Bildkälla: Monasuniversum.se

Jag är åtalad och det står utom allt tvivel att jag k o m m e r bli fälld. Grovt förtal är, som jag tidigare skrivit, ett av de allvarligaste brotten vi har i Sverige. Hur otroligt det än låter. Straffsatsen är max 2 års fängelse men då jag aldrig tidigare varit i klammeri med rättvisan tror min eminenta advokat David Massi att det i värsta fall blir 6 månaders fängelse, böter samt skadestånd. Kanske mer. Man har, vid max 6 månaders fängelsestraff, möjlighet att ansöka om fotboja. Jag känner efter igen. Vidhåller att jag inte gjort något brottsligt men känner att, om nu lagen anser det, så låt det då bli så. //Monas Universum

Efter att Monas Universum vid upprepade tillfällen hängt ut en person i sin närhet som pedofil så ägde rättegången mot henne rum för några veckor sedan.
Nu verkar det satt utom rimligt tvivel – enligt Mona själv – att hon kommer bli dömd till fängelse. Mannen ska ha överklagat den tidigare domen.

Jag verkar ha missförstått inlägget.
Detta är skrivit bakåt i tiden, innan rättegången.
Hon undslapp med blotta förskräckelsen då kanske? Men enligt er som kommenterar så hart Mona överklagat och hoppas då bli frikänd, samtidigt har åklagaren gjort samma sak. Överklagat alltså.
Trots detta så ångrar Mona inte ett enda ord hon skrivit.

Eftersom hon inte tidigare haft med rättsväsendet att göra så trodde hennes advokat på en dom på 6 månader. Maxstraffet är 2 år.
Vid 6 månader har man möjligheten att ansöka om fotboja istället för fängelse.
Enligt Kriminalvårdens hemsida så gäller följande för att fotboja ska kunna övervägas:

Enligt Monas Universum är detta den största namninsamlingen i svensk historia med närmare 85.000 namnunderskrifter samlats in i kampen om tak-över-huvudet-garanti för pensionärer.
Det är ett fantastiskt initiativ Jeanette driver och jag uppmanar alla som kan och vill att stötta det – här hittar ni deras hemsida. 

I morse skrev jag om hur Monas Universum pudlat över sitt inlägg från gårdagskvällen, ett inlägg där hon ”hänger” ut en av de kvinnor som får hjälp av Synoptiks hjälpprogram. 
Mona kritiserar kvinnans utseende, påpekade att hon såg gammal ut och trots att hon med största sannolikhet aldrig kommer bli medveten om att hon medverkar i bloggen så regerade många på det respektlösa i Monas agerande.
En följare valde att konfrontera Synoptik och fick följande svar på frågan hur de ser på saken:

Tankar?

 

Jag tog bort inlägget om kvinnan som var lika gammal som jag eftersom jag uttryckte mig oerhört klumpigt. Förlåt mig.

Dessutom noterade jag att 99% av kommentarerna kom från läsare som inte läst mig så länge och därmed inte känner mig så bra och inte heller min kärlek till äldre människor, även om just den här kvinnan var lika gammal som mig … men jag tog fotot för att jag tyckte att hon var vacker och jag trodde att hon var äldre.

Jag ville inte på n å g o t sätt kritisera henne utan mer få fram att jag tycker det är trist när förutsättningarna runt om i världen är så olika.
[…]

Samtliga foton på de vi undersöker har vi publiceringstillstånd för.//Monas Universum

Den där sista meningen är lite intressant, som om faktumet att hon har publiceringstillstånd för bilder på de människor de undersöker skulle utgöra en förmildrande omständighet till hennes, minst sagt, klumpiga inlägg jag skrev om igår.
Det var ju knappast bilden som utgjorde det kränkande elementet i Monas inlägg, utan mer den ackompanjerande texten.

Men men…
Vi kör alla in foten eller fötterna i munnen ibland och det viktigaste är att man ber om ursäkt när man fått det grusigt mellan framtänderna.
Nu vänder vi ett kungligt blad och siktar framåt.

När ni läser det här så sitter jag för övrigt i tandläkarstolen och gör en rotfyllning på en kindtand, en behandling som krävde sju(!) bedövningssprutor för att kunna påbörjas igår.
I am a very sad panda right now och förväntar mig uppmuntrande tillrop, antingen här eller på Instagram när jag lämnar mottagningen.
It’s an order!!