Underbar vänskap!!

Forni & Tunis:

Vilket underbart inlägg om vänskap som Forni skriver till Tunis i sin blogg.
Jag hade faktiskt ingen aning om att de lärde känna varandra som barn men det gör det hela ännu lite finare.
Vänskap kan så klart inte mätas i tid men att ha delat så mycket av livet med någon måste kännas speciellt.

Jag träffade min bästa vän i USA och vi bodde ihop mina första 6 månader där och sedan dess har vi bott långt ifrån varandra – jag i USA och hon i Halmstad och nu jag i Stockholm och hon i Halmstad – och jag kan bli avis på att aldrig ha haft den relationen där man bara kan svänga förbi på ett glas vin liksom.
Det finaste hon gjort för mig – förutom att förbarma sig över mig under min stökigaste period – är att komma och överraska mig i USA när jag fyllde 21 år. Herregud! Jag bara skrek!

Men…I SOMMAR KOMMER DET SKE!
Eftersom jag inte är beroende av mina hopskrapade semesterveckor längre så har jag tänkt att ta bilen och brumma ner till henne och hälsa på – så där spontant bara.
Om det är en av hennes jobbveckor, so what! Då kan hon jobba och jag jobba och så har vi ju ändå hela kvällarna på oss att spontana oss!
Efter det ska jag brumma vidare till Småland och spontana loss hos några andra vänner från gymnasietiden, just för att jag kan men mest för att jag vill!!!

Kan inte ni berätta någonting om era fina vänner?
Man blir så glad av det tycker jag!!!

 

 

Ta ansvar?

Michaela Forni:

Michaela Forni har ställt upp i DN och pratar om utbrändhet och hur hennes liv inte är en Jennifer Aniston-film – om det nu var någon som trodde det.
En läsare lämnar den här kommentaren om att Michaelas blogg bidrar till stressen hos kvinnor i och med sin blogg och det är lite intressant.

Jag har själv skrivit om det – det här sanslösa socialiserande som framförallt Michaela skriver om. Jag blir själv stressad av att läsa om allt dessa bloggerskor gör på en dag. 
Frukostdejt med nån kompis, promenad runt Djurgården med nån, äta middag ute (helst någonting med tryffel) med vänner – gärna ett annat par – för att sedan avsluta med drinkar med ett annat gäng.

Gäsp!
Det är helt ärligt mer socialiserande än jag gör på en månad och flera gånger har jag frågat mig själv om det är mig det är något fel på. Är jag osocial på något sett eftersom min sociala kalender inte innehåller allt det här.
Men så inser jag att, näää…
Jag trivs med mitt liv, men jag vill bli bättre på att vårda mina relationer men hellre kvalité än kvantitet.
Och jag har jag nog inga vänner som är likadana så skulle jag föreslå frukost, lunch och middagsdejter med drink-kvällar var och varannan dag så skulle de blocka mitt nummer och tycka att jag är typ helt besatt.

Och jag fattar inte…
Hur kan man gå på så här mycket events, dricka så många drinkar och bara äta ute och ändå se ut som de gör?
Ska man som bloggare ha en inbyggd binikemask eller är det bara människor som vunnit det genetiska lotteriet som får bli bloggare och unfluänsöööörzz?
Jag har helt klart valt fel yrke.
Fan då.

 

Bra där Forni!

Michaela Forni:

Till skillnad från vissa andra ”väsk-hoarders” vi känner till (*host* Kenza) så säljer Forniskan av lite väskor nu när hon uppdaterat kollektionen.

Up for grabs finns två väskor från Stella McCartney och den stora väskan hade gärna fått flytta in hos mig och komplettera min väsksamling av plastpåsar och det senaste tillskottet – Unboxingväskan från HM – om det nu inte var så att jag fortfarande tycker att 4000 spänn är för mycket för en handväska – ny eller begagnad och hellre lägger pengarna på roliga kläder till Tjocka Hetsätarkatten som han ändå aldrig får på sig på grund av den lilla magen som är i vägen.

Ni kan ju alltid swisha mig en slant om ni tycker att jag borde köpa den. Överskottet kommer gå till ett tummy tuck till THK.. 😉

Utbrändhet hos kvinnor.

Michaela Forni:

Ska vara med i ett tv-program om den ökade utbrändheten hos unga kvinnor (det börjar balla ur totalt om vi ska tro på statistik och om vi ska backa upp med forskning så är det inte så konstigt, men mer om det när programmet finns ute!). Det är så galet intressant men också skrämmande hur kvinna efter kvinna i alla möjliga branscher går in i väggen. Varför? Vad beror det på? Vem bär skulden?//Forni

En mycket intressant fråga som jag hittade inne hos Forni men jag är nyfiken på om det är hela sanningen.
Är det bara kvinnlig utbrändhet som ökar eller ökar även den manliga?

Är det den generella trenden eller är det mest hos kvinnor?

Alla som varit utbränd räcker upp en hand! *räcker upp två*

Den där inneboende prestationsprinsessan som skriker i huvudet på en att vara lite bättre, lite snyggare, lite roligare, lite mer framåt, lite mer driven, lite mer hungrig på framgång, lite mer social, lite mer…ja, lite mer av allt.

Efter fem år av KBT och rehabilitering har jag äääääntligen fått henne att hålla käften.
Inte alltid men oftast och det är jag så glad för.
Jag var tydligen tvungen att gå på samma nit två gånger för att lära mig.
En gång är ingen gång eller nått.

Ps. Och bilden. Ironisk. Dock inte ovanlig.