Låt lucia vara en flicka! – Johanna Toftby

Skärmdump från JOhanna Toftbys blogg

Kan inte bara kvinnor vara kvinnor och män vara män? Vi är ju som vi är. Vi är födda som vi är. Ja, jag vet att några vill operera om sig och då får de göra det. Men det är inte ett skäl till att alla människor ska vara könlösa. Det blir så löjligt att en man ska gå runt och vara kommunens Lucia på äldreboenden, det blir som ett stort skämt. Lucia var en kvinna, en verklig person som var ett helgon från början.

Ska vi kanske inte ha flick eller pojknamn heller kvar? Alla får heta unisex så man kan välja vilket kön man vill vara. Jag tycker det har gått för långt! Vi är HAN och vi är HON punkt.
Jungfru Maria var en kvinna, jesus en man , jultomten en man, påskkärringar är kvinnor, Lucia en kvinna och Rudolf med röda mulen är en ren. En renhane.
Varför ska alla heta HEN? Ska vi bli teletubbies allihop?//Johanna Toftby

Det här blogginlägget av Johanna Toftby är så bakåtsträvande och förminskande av alla som arbetar med genusfrågor att jag blir alldeles matt.
Jag skulle förmodligen kunna skriva en halv avhandling om det här för att dämpa min ångest men jag ska försöka sansa mig.

”Låt Lucia vara en flicka”.
Okej… Om man ska se det på det viset och dra det till sin spets…
Vad är en flicka? Vem har bestämt vem som får kalla sig flicka? Om en snoppbärande individ identifierar sig som flicka, vem är Johanna Toftby att bestämma att det är fel?
Menar hon att vi ska marginaliseras ner till det som finns mellan våra ben? I så fall borde hon väl istället skriva ”Låt Lucia vara en från födelsen utrustad ”snippbärare” med tanke på att det faktiskt går att genomgå en könsbekräftande underlivskirurgi för att skapa en vagina på någon som fötts med en snopp.
Detta gör att enbart ”Låt Lucia var en snippbärare” ger ett alldeles för brett urval då man riskerar att få en transperson som genomgått könsbekräftande underlivskirurgi som Lucia och det vore ju ett helgerån, eller hur?

I grund och botten tror jag att Johannas inlägg är skrivet ur ren okunskap.
Av hennes sista stycke att döma så vet hon inte ens vad ordet ”Hen” innebär och hur det används. Det är inte ett namn utan ett sätt för människor utan tydlig könstillhörighet att benämnas när de inte identifierar sig som varken ”hon” eller ”han”.
Människor i hennes omgivning är kanske indelade i ”han och hon-fack” vilket gör hela den här debatten löjlig i hennes ögon, men världen är större än den lilla bubbla vi själva lever i och det är viktigt att komma ihåg. Bara för att hon inte kan förstå någonting så innebär det inte att det gått för lång.

För i sitt blogginlägg tycker hon att det gått för långt!
En eventuellt icke-normativ Lucia i Malmö, är det att ha gått för långt?
I min värld har vi bara börjat.

Tack för tips!

Damned if you do, damned if you don’t

När jag hade ett jobb där vi satt tillsammans i lunchrummet fick jag alltid höra pikar när jag åt min mat, lite så där spydiga kommentarer: ”Äter du kyckling och sallad nu igen?” ”Jaså ingen potatis idag. Bara grönt och tråkigt.”

Jag kräks på sånt, fullkomligt kräks. För vet ni, jag kan gärna svara: ”Jaså, äter du kebabtallrik med pommes nu igen? Hur kan du vräka i dig så mycket fett varje dag. Du blir ju bara tjockare och tjockare.”

Det är exakt samma sak, men så säger man inte. Faktiskt är gnället på den som äter nyttigt värre eftersom det uppmana någon att skada sin kropp.

Jag blir fullständigt galen när idioter klagar på hur andra äter när det är nyttig och näringsrik kost. Det är bara de som vräker i sig en massa skräp som klagar, skulle det sitta en till vid lunchbordet och äta nyttigt skulle inte den personen klaga. 

Det är enbart det dåliga samvetet från den som äter fet och onyttig lunch som gör att han eller hon vill gnälla. Så genomskinligt. Till er som är elaka och klagar på dem som väljer att leva sunt och nyttigt vill jag säga några saker:

Tänk om ni fick höra ständiga pikar om att det ni stoppar i er är fel.

Tänk om ni fick sitta och lyssna på tjat från arbetskollegor eller vänner om hur onyttiga ni är som är feta och väljer äta snabbmat eller fet mat till lunch.//Johanna Toftby

Johanna ryter till på skarpen inne på sin blogg till alla som klagar på att hon tränar och äter hälsosamt. 
Ja, varför är det okej att fråga henne om varför hon äter hälsosamt när det inte är lika okej att fråga någon varför de äter så mycket fett?
Men är jag förvånad? Nä, inte ett dugg!
Det är okej att diskutera en smal kropp men absolut inte en tjock kropp.
Absolut inte..

