Minns ni Barbro – Magdalena Graafs äldre väninna som hon skrev om för någon vecka sedan?
För den som vill fräscha upp minnet så finns det HÄR inlägget, annars kan jag snabbt sammanfatta det:
En man erbjöd sig att ”hjälpa” Barbro genom att för en billig peng köpa hennes lägenhetskontrakt på Östermalm (innan ombildning till bostadsrätt) och satte henne i en lägenhet i Roslagstull.

Jag hittade Barbro i en misär igår!!! Lådor upp till taket. Mannen SOM EFTER ATT HAN LURAT AV HENNE LÄGENHETEN PÅ ÖSTERMALM…. kastade in henne i en liten 1:a i Rogslagstull.. Lådor, gamal mat, kläder INTRYCKTA i kökslådorna. Skräp, sopsäckar…Hennes gardiner nerknöglade, tavlor ramstötta. Värdesaker??? Vill inte ens tänka på vad som saknas.// Maggan

Nu har Magdalena svarat på kommentarer om vad som händer i situationen och tydligen är den unge mannen ”väldigt medgörlig”.
Jag hoppas verkligen det löser sig för Barbro och att hon får tillbaka livet som det var före hon träffade den här ”trevlige unge mannen”.

Honom – och alla andra som utnyttjar äldre människor – önskar jag inget annat än lego i skorna i ett mörkt rum.
Och en snigel på ögat. 

NEJ! Till dig som bara väntar på att få klanka ner och tala om för mig vilken dålig mamma jag är, som lämnar mina små. Vi firar julen med VÅRA traditioner. Mina stora pojkar vill vara i Stockholm med sin pappa, jag vill vara med min mamma, OCH Filip med sin familj och sin gamla mamma Carin i Skåne. VÅRAT VAL, vår liv. Och VI ÄLSKAR upplägget. //Magdalena Graaf

Maggan skriver i ett inlägg om sitt och familjens upplägg för julen och hur de firar den. Om vem som firar vart osv.
För många kan julen komma att bestå av enbart en jäkla pusslande för att få ihop schemat för att ingen ska bli besviken, och då riskerar man att tappa hela syftet med julen.
För mig är det att vara med sina nära och kära, äta god mat och bry sig om varandra, men NÄR man gör detta är inte så himla viktigt.
Har man – som Magdalena och många andra – bonusfamiljer mm så är det en omöjlighet att kunna göra alla nöjda på själva julafton, så vida man inte har något slags körschema där timme för timme är dedikerat till olika personer som ska köras fram och tillbaka för paket och intensivt umgänge.
Hur kul är det? Helt ärligt?
Hellre att alla blir nöjda på håll än att alla kompromissar och ingen blir nöjd.

I morgon ska vi ”fira” en tredje jul här hemma med min familj. (Dock utan julmat, den har vi tröttnat på nu)
Den 22: firade vi med Ms syskon och barnens kusiner, på julafton var det bara vi, barnens farmor och barnens mamma som kom förbi en stund och i morgon kommer mina föräldrar och sin syster med familj.
Att vi firar den 22:a, 24:e och 27:e spelar mig ingen som helst roll – huvudsaken är att jag kan ägna mig helhjärtat åt mina nära och kära när jag träffar dem, sen vilken dag det är spelar ingen roll. Hellre det än ett hysteriskt flängande för att allt firande bestämt ska ske på själva julafton (helst mellan 15-21), något som resulterar i att själva julafton inte blir något annat än ett logistiskt kaos.
Hur ska man någonsin kunna skaffa sig egna traditioner om man lägger all tid på att parera någon annans?

Hur ser era upplägg ut?
Jag är särskilt nyfiken på er med bonusfamiljer eftersom jag har en själv, men även er med mor och farföräldrar med julfirarkrav.

….

Oscars liv är handlar alltså om pengar, och det ska inget barns liv värderas i. Tyvärr har vi inga ekonomiska stöd via de svenska myndigheterna, utan Oscars liv hänger på vår envishet och engagemang och alla andra fantastiska människor i vår omgivning som funnit kärlek och tro till vår sjuka son.

Det behövs så mycket mer. Oscar är fortfarande sjuk och behöver så mycket mer hjälp. Vår familj är otroligt tacksamma för all hjälp vi kan få och har fått med att uppmärksamma Oscar så vi kan fortsätta att behandla honom. Vi har full respekt om inte alla har möjlighet att hjälpa, men jag gör allt i min värld för min sons skull.

Tack för att Du Magdalena velat hjälpa oss i vår kärleksfulla kamp för vår son. Och tack till Dig som läsare som också valt att stötta vår Oscar. Det finns inte ord som kan bekräfta hur tacksamma vi är. Om ni hade sett det jag ser i Oscars ögon varenda gång jag berättar att vi får fler chanser till behandling tack vare donationer, då hade du också fortsatt att kämpa, dygnet runt.

Med all kärlek och tacksamhet
Pappa Göran //Delar av pappa Görans brev

En del människor ställer sig tveksamma till insamlingar för svindyra cancerbehandlingar i Mexiko som delas flitigt på sociala medier. Jag upplever inte att det är så att man tvivlar på trovärdigheten hos de drabbade, utan snarare för att behandlingen och kliniken i Mexiko har lite övrigt att önska när det kommer till transparens mm och så kan det säkert vara…
Men…
Jag förstår samtidigt att man som förälder till ett sjukt barn är beredd att göra precis vad som helst för att det ska bli friskt och skulle en resa till månen kunna ge en chans till förbättring så skulle man försöka åka till månen.
Jag tror inte det finns någon enda förälder som inte skulle göra precis allt som står i ens makt för att hjälpa sitt sjuka barn, oavsett vad det än är.

Därför vill jag uppmärksamma det öppna brev som Oscars pappa skrivit inne på Magdalena Graafs blogg. 
Maggan delade ett inlägg med en insamling för några dagar sedan där hon bad sina följare om hjälp att få in pengar till en behandling i Mexiko och nu skriver alltså pappa Göran själv om familjens kamp för sonen.
Kan jag ge dem en röst så gör jag gärna det.

Jag vill skicka all min kärlek till Oscar och hans familj!
Läs hela pappa Görans brev HÄR på Magdalenas blogg.