House of Philia-Petra tar till sin blogg för att dela sin tankar om dokumentären om My Martens och det låter så här:

Men hon påståddes varit den som ”skvallrade” om denna ”osmickrande grej” och  plötsligt var hon persona non grata på event, bloggträffar och i bloggsvängen. Därför uppstod det då en Flashbacktråd där det spekulerades om vad det var hon hade gjort för hemskt egentligen för att bli utfryst (med ca 24 000 kommentarer idag)

Hur som helst, så har det pratats och skvallrats och skrivits maassa taskigheter om henne i snart 10 år. Till henne direkt på Insta och blogg, på sidan Bloggbevakning och då Flashback. Alltså riiktiga elaka hånfulla saker har skrivits om och om igen, jag har läst en del själv på Bloggbevakning. Hon kan inte göra något rätt och det påstås att hon ljuger om vad hon gör och vilken utbildning hon har. Och att hon kopierar andra influenser och deras texter och bilder  (som hon vore den enda som gör och gjort det, jöösses..)
Det sista med kopiering händer ibland men är hon värd att drevas på för det.

Det är ju det här menade i mitt inlägg, att folk inte verkar kunna skilja på äpplen och päron.
De ena har inte med det andra att göra, men det verkar tydligt vara svårt för vissa att förstå.  Om man tittar på dokumentären så har inte Mys stalker med Flashbacktråden att göra, utan det är ett nättroll som aldrig verkar ha gjort någonting utanför sin engagemang i den.
Det finns en anledning till att folk misstror My, men det betyder inte att hon förtjänar att ha en stalker efter sig.

I kommentarsfältet under Petras inlägg fortsätter diskussionen om anledningen till att My frystes ut ur gruppen med de forna bloggvännerna och det låter så här:

Anna – 6 maj, 2025 kl. 08:22

Så otroligt bra text. Själva grunden till vad My utsatts för är ju precis det du skriver, en ”osmickrande grej” (läs: något riktigt illa) systrarna G gjorde. Stalkingen är en spin off på den händelsen. Skäms alla bloggare som hängde på att frysa ut och förstöra livet för My.
Snyggt och modigt att ta ställning, Petra!

Marie Svensson – 6 maj, 2025 kl. 10:02

Vidrigt att man offentligt fryst ut och mobbat My, vuxna människor hoppas dom tittar på dokumentären och skäms. Sedan att bli stalkad av en galning som lagt ner så mycket tid på att förstöra andras liv är ju bara helt fruktansvärt. Bra att du tar upp detta Petra.

Monica – 6 maj, 2025 kl. 10:05

Så bra skrivet! Skämmes till dessa damer, som är startskottet till allt skitsnack! KARMA-ordet användes flitigt bland bloggerskorna då vill jag minnas. Nu kanske de själva råkar ut för den…

Igår såg jag alla tre avsnitt av TV4:s dokumentär om My Martens och den stalker som i åratal trakasserat henne – genom brev, orosanmälningar och prenumerationer i hennes namn.

När jag såg handstilen på breven ringde det genast en klocka i mitt knaperstekta huvud. En snabb sökning på bloggen och vips – ett liknande brev, samma handstil, men riktat till Magdalena Graaf. Det här verkar vara en brevskrivare med en tydlig favoritadressat – nämligen blonda mammabloggare.

Så vad tycker jag om dokumentärens innehåll.
Jag tvivlar inte en sekund på att My haft en stalker. Det framstår som en sjuk person med ett långsiktigt, obehagligt intresse för att sabotera. Men – och här kommer det viktiga – man måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt.

Bara för att My haft en stalker så betyder det ju inte att allt det andra som tas upp i dokumentären stämmer. 
Namnet på dokumentären är taget från Flashback där My har en extremt lång och välbesökt tråd där det uppdateras dag som natt, och den startade när My blev ställd utanför den grupp mammabloggar som hon tidigare umgåtts med.

Dokumentärens titel är hämtad direkt från Flashback, där My har en tråd längre än Skatteverkets kötid. Den startade efter att hon blev utfryst från mammabloggarna – och ja, det handlar om en ”hemlighet” hon påstås ha avslöjat, någonting hon stenhårt förnekar.
I dokumentären upprepas detta som en mantra och jag kan inte låta bli att känna att det mest framstår ett strategiskt sätt att oemotsagd plantera den här ”sanningen” i en dokumentär på TV4 – utan att sanningshalten i det prövas –  i syfte att tvätta rent ett skamfilat rykte som faktiskt inte har med stalkern att göra.

För sanningen är den att My vid ett flertalet tillfällen blivit påkommen med att bland annat plagiera andra kreatörers innehåll rakt av, och det är någonting som så klart diskuteras i Flashback-tråden. Givetvis är det enklare att avfärda alltsammans som mobbing och nättrolleri – en typisk fokusförskjutning som influencers gärna ägnar sig åt, och det är en aspekt som tycker jag är viktigt att ta upp.

Så, för att återgå till kärnfrågan:
Tror jag att hon haft en stalker som velat förstöra hennes liv? Ja.
Tror jag att allt som påstås i dokumentären är sant – nej.

Visa det här inlägget på Instagram

Tv4 har gjort en dokumentär om My Martens och alla de stalkers hon menar att hon haft de senaste åren. 
Jag fick frågan av produktionsbolaget vad jag ansåg om hennes trovärdighet, och jag sa följande:
Det är mycket möjligt att det hon påstår stämmer, men att hon i mina ögon förbrukat sitt förtroendekapital vilket innebär att jag aldrig skulle lita på hennes utsagor, än mindre ställa mig bakom dem.
Det gjorde Tv4 så jag gissar att de hittat mer bevis än bara hennes påståenden.

Så här presenteras dokumentären:

Stalkad. Svensk dokumentärserie från 2025. År 2016 får My Martens ett anonymt brev vilket blir starten på en nio år lång mardröm. Rykten, falska myndighetsanmälningar och en hatisk Flashbacktråd förstör hennes liv. Tillsammans med den före detta polisen Klara inleder My jakten på sanningen. My har varit utsatt för stalking i nästan ett decennium. Nu vill hon gå till botten med vilka som ligger bakom trakasserierna. Men sanningen visar sig vara mer obehaglig än vad hon någonsin kunnat föreställa sig.

Jag kommer titta på dokumentären, och undrar om ni vill att jag tar upp avsnittet här inne?
Nu backas ju den här av både ett produktionsbolag och TV4 så redan från början har den mer trovärdighet än säg, Anjos dokumentär om Anna Books son, så jag kommer inte behöva fokusera på det den här gången.
Anjo sliter förmodligen sitt hår över att hans dokumentär inte plockades upp av någon etablerad media, men det i sig är ju ganska talande…

Tankar om dokumentären som fått samma namn som My Martens tråd på Flashback. 

Jag fick ett mail om att My Martens tidigare aktiebolag My Martens AB står i begrepp att likvideras/upplösas, och visst stämde det.
Lite bakgrund för den som inte hängt med: I slutet av förra året sålde My sitt aktiebolag My Martens AB, och gick tillbaka till att enbart ha en enskild firma.
Enligt Allabolag bedrev hennes aktiebolag influencerverksamhet, reklamverksamhet, marknadsföring, kostrådgivning samt träning och hälsa, handel och försäljning av blommor och inredning och därmed förenlig verksamhet, vilket delvis är det hon fortfarande arbetar med, så varför hon sålde vet jag inte.

Eftersom jag inte är så vidare insatt i sådana här saker så ringde jag Bolagsverket för att fråga vad det betyder – att ett aktiebolag ska likvideras – och enligt kvinnan jag pratade med så har de inga uppgifter på anledning, eller om likvidationen är frivillig eller framtvingad. Hon kunde bara se bara att processen var startad.
En likvidator är utsedd, men vad gör då en sådan, you may ask?
Jo, det här:

1. Tar över styrelsens roll
När en likvidator utses upphör styrelsen och vd:n att ha makt. Likvidatorn får ensamt ansvar för bolaget.

2. Avvecklar verksamheten
Likvidatorn avslutar pågående affärsverksamhet, säger upp eventuell personal och säljer eventuella tillgångar (lager, fastigheter, maskiner osv)

3. Betalar skulder
Likvidatorn ser till att alla skulder och fordringar regleras i rätt ordning.

4. Delar ut överskott (om det finns)
Om det finns pengar kvar efter att allt är betalt delas det ut till aktieägarna.

5. Avslutar företaget
Till sist lämnas handlingar in till Bolagsverket, och företaget avregistreras.

Klart som korvspad va? 
Men om – och jag skriver om – den här småländska kantarellen missat något så får man gärna skriva en rad om det i kommentarsfältet.