Idag är det World Sight Day, det vill säga: Internationella Världssyndagen … som grundats av WHO och som alltid infaller andra veckan i oktober. Syftet är att uppmärksamma blindhet och synnedsättningar samt att det är en global angelägenhet.
[…] Hittills har organisationen hjälpt drygt 25.000 människor till ett nytt liv då många aldrig någonsin ägt ett par glasögon, vilket för flera betytt att de kan börja studera eller arbeta och försörja sina familjer.//Magdalena Graaf

Jag läste att det är Internationella synd-dagen idag och satt och undrade vad DET kan betyda i form av firande. Internationella synd-dagen – gå mot rött, kasta glasflaskor i vanliga soporna och kör med dubbdäck på Hornsgatan? The sky’s the limit!
Men nä…det var något betydligt bättre än så…internationella SYNdagen där man kan hjälpa människor till en bättre syn med glasögon man inte längre använder
Jag har gamla glasögon hemma som jag inte längre kan använda då min syn har försämrats, men som ändå är som nya. Det är svårt att slita på glasögon…antingen råkar man typ sätta sig på dem, eller så ser de mer eller mindre oanvända ut så istället för att de bara ligger och skräpar i en låda där hemma så ska jag donera dem till närmaste Synoptik så att de kan komma till användning av någon som behöver dem.

Jag har inga grava synfel – -2.25/-2.5 tror jag och ändå känner jag mig blind som en jäkla fladdermus så fort jag är utan linser eller glasögon, och om jag känner så, så förstår jag hur svårt livet måste vara för de med grövre fel än så.

Har du ett par glasögon övre som ligger och skräpar hemma – lämna i dem till närmaste optiker som kan ge dem till någon som behöver dem! 
Det ska jag göra!

I det senaste numret av tidningen Amelia intervjuas Magdalena Graaf och gör ett uttalande som upprört många. 
På frågan om hur hon mår idag så svarar hon att det enklaste nog hade varit att gå in i väggen, som alla andra gör, men att hon inte har lyxen att kunna välja att vara svag eftersom hon har barn.
Hmmm…ja, ett lite märkligt uttalande kan tyckas då psykisk ohälsa sällan är någonting man väljer, det är snarare någonting man drabbas av.

Magdalena tar nu till sin blogg för att förklara sitt uttalande och ber om ursäkt om någon tog illa vid sig:

Jag ber ÖDMJUKT om ursäkt utifall du/ni tagit illa vid er av min intervju ang ”att gå in i väggen” (En liten del av en lång intervju i Amelia)
Självklart är det INGET man väljer att göra. Vi bestämmer givetvis INTE över våra kroppar.
När kropp, hjärta, förstånd och själ brakar, då står vi maktlösa inför en gapande avgrund. Inget kan rädda oss.

Vad jag menade i intervju (det kanske inte framgick så tydligt) Jag uttryckte mig säkert klumpigt åt. MEN talade bara för mig själv.
Det var en fråga i samband med Isaks bortgång, och hur jag mådde, mår
Jag kunde INTE braka, gå in i väggen, ha lyxen att själv dö av sorg. Vara svag. Falla, sluta i allt.
Jag hade 4 andra barn att ta hand om. Skulle de förlora en mamma OCH en bror på samma gång?
Jag var tvungen att bita ihop och vara stark för deras skull. Lägga min egen smärta åt sidan och försöka vara fungerande.

Självklart kan vi INTE alltid välja det. Men för mig var det min enda ”riktigt fungerande handling” då mina barn redan fått uppleva mer trauman i sina liv än vad de ska behöva göra. //Magdalena Graaf

Magdalena skriver i sitt inlägg att det blev skevt och konstigt att prata smal, vikt och lycka i samma sammanhang i intervjun (i stycket efter), och det kan jag hålla med om.
Också lite märkligt – att göra reklam för en massa olika piller i samma inlägg som man berättar om sonen bortgång.
Kunde inte det väntat lite?
En kvart eller så och fått ett eget inlägg istället för att varva sorg med rabattkoder?