Mona modererar kommentarerna på Magdalena Graafs blogg

Mona tar hand om mina kommentarer. Så jäkla tacksam för att hon pallar. Vet inte om hon läser och godkänner allt. Eller om allt hamnar i sopen? //Magdalena Graaf

Vi pratade lite om det här med läsare. Om ni bara VISSTE vad folk skriver för skit.
Det är hennes eget fel att hennes son dog.
Hon är ett knarkarluder, ”för det har jag hört av andra”.
Hon ser äcklig ut när hon är så smal.
Det är vidrigt hur hon kan gå omkring utan behå under kläderna.
Hon har fula barn.
Hon är en skitdålig mamma.
Hon är en djurplågare
. Och så vidare. I all oändlighet. //Monas Universum

Helt ärligt, hur är man funtad om man skriver till en mamma att det är hennes fel att hennes son dog?
Eller egentligen, hur är man funtad om man skriver någon av kommentarerna här ovan?
Influencers som byggt sitt varumärke kring sin person har ibland svårt att skilja på privat och jobb, just för att de är sitt företags varumärke och då är risken stor att de inte vet vad som är vad längre och istället tar ALL kritik som personlig.

Men det sagt så kan vi enkelt konstatera att ingen av kommentarerna här ovan varken handlar om Magdalenas yrke som influenser eller hennes varumärke.
De ratade kommentarerna som Mona skickat direkt i sophinken attackerar Magdalena på ett väldigt personligt plan som på intet vis har med hennes varumärke att göra. De skrivs enbart för att göra henne så illa som möjligt, och hur gör man det enklast om inte genom att blanda in hennes barn?

Det har noll och ingenting med hennes varumärke att göra utan är ingenting annat än en personlig kränkning från början till slut och jag håller med Mona här.
Magdalena ska inte behöva se dessa vidriga kommentarer från människor som inte drar sig för att använda hennes barn emot henne för maximal utdelning.

Upprört efter Magdalena Graafs uttalande om utbrändhet i Amelia

I det senaste numret av tidningen Amelia intervjuas Magdalena Graaf och gör ett uttalande som upprört många. 
På frågan om hur hon mår idag så svarar hon att det enklaste nog hade varit att gå in i väggen, som alla andra gör, men att hon inte har lyxen att kunna välja att vara svag eftersom hon har barn.
Hmmm…ja, ett lite märkligt uttalande kan tyckas då psykisk ohälsa sällan är någonting man väljer, det är snarare någonting man drabbas av.

Magdalena tar nu till sin blogg för att förklara sitt uttalande och ber om ursäkt om någon tog illa vid sig:

Jag ber ÖDMJUKT om ursäkt utifall du/ni tagit illa vid er av min intervju ang ”att gå in i väggen” (En liten del av en lång intervju i Amelia)
Självklart är det INGET man väljer att göra. Vi bestämmer givetvis INTE över våra kroppar.
När kropp, hjärta, förstånd och själ brakar, då står vi maktlösa inför en gapande avgrund. Inget kan rädda oss.

Vad jag menade i intervju (det kanske inte framgick så tydligt) Jag uttryckte mig säkert klumpigt åt. MEN talade bara för mig själv.
Det var en fråga i samband med Isaks bortgång, och hur jag mådde, mår
Jag kunde INTE braka, gå in i väggen, ha lyxen att själv dö av sorg. Vara svag. Falla, sluta i allt.
Jag hade 4 andra barn att ta hand om. Skulle de förlora en mamma OCH en bror på samma gång?
Jag var tvungen att bita ihop och vara stark för deras skull. Lägga min egen smärta åt sidan och försöka vara fungerande.

Självklart kan vi INTE alltid välja det. Men för mig var det min enda ”riktigt fungerande handling” då mina barn redan fått uppleva mer trauman i sina liv än vad de ska behöva göra. //Magdalena Graaf

Magdalena skriver i sitt inlägg att det blev skevt och konstigt att prata smal, vikt och lycka i samma sammanhang i intervjun (i stycket efter), och det kan jag hålla med om.
Också lite märkligt – att göra reklam för en massa olika piller i samma inlägg som man berättar om sonen bortgång.
Kunde inte det väntat lite?
En kvart eller så och fått ett eget inlägg istället för att varva sorg med rabattkoder?

Systrarna Graaf 2.0 med allt vad man vill ha!

En av mina absolut första CD-skivor var Systrarna Graafs debutskiva (och kanske den enda skivan de släppt?) och jag och mina tjejkompisar kunde alla rörelserna till ”You got what I want” som vi skamlöst levde ut på dansgolvet.
Nu, mer än 20 år senare blåser syrrorna liv i den gamla dängan, om inte med sång så med skor.
I ett samarbete med Reebok så frontar de en kampanj för skor och den här gången är det Graafsyrrorna som har det DU vill ha, snarare än tvärt om.

Herregud, vilken nostalgi! 
Om Basic Element, Dr Alban, Vengaboys och Drömhus fortfarande kan tjäna pengar på att kuska runt och spela gamla dängor så borde väl även Systrarna Graaf kunna göra det. Och även om de inte BEHÖVER pengarna så kan de väl göra det ändå, för oss. FÄNZEN!! För mig och min bästa tjejkompis Hanna!? (Hon vet inte om detta ännu, men ändå…) 🙂

Jag vet att det handlar om skor, men det skiter jag i!
Kan man boka dem för sin 40-årsfest tror ni?
Finns det en rabattkod?

Yoga pants are not pants – version 2

Ni ser ju, det är ju Maggan all over!! Får så mycket fina komplimanger när jag bär det här att jag nu nästan glömt bort att det är träningskläder. Vilket är väldigt tacksamt att man känner att man inte endast behöver ha kläderna när man tränar. Rocka dom på mataffären, när du hämtar barnen eller varför inte en runda på stan.//Magdalena Graaf

Att bära träningskläder som vanliga kläder verkar vara en trend som är här för att stanna.
Helt ärligt skulle jag vilja ha varenda plagg på Strongers hemsida, men jag vet inte om jag skulle bära dem ute, en runda på stan?
Kanske?
Det blir kanske som med plast-tofflor, ni vet sådana som man typ bär efter en dusch eller i duschrummet i simhallen om man är paranoid över att få fotvårtor.
Folk bär ju dessa som om de vore en faktisk vardagssko så varför inte träningskläder?

Bär ni träningskläder som vanliga kläder?