Igår såg jag alla tre avsnitt av TV4:s dokumentär om My Martens och den stalker som i åratal trakasserat henne – genom brev, orosanmälningar och prenumerationer i hennes namn.

När jag såg handstilen på breven ringde det genast en klocka i mitt knaperstekta huvud. En snabb sökning på bloggen och vips – ett liknande brev, samma handstil, men riktat till Magdalena Graaf. Det här verkar vara en brevskrivare med en tydlig favoritadressat – nämligen blonda mammabloggare.

Så vad tycker jag om dokumentärens innehåll.
Jag tvivlar inte en sekund på att My haft en stalker. Det framstår som en sjuk person med ett långsiktigt, obehagligt intresse för att sabotera. Men – och här kommer det viktiga – man måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt.

Bara för att My haft en stalker så betyder det ju inte att allt det andra som tas upp i dokumentären stämmer. 
Namnet på dokumentären är taget från Flashback där My har en extremt lång och välbesökt tråd där det uppdateras dag som natt, och den startade när My blev ställd utanför den grupp mammabloggar som hon tidigare umgåtts med.

Dokumentärens titel är hämtad direkt från Flashback, där My har en tråd längre än Skatteverkets kötid. Den startade efter att hon blev utfryst från mammabloggarna – och ja, det handlar om en ”hemlighet” hon påstås ha avslöjat, någonting hon stenhårt förnekar.
I dokumentären upprepas detta som en mantra och jag kan inte låta bli att känna att det mest framstår ett strategiskt sätt att oemotsagd plantera den här ”sanningen” i en dokumentär på TV4 – utan att sanningshalten i det prövas –  i syfte att tvätta rent ett skamfilat rykte som faktiskt inte har med stalkern att göra.

För sanningen är den att My vid ett flertalet tillfällen blivit påkommen med att bland annat plagiera andra kreatörers innehåll rakt av, och det är någonting som så klart diskuteras i Flashback-tråden. Givetvis är det enklare att avfärda alltsammans som mobbing och nättrolleri – en typisk fokusförskjutning som influencers gärna ägnar sig åt, och det är en aspekt som tycker jag är viktigt att ta upp.

Så, för att återgå till kärnfrågan:
Tror jag att hon haft en stalker som velat förstöra hennes liv? Ja.
Tror jag att allt som påstås i dokumentären är sant – nej.

Visa det här inlägget på Instagram

Tv4 har gjort en dokumentär om My Martens och alla de stalkers hon menar att hon haft de senaste åren. 
Jag fick frågan av produktionsbolaget vad jag ansåg om hennes trovärdighet, och jag sa följande:
Det är mycket möjligt att det hon påstår stämmer, men att hon i mina ögon förbrukat sitt förtroendekapital vilket innebär att jag aldrig skulle lita på hennes utsagor, än mindre ställa mig bakom dem.
Det gjorde Tv4 så jag gissar att de hittat mer bevis än bara hennes påståenden.

Så här presenteras dokumentären:

Stalkad. Svensk dokumentärserie från 2025. År 2016 får My Martens ett anonymt brev vilket blir starten på en nio år lång mardröm. Rykten, falska myndighetsanmälningar och en hatisