När jag hade ett jobb där vi satt tillsammans i lunchrummet fick jag alltid höra pikar när jag åt min mat, lite så där spydiga kommentarer: ”Äter du kyckling och sallad nu igen?” ”Jaså ingen potatis idag. Bara grönt och tråkigt.”

Jag kräks på sånt, fullkomligt kräks. För vet ni, jag kan gärna svara: ”Jaså, äter du kebabtallrik med pommes nu igen? Hur kan du vräka i dig så mycket fett varje dag. Du blir ju bara tjockare och tjockare.”

Det är exakt samma sak, men så säger man inte. Faktiskt är gnället på den som äter nyttigt värre eftersom det uppmana någon att skada sin kropp.

Jag blir fullständigt galen när idioter klagar på hur andra äter när det är nyttig och näringsrik kost. Det är bara de som vräker i sig en massa skräp som klagar, skulle det sitta en till vid lunchbordet och äta nyttigt skulle inte den personen klaga. 

Det är enbart det dåliga samvetet från den som äter fet och onyttig lunch som gör att han eller hon vill gnälla. Så genomskinligt. Till er som är elaka och klagar på dem som väljer att leva sunt och nyttigt vill jag säga några saker:

Tänk om ni fick höra ständiga pikar om att det ni stoppar i er är fel.

Tänk om ni fick sitta och lyssna på tjat från arbetskollegor eller vänner om hur onyttiga ni är som är feta och väljer äta snabbmat eller fet mat till lunch.//Johanna Toftby

Johanna ryter till på skarpen inne på sin blogg till alla som klagar på att hon tränar och äter hälsosamt. 
Ja, varför är det okej att fråga henne om varför hon äter hälsosamt när det inte är lika okej att fråga någon varför de äter så mycket fett?
Men är jag förvånad? Nä, inte ett dugg!
Det är okej att diskutera en smal kropp men absolut inte en tjock kropp.
Absolut inte..

Detsamma gäller för alkohol.
Det är okej att ifrågasätta någon varför någon inte dricker alkohol, men man skulle aldrig fråga någon varför de valt att dricka alkohol.
För cigaretter och annan tobak gäller inte samma princip utan där verkar att röka/snusa mm eller att inte röka/snusa mm behandlas ungefär likadant.
Barn däremot får man tydligen också helst hämningslöst fråga och ifrågasätta kring. ”Varför har du inga barn”?
Inte fan skulle det vara okej om jag istället vände på steken och ifrågasatte varför någon har skaffat en massa barn, eller hur?

Pratar man om träning, kost och hälsa så hetsar man och gör man tvärt om så uppmanar och uppmuntrar man till ohälsa.
Damned if you do, damned if you don’t!

Kan man någonsin, någonsin vinna i den här labyrinten som kallas livet? 
Nope…
Ska man bara hålla käften om allt sånt här?
Jopp! Eller vad säger ni?

 

Johanna Toftby:

Förra veckan skrev jag upprepade gånger av den näthatare som Johanna Toftby var på jakt efter och flåsade i hasorna.
En näthatare som skrivit alldeles fruktansvärda saker till Johannas vän Annica som är svårt sjuk i cancer, och den här kvinnan var otrevlig som få där hon härjade runt bland Johannas kommentarer där hon gav svar på tal.

Man kan sammanfatta det hela med att den här kvinnan verkade njuta i fulla drag av den uppmärksamhet hon fick, samtidigt som hon jiddrade en hel massa om att hon i sin tur skulle polisanmäla Johanna – trots att hon på intet vis avslöjat kvinnans sanna identitet.
Men saker att säga – ja, det hade hon definitivt. Läs själva här och här om ni inte tror mig.

Så då är det minst sagt lite märkligt att hennes enda replik till GTs reporter är ”inga kommentarer” när hon får påringning av honom.
Herregud, det är ju så gott som ett erkännande! Hade hon varit oskyldig så hade hon väl sagt det och försökt försvara sig – men att bara få ur sig ett ”inga kommentarer” är ju så gott som ett erkännande, tycker ni inte?
Hade jag blivit oskyldigt anklagad och polisanmäld för någonting sådant här så hade jag sannerligen tagit tillfället i akt att tala om det när en stor tidning ringer.

Jag undrar vad hon gör nu, denna Trollis-Anna..
Sitter och filar på en motanmälan, planerar en landsflykt, ett identitetsbyte eller bygger ett försvarstal innehållande ”alternativa fakta” och ”Covfefe”?

