I vår familj spelar vi alltid ”Julklappsspelet”. Det brukar alltid gå hett till då det i regel finns en hel del good shit.
För somliga gick det väldigt bra.

Spelar ni Julklappsspelet? Och i så fall, vad har ni för regler. Vi kör en runda på 10 minuter där man slår två tärningar. Får man 1 eller 6 så får man välja ett inslaget paket. Får man två 6:or så får man även slå ett extra slag. Om någon skulle bli utan paket så får den som har flest paket ge bort ett. Efter det öppnar man alla paket så att man kan se vad man ska försöka roffa åt sig. …  sen börjar man om med tärningsslagen. Samma siffror gäller. Vi brukar dock utöka tiden till  15-20 minuter. Skillnaden nu är att man får sno paketen från varandra. Ju färre spelsekunder det är kvar, ju fortare går det och ju hetsigare blir alla.

Sjukt jäkla roligt … om ni inte har provat tidigare.// Monas Universum

Spelar ni julklapps-spel istället för att ge ”dedikerade julklappar”?
Jag har svårt att se det roliga i det. Min pappa och jag skulle omöjligt bli glada över samma saker så då måste man ju köpa extremt generella presenter som ingen riktigt vill ha, men som inte heller är skräp.
Jag älskar ju att ge julklappar som folk blir riktigt glada över och känslan av att hitta den ”perfekta” presenten är härlig.
Det framstår som extremt trist att försöka hitta så generella paket som möjligt.

Vi har en tradition att någon – eller som i år, två stycken – köper en liten, konstig sak som den som gissar rätt på får. I år var det en morots-vässare och ett avokadoverktyg.

Men annars går julklappsspelet bort i vår familj.
Jag tror ingen skulle uppskatta det…
Hur är det hos er?

Hörni. Ska vi resa lite tillsammans? Jag har fått en förfrågan om jag kan tänka mig att åka till Kanarieöarna runt den 4 maj med ett gäng läsare (exakt datum inte jättespikat). En Feelgood-resa i en vecka. Vi pratar massage, för de som vill, yoga, för de som vill, träning för de som vill … eller inte … besöka Europas enda kaffeplantage (tro’t eller ej men det är superintressant!) åka på katamaranutflykt … besöka en vingård och prova vin. Men, framför allt en resa fylld av sjukt mycket skratt!// Monas Universum

Medan de yngre influencerna organiserar fan-träffar på Mall of Scandinavias Guldfynd så funderar Mona på att dra ihop en veckolång resa till Gran Canaria för sina läsare. 
Jag antar att det är målgrupp och ekonomi som styr här. 🙂

Man får väl hoppas att hon är aningens mer organiserad och engagerad än exempelvis Pernilla Wahlgren, när denne var gäst och dragplåster på en Yogaresa till solen. Hon drack mest vin och kom sent till allting. 😉

Skulle du vilja åka på en resa tillsammans med en influencer och dennes läsare?
Föreställ er följande uppställning på Yogaläger: Jag, Tjocka Hetsätarkatten, The Real Hmm, Viktor den Store och Moa i olika namaste-positioner.
Vore inte det värt att betala för, så säg?

Det här är en väldigt intressant artikel. Intressant ur den aspekten att det på riktigt finns föräldrar som inte tror att det är sant och lägger skulden på eleven i fråga.

Jag anser för övrigt att en förälder som inte tar pedofili på allvar … vilket för mig är obegripligt att man inte gör … har förbrukat sin rätt som förälder.  I synnerhet om det är en mamma. Trust me, jag känner minst en.//Monas Universum

Jag tycker det är fantastiskt att människor reagerar över innehållet i den här artikeln, som tar upp en skolans minst sagt LAMA agerande gällande en lärares sexuella agerande gentemot elever och hur mammor väljer att skylla på en 15-åring flicka istället för på förövaren och/eller trivialisera händelsen.
Så här säger två mammor till Expressen som artikeln kommer ifrån:

– Det måste varit något med den här flickan, säger en mamma.

– Det är viktigt att hon får hjälp, och inte får ett rykte av att vara en som hänger med gamla gubbar. Det skulle vara fruktansvärt, säger en annan mamma.

– Vad jag har förstått var det inte fysiskt. Han är omtyckt av många elever. En väldigt bra lärare. Det är tråkigt för alla, säger en mamma med barn på skolan.

Detta har Mona reagerat på och tycker att det är extra hemskt när en mamma misstror ett ungt offer eftersom mammor är de som bär barnet.
Mona är givetvis färgad av sina egna upplevelser här men jag tycker inte man ska friskriva män ansvaret att reagera och skydda sina barn. Att det inte är lika allvarligt om en man/pappa misstror unga offer.
Det känns kanske värre att det är en mamma men det ÄR inte värre!
Det är lika illa!!!!
Den här flickan var dessutom i en beroendeställning till mannen som var hennes lärare. Ansvaret är hans, och så också skulden och skammen.

De här mammorna borde också skämmas som skuldbelägger ett 15-årigt offer!
Jag undrar hur det hade låtit om det var deras barn som var offret?
Rätt annorlunda, tror ni inte?

Tack för tips!

Utan att fuska – vad tror ni det är som Monas Universum funderar på att ta in och sälja i sin shop? *tihiiiiii*
Alla får gissa – inte bara ni snuskhumrar!
Vad är det för något?

För den som vill veta svaret så finns det här.