Baby Showern – denna amerikanska tradition som smög sig på oss lite smått utan att vi egentligen märkte det…och så BOOOOM! 
Det som började med att tjejkompisarna bjöd på fika, man fick lite barnkläder och gratulationer har nu förvandlats till vulgära mastodontpartys som inte verkar gå ut på någonting annat än att se bäst och värst ut på Instagram.
Monas Universum var på en bebisdusch i dagarna och helt ärligt – är detta för att ätas eller för att ”ooooas och aaaaahas” över, ta bilder på och publicera på sociala medier?
Herregud, det här är liksom mer over the top än de kungliga bröllop jag sett på tv och det är faktiskt ett av de få tillfällen där saker och ting SKA kablas ut över världen för pöbeln att förundras över.
(Ja, jag har aldrig blivit bjuden på kungabröllop – än, jag lever på hoppet – så jag tillhör pöbeln. Calle Schulman – CamCam 1-0)

De baby showers jag ser på sociala medier blir bara värre och värre. 
Är det inte Michaela Forni som ställer till med spons-kalas för en kvinna hon knappt känner (Ida Warg) så ska det se ut som att Stora stygga vargen käkat upp hela My Litte Pony-familjen, alla prinsess-Barbies som går att uppbringa, toppat med Panduros hela lager av guld – både blad och flytande – för att sedan spy upp alltsammans över diverse guldbord och piedestaler från Jotex senaste samarbete.
Vad kommer härnäst? Kanske ett litet uppstyrt rosa/guldigt party INNE på BB? Käka cupcakes samtidigt som det strösslas guldflagor över bebisens huvud när det tittar ut?

Jag funderar på att ha en försenad ”kitty-shower” för Tjocka Hetsätarkatten och Lilla Snöboll.
Gästerna kommer få äta nutella direkt ur burken, med sked eller finger – det är valfritt – och utöver det kommer det bjudas på Joey Tribbianis ”Peanutbutter fingers”, djungelvrål och obegränsade mängder Cola Zero.
That’s it! Gästerna är ju där för att beundra mina bebisar och ge mig presenter – inte skuldsätta mig för bövelen!

Läs det här inlägget av Monas Universum. (Eller försök i alla fall..hehe..)
Hur långt kommer ni innan ni tröttnar?
Inlägget innehåller 56(!) bilder och jag tog mig till kanske…10 st innan jag fick nog.
Här vore det kanske en bra idé att jobba lite med kollage för att inte få läsarna att somna framför sina skärmar? Takes one to know one då jag själv fått samma kritik –  och då är jag inte ens i närheten av 56 bilder men nu fattar jag hur ni känner när jag publicerar för många bilder. 😉

Var det någon som tyckte att inlägget var intressant hela vägen ner till den sista och femtiosjätte bilden?

Vad betyder det här?
Att Mona kommer sitta tillbakalutad i en soffa med popcorn och mysa när människor som hon anser begått oförätter mot henne drabbas av sjukdomar?
Att skriva detta samtidigt som hon vidhåller att hon tror på karma känns ju ändå lite bra trots allt, med tanke på att hon kommer återfödas som toalettborste. På ADX-fängelset i USA. Vid en matförgiftningsepidemi.

Att tänka så här om andra människor tycker jag är illa nog men att glatt och stolt skriva det på sin blogg? ”OJ vad tråkigt!?”
Har hon helt tappat det?

Stolt, men kanske inte så smart?
Det Monas Universum beskriver på sin blogg är nämligen i strid med Arbetsmiljlverkets lag och föreskrift vad gäller barn och ungdomar på minst två punkter.

Dottern är enligt bloggen 14 år vilket gör att hon räkas som ett ”äldre barn” (14 år men under 16) och det här är vad som gäller för henne: