Ni borde egentligen få friskvårdsbidrag av att läsa min blogg med tanke på hur mycket hjärngympa jag inbjuder till, håller ni inte med?
Igår var vi inte riktigt överens om vad man får och inte får skoja om och nu har det dykt upp ett liknande scenario.

Michaela Forni publicerade den här bilden för att illustrera ett inlägg där hon beskriver hur hon vaknat med panikångest och hur hon tog sig igenom dagen.
Den är inte så trevlig att titta på, budskapet i att ett barn håller i ett vapen är både fruktansvärt och tragiskt eftersom barnsoldater existerar och används i krig och konflikter på vissa ställen i världen, men är inte det lite av poängen med konst?
Det finns musik som väcker olika känslor hos den som lyssnar på samma sätt som det finns filmer som berör och som till och med kan göra den som tittar illa till mods, ledsen eller riktigt förbannad.
Varken musik eller film förväntas väcka endast positiva känslor så varför skulle konst göra det?

Så här kommenterade några av hennes läsare under inlägget:

Allting handlar ju om var man drar gränsen och att min gräns skulle vara densamma som Michaelas eller som din eller någon annans är ju högst osannolikt eftersom vi alla är olika med olika sätt att se på saker och ting.
Vad tycker ni om bilden och Michaelas motivering till att publicera den?

Filmen ”Beast of no nation” handlar om barnsoldater – okej eller inte okej?
Låten ”The story of beauty” av Destiny’s Child handlar om en flicka som blir våldtagen av sin styvfar – okej eller inte okej?
Tavlan ”Dead Child” av Simon Flores föreställer ett dött barn – okej eller inte okej?

Vad jag menar är att det finns mer än ett sätt att se på en bild och jag är nyfiken på hur ni ser på Michaelas bild och på exemplen här ovan.
Vad får vara konst?

Måndag: Körträning, yoga, kontoret.
Tisdag: Föreläsning med GANT och sen har jag möte med en ny kund som jag ska arbeta med i nästa vecka, kul! Resten av dagen stationerar jag mig på kontoret och så ska jag podda på eftermiddagen.
Onsdag: Jag och Hamilton ska gästa ”Ligga i P3” på morgonen, tror att det sänds i efterhand så jag säger till när det blir aktuellt! Sen blir det kontoret hela dagen förutom på lunchen för då ska jag körträna.//Forni

Jag var tydligen inte ensam om att tro att Michaela Forni dammat av nått gammalt musikintresse och gått med i en kör för att få sjunga ut lite grann.
I sin redogörelse över veckan fanns det hela två körtillfällen inbokade men det visade sig att hon bokat in lektioner med en bilskollärare snarare än med en sångpedagog.
Lite märkligt om ni frågar mig eftersom Forni redan har körkort och mig veterligen inte blivit av med det, men svaret kom lite längre ner bland kommentarerna.

Hon har alltså bokat 20 körlektioner med en lärare bara för att känna sig trygg i trafiken. 20!!!!!
Nu är det ju nästan 20 år sedan jag tog körkort så jag var tvungen att googla lite på vad körlektioner i Stockholm kostar nu för tiden och en lektion på 80 minuter ligger på runt 1250 kr så summan för 20 lektioner slutar på 25 000 kr.

Jag vet inte om Michaela har extremt dålig tilltro till sin egna förmåga som bilförare och även till den hos sina närmaste för annars hade hon ju kunnat köra med någon av dem?
Att bli trygg bakom ratten handlar om att lägga en massa mil bakom sig, inte att ta några få lektioner med en svindyr bilskollärare.
Det känns mest som att de tar hennes pengar och utnyttjar faktumet att hon känner sig osäker. Hon HAR ju ett körkort så med största sannolikhet KAN hon köra bil, om än lite osäkert i början men det är det ju för alla som inte kört på ett tag, men det ska inte behöva kosta 25 000kr.

Jag är en strålande bilförare!
Jag kan övningsköra med dig, Michaela så kan vi sladda förbi Fendibutiken på vägen hem sen och köpa ännu en axelrem till din Fendiväska. Till och med det tycker jag är en vettigare investering än att betala multum för någonting du bevisligen redan kan.
Om du inte tror mig så finns det ett litet plastkort i din plånbok som intygar det. 🙂
Det ser typ ut så här:

Jag går fortfarande till en karriärcoach men mer sporadiskt nu för tiden. Hon heter Susann Solfeldt och är helt fantastisk – tips! För mig har det gett väldigt bra resultat eftersom hon hjälper mig att guida mig i mitt liv mer konkret än exempelvis en psykolog. Vi pratar om allt ifrån hur jag ska hantera en viss situation som chef till hur jag ska orka med alla tårtbitar i mitt liv eller hur jag ska hantera negativa kommentarer på bloggen.//Michaela Forni

Det Blondinbellska tårtbitstänket sprider sig som en löpled genom sociala medier och den här gången är det Michaela Forni som fått hjälp av någon typ av coach för att orka mer alla tunga tårtbitar i sitt liv.
Jag kan givetvis ha missat någon viktig komponent i den modell jag tråcklat ihop här ovan men efter att ha läst hennes blogg i flera år så tror jag att jag täckt in det väsentliga.
Tårtbitarna tar över!!!

Man kan väl säga som så att jag fått med tårtbottnen, banan och vaniljfyllningen, vispgrädden att spritsa i små tjusiga mönster på utsidan och en färdigköpt marsipanros som kronan på verket.
Jag kanske har missat en och annan vindruva att dela och dekorera tårtan med men i stora drag tror jag till och med att domarna i Hela Sverige bakar skulle vara nöjd med min insats.

Och på tal om tårtor!
Jag älskar att baka och dekorera mina kreationer – jag gillar det betydligt mer än att äta fikat – och som tur väl är så kommer jag ju ha en redaktion igen som kan hjälpa till att äta upp mina bakverk så jag slipper slänga dem när M inte orkar äta fler cupcakes.
Mitt nya guilty pleasure är Det stora tårslaget och  Zumbo’s Just Desserts från Netflix eftersom deras kreationer är helt magiska.

Om Michaela Forni beställde en tårta av mig så skulle den se ut ungefär så här:

Fina va? =)

Michaela Forni:

Jag hade ingen aning om vad det kunde tänkas vara, men i boxen låg en Fendi-ask med något jag klämt på länge nu…
I asken låg inte bara en, utan två av Fendis väskremmar som jag har velat ha sedan jag köpte min Peekaboo-bag från Fendi förra våren. VAD HAR JAG ENS FÖR POJKVÄN!

När vi var i Miami stod jag och provade dessa två straps inne i Fendi-butiken i Design District men jag kunde inte bestämma vilken av de två jag skulle välja och så kostar de ju en slant vilket gjorde att jag tvivlade lite. Att han går och köper båda banden i present till mig sen är så jävla fint, omtänksamt och gulligt.//Forni

Michaelas pojkvän har alltså knallat in i Fendibutiken och köpt två väskremmar till henne till den totala summan av 24 180 kr.
Väskan får givetvis man köpa till separat för dryga 35 000 kr, något som Michaela investerade i redan förra våren, men axelremmar att kunna byta mellan måste man ju ha!
Det fattar ju vilken influencer som helst värd sitt antal Instagramföljare.

Jag inser mer och mer ju längre tid jag spenderar i den här influencervärlden att det finns marknader för saker som jag inte ens i min vildaste fantasi hade kunnat föreställa mig eftersom jag oftaste är mer praktisk än stylish.
Får jag välja mellan snyggt eller bekvämt så väljer jag det senare, men vad är det som säger att Michaelas remmar inte kan vara båda?
Dyra OCH bekväma remmar! Där har vi det!

Är det tillbehören man kanske ska satsa på?
Jag borde nästan boka in ett möte med Blondinbella och hennes skoföretag för att presentera mina förslag på exklusiva accessoarer.
Fan, skit i skorna – satsa på praktfulla och lyxiga skosnören gjorda av guldtråd med ädelstenar dinglande i ändarna.
Skohorn gjort av ädlaste enhörningshorn eller skavsårsplåster som välsignats av tibetanska munkar. Sulor fyllda med päls från Tjocka Hetsätarkatten som tagit 6 år att få ihop eftersom han på sin höjd kan räknas som fjunig snarare än pälsklädd.
Här får man vara beredd på att hosta upp en rejäl slant för ägandeskapet men så är det också en ”one of a kind”.

Exklusivt, exklusivt, exklusivt är ledordet här!