar. Magen har låtit men jag känner inget sug efter mat eller onyttigheter. Jag skämtade med Ola och sa att jag ska gå på Snövit dieten, ha ha.

Precis som muslimer, munkar och modeller som fastar under korta perioder för olika anledningar, det tycker jag är grymt viljestarkt. Egentligen kan alla äta sig tjocka, men att hålla sig i form och vara smal är inte ju inte lika enkelt. Så håll tummarna för mig att jag fixar detta! ?//Jackie

Men herregud, när man inte tror att det kan bli värre så dyker det upp en diet som fan är dummare än den förra!
Snövit-dieten?
Vem fan sitter och kommer på sån här skit?
Om man inte följer Aftonbladet och försöker gå ner 10 kg på 6 veckor (vilket inte ens var sant) så ska man inte äta någonting annat än äpplen för att få den där åtråvärda och smala kroppen som verkar vara den enda vägen till sann och äkta lycka – i alla fall om man ska tro det man läser runt om på nätet.

Men vad tror ni?
Tror ni man kan gå ner 10 kg på 6 veckor om man BARA äter äpplen under hela den tiden? Så man slipper skämmas på stranden?
Kanske om man bygger en mur av alla äppleskruttar?
En mur att gömma sig bakom så man slipper skämmas även om man inte tog sig hela vägen in i mål menar jag?

A wall of shame!
Det borde finnas på IKEAs självplockslager att köpa för en billig peng för alla oss som inte orkat äta enbart äpplen eller som fortfarande får tag i hud på magen när vi böjer kroppen framåt.
Muren ”skamfull” – finns i vitt eller björk – endast 1495 kr i en begränsad upplaga.
Det är ganska billigt men så får du ju bygga ihop skiten själv! Och du är garanterad att komma hem med minst en skruv för lite för livet är just så…

Eller varför inte ett fort?
Skydd från alla sidor!

Jackie Ferm:

Men suck och stön!
Återigen gör Jackie och hennes ”man” slut på Facebook och publicerar det för alla att se så där härligt genomtänkt. Förra gånger var det när de precis gift sig i Asien och nu är det alltså slut igen.

Tack a step back, people! Step away from the computer!

Jackie Ferm:

Alltså, vad pågår här?
Varför tar man ett kort som detta och VARFÖR lägger man ut det?

Och han kanske inte alls är så ointresserad egentligen..
Vem vet? Han kanske passar på att ta ett foto bakifrån för att sen bygga ihop det till någon typ av 3D-animation av sin käresta?
Så KAN det va!
Eller så kanske han tar sig för pannan om detta visar sig vara det 463429 bilden hon tar på sin troslösa uppenbarelse för att få till den perfekta ”muff-selfien”?

Troslös. Bananer. Vaselin. 
Det där kan inte blivit annat än en trevlig kväll oavsett!
😉

Jackie Ferm:

https://www.youtube.com/watch?v=H53bPYa9fSg

 

Jag vet inte hur det är med er men jag kommer sitta bänkad framför Jackies dokumentär ”Pappas flicka” ikväll.
Tydligen har kritiken redan börjat ramla in så hon gör nog bäst i att stänga av telefonen och inte titta. Det här kan nog bli en jobbig dokumentär för henne också att se eftersom hennes pappa avled för inte allt för längesen.

Jackie Ferm:

OBS! Bilden är ett montage.

Jackie är så in i helvete förbannad på allt och alla eftersom hennes hund Nala fått i sig någonting som inte velat stanna i hennes mage längre än nödvändigt vilket lett till diarré över hela golvet!

Snälla Södermalms bor. Sluta slänga mat, glas och skit precis överallt i Skanstull. Snälla ni rumäner i parken, sluta skit i parken. Sluta bara sluta!!! Du småbarnsmamman som alltid ska kissa utomhus i dungen där alla går ut med sina hundar. Alkisarna! Hitta andra ställen än alla parker runt om. Ska jag skita i och ta upp mina hundars skit kanske?

Jag undrar var hon tycker att ”alkisarna” ska hänga och de skitande rumänerna ska skita som inte stör någon. Har man ingenstans att skita så skiter man väl där man kan?

Vår gamla Golden ”Bettan” ville sällan äta andra människors bajs  – men jag vill inte säga aldrig för hon var rätt ofräsch så – men rulla sig i det gick alldeles utmärkt och gärna innan man var tvungen att hoppa in i bilen för att åka hem.
Det var fan på gränsen att vi skickade henne till Kina för att bli handväska då men som tur väl är så hoppade hon rakt ner i badkaret när vi kom hem och såg så där oskyldig ut.

Annars hade hon förmodligen hängt och dinglat på någon asiatisk fashionistas arm och medverkat till ”dagens outfit” – Golden Retriver-style.
Ni ser ju.. vi hade ju fått flera hundra kronor för henne som potentiell handväska!
Bajspälsen till trots..

 

Jackie Ferm:

Gud, jag sitter här och gapskrattar för mig själv som en annan förrymd psykopat men det går helt enkelt inte att låta bli när man lyssnar på Jackies inslag från morgonens Morgonpasset i P3.
Precis som Elsis kommenterade i ett inlägg berättar Jackie om hur hon först tyckte att Ola Brising – nu hennes man – brukade berätta för henne på fyllan hur han brukade lukta på hennes trosor och be om att få fixa hennes tvätt och att en Parisresa var det som fick vågskålen att tippa över.

Jackie slänger in en liten brasklapp på sin blogg:
”Detta jag sa med att han doftat på mina trosor missuppfattades. Han gjorde det! Absolut, men vi hade haft sex flera gånger och höll på att bli ihop.”

Nä nä… det hon sa på radion var MYCKET roligare..hehe..

Och precis så här är Jackie. Jag har fan aldrig skrattat så mycket som när jag pratar med henne för det hoppar grodor och anekdoter ur munnen på henne hela tiden och det är så där härligt förlösande.
På samma sätt som jag saknar ett filter mellan hjärnan och munnen så gör även Jackie det.

Men hon pratar även om hur jobbigt hon haft det och hur jobbigt det är att se sig själv på film när hon går igenom jobbiga saker med sin pappa vilket verkligen berör.
In och lyssna!

Gå in HÄR och lyssna från typ 45 minuter.

 

Jackie Ferm:

”Lars Inge Svartenbrandt har kallats Sveriges farligaste man. Hans dotter Jackie väntade hela sitt liv på att få ha sin pappa utanför fängelsemurarna. När han släpps efter ett långt straff slutar det med att han slår och hotar henne. Vad Jackie inte vet då är att tiden är utmätt. Ska de hitta tillbaka till varandra innan det är för sent?”

Nu kan du se en kort snutt av Jackie Ferms dokumentär ”Pappas flicka” på SVTPlay.
Jag kommer definitivt se den då jag blev berör av den lilla snutten på 1 min och 52 sek.

Jag har träffat Jackie vid ett flertal tillfällen och hon är väldigt annorlunda mot den bild man kanske kan få på sociala media och jag gillar henne skarpt!
Ingen av oss kan nog ens försöka sätta oss in i hur hon haft det så därför ställer jag mig relativt ödmjuk till hennes historia.

Klicka HÄR för att se den du med!