 

 

Johanna Toftby:

I förrgår skrev jag ett inlägg om hur Johanna Toftby tagit hjälp av sina läsare för att hitta ett nättroll som lämnat alldeles fruktansvärda kommentarer om och till hennes vän Annica som drabbats av cancer.
Det här trollet – som kallar sig själv för Anna – menar på att Annica bara hittat på alltsammans, att hon minsann inte alls är sjuk utan rakar av sig håret för att framstå som att hon genomgått cellgiftsbehandlingar och ja…anklagelserna står som spön i backen och nu vill Johanna gå till botten om vem den här personen är och anmäla hen.
Om man nu är ett första klassens nättroll och någon kommit en på spåret – vore det inte en bra och klok idé då att kanske ligga lite lågt?
Det hade jag tyckt men det gör absolut inte Trollis-Anna!

Nej, nej!
Hon går loss värre än vanligt inne hos Johanna och raljerar om allt från egna anmälningar till att hon minsann inte gjort någonting olagligt utan bara ställt några frågor som absolut inte kan leda till varken anmälningar eller åtal.
Hon menar på att OM nu Johanna skulle kunna bevisa vem den här människan är och publicerar det på bloggen så ska hon kontra med en egen anmälan gällande förtal, men det hon inte tänker på är att en sådan anmälan skulle vara ett direkt erkännande att det är hon som trakasserat Johanna och Annica i månader och en förtalsanmälan kan knappast sudda ut den stämpel som hon kommer få bära med sig i resten av sitt liv.
Stämpeln som ”Kvinnan som gjorde allt i sin makt för att på vidriga sätt knäcka en svårt cancersjuk kvinna”.

Så, Anna eller vad du nu heter…
Lycka till med ditt enskilda åtal om du ens lyckas hitta en jurist som är villig att ta sig an sitt smutsiga mål!
Det kanske nästan skulle kunna vara värt att fällas för förtal om det innebar att den här kvinnan exponeras?
Vad tycker ni?

Här nedan ser ni ett utdrag på den här Troll-Annas framfart bland Johannas kommentarer i inlägget från igår:

Tillägg:

Trollet ”Anna” ska enligt Johanna nu vara avslöjad. Läs hela mailkonversationen dem i mellan här.

Johanna Toftby:

Johanna Toftby bad för några veckor sedan sina läsare om hjälp för att spåra en näthatare som kallas sig själv för ”Anna”.
Denna person har lämnat alldeles fruktansvärda kommentarer om Johannas kompis Annica som kämpar mot en ilsken och elak cancer. Här nedan ser ni några exempel på de kommentarer som denna ”Anna”har lämnat:

Nu har Johanna uppdaterat med ytterligare ett inlägg där hon låter meddela att hon är näthatar-Anna på spåren:

Tack alla fina läsare som hjälpt mig att spåra näthataren som kallar sig ”Anna”. Trots att hon hela tiden skriver kaxiga saker om hur hon aldrig går att hitta och hon minsann är på kryssning i Karibien så har vi kommit betydligt närmre nu. Och det är absolut inte Karibien hon gömmer sig i.

Jag kan nu bekräfta till 100% att personen inte sitter i Göteborg utan i Eskilstuna. Kanske säger det er något.
[…] Jag skriver inte mer förrän jag är helt säker, men det verkar som det är en gammal bekant som gömmer sig bakom namnet ”Anna”. Skillnaden är att hon nu inte siktar in sig på mig, det kan jag leva med, utan på Annica som behöver sin energi till viktigare saker än att behöva läsa ”Annas” känslokalla elakheter och försvara sig mot hemska anklagelser.

Fortsätt gärna komma med tips, när jag har tillräckligt insamlat om ”Anna” så går det nu vidare till både hennes operatör och till polisen. Kommer inte ge mig.//Johanna

Överskriften på det här inlägget är egentligen inte det jag menar – givetvis är det rätt att jaga näthatare, men frågan är om det hjälper?
Eller om man helt sonika bara ska blockera vederbörande så att deras kommentarer aldrig kommer fram och syns? I längden så borde väl de allra flesta tröttna om man inte får någon lön för mödan i form av exponering, reaktion eller liknande?
Jag förstår att det den här tar lite extra hårt på Johanna eftersom trollet ger sig på hennes sjuka vän och jag hade förmodligen reagerat på exakt samma sätt om någon gjorde så här mot någon jag älskar, men är detta det bästa sättet?

Vad tycket ni?