Detsamma gäller för alkohol.
Det är okej att ifrågasätta någon varför någon inte dricker alkohol, men man skulle aldrig fråga någon varför de valt att dricka alkohol.
För cigaretter och annan tobak gäller inte samma princip utan där verkar att röka/snusa mm eller att inte röka/snusa mm behandlas ungefär likadant.
Barn däremot får man tydligen också helst hämningslöst fråga och ifrågasätta kring. ”Varför har du inga barn”?
Inte fan skulle det vara okej om jag istället vände på steken och ifrågasatte varför någon har skaffat en massa barn, eller hur?

Pratar man om träning, kost och hälsa så hetsar man och gör man tvärt om så uppmanar och uppmuntrar man till ohälsa.
Damned if you do, damned if you don’t!

Kan man någonsin, någonsin vinna i den här labyrinten som kallas livet? 
Nope…
Ska man bara hålla käften om allt sånt här?
Jopp! Eller vad säger ni?

 

Inga kommentarer?

Johanna Toftby:

Förra veckan skrev jag upprepade gånger av den näthatare som Johanna Toftby var på jakt efter och flåsade i hasorna.
En näthatare som skrivit alldeles fruktansvärda saker till Johannas vän Annica som är svårt sjuk i cancer, och den här kvinnan var otrevlig som få där hon härjade runt bland Johannas kommentarer där hon gav svar på tal.

Man kan sammanfatta det hela med att den här kvinnan verkade njuta i fulla drag av den uppmärksamhet hon fick, samtidigt som hon jiddrade en hel massa om att hon i sin tur skulle polisanmäla Johanna – trots att hon på intet vis avslöjat kvinnans sanna identitet.
Men saker att säga – ja, det hade hon definitivt. Läs själva här och här om ni inte tror mig.

Så då är det minst sagt lite märkligt att hennes enda replik till GTs reporter är ”inga kommentarer” när hon får påringning av honom.
Herregud, det är ju så gott som ett erkännande! Hade hon varit oskyldig så hade hon väl sagt det och försökt försvara sig – men att bara få ur sig ett ”inga kommentarer” är ju så gott som ett erkännande, tycker ni inte?
Hade jag blivit oskyldigt anklagad och polisanmäld för någonting sådant här så hade jag sannerligen tagit tillfället i akt att tala om det när en stor tidning ringer.

Jag undrar vad hon gör nu, denna Trollis-Anna..
Sitter och filar på en motanmälan, planerar en landsflykt, ett identitetsbyte eller bygger ett försvarstal innehållande ”alternativa fakta” och ”Covfefe”?

 

 

Attack är bästa försvar!

Johanna Toftby:

I förrgår skrev jag ett inlägg om hur Johanna Toftby tagit hjälp av sina läsare för att hitta ett nättroll som lämnat alldeles fruktansvärda kommentarer om och till hennes vän Annica som drabbats av cancer.
Det här trollet – som kallar sig själv för Anna – menar på att Annica bara hittat på alltsammans, att hon minsann inte alls är sjuk utan rakar av sig håret för att framstå som att hon genomgått cellgiftsbehandlingar och ja…anklagelserna står som spön i backen och nu vill Johanna gå till botten om vem den här personen är och anmäla hen.
Om man nu är ett första klassens nättroll och någon kommit en på spåret – vore det inte en bra och klok idé då att kanske ligga lite lågt?
Det hade jag tyckt men det gör absolut inte Trollis-Anna!

Nej, nej!
Hon går loss värre än vanligt inne hos Johanna och raljerar om allt från egna anmälningar till att hon minsann inte gjort någonting olagligt utan bara ställt några frågor som absolut inte kan leda till varken anmälningar eller åtal.
Hon menar på att OM nu Johanna skulle kunna bevisa vem den här människan är och publicerar det på bloggen så ska hon kontra med en egen anmälan gällande förtal, men det hon inte tänker på är att en sådan anmälan skulle vara ett direkt erkännande att det är hon som trakasserat Johanna och Annica i månader och en förtalsanmälan kan knappast sudda ut den stämpel som hon kommer få bära med sig i resten av sitt liv.
Stämpeln som ”Kvinnan som gjorde allt i sin makt för att på vidriga sätt knäcka en svårt cancersjuk kvinna”.

Så, Anna eller vad du nu heter…
Lycka till med ditt enskilda åtal om du ens lyckas hitta en jurist som är villig att ta sig an sitt smutsiga mål!
Det kanske nästan skulle kunna vara värt att fällas för förtal om det innebar att den här kvinnan exponeras?
Vad tycker ni?

Här nedan ser ni ett utdrag på den här Troll-Annas framfart bland Johannas kommentarer i inlägget från igår:

Tillägg:

Trollet ”Anna” ska enligt Johanna nu vara avslöjad. Läs hela mailkonversationen dem i mellan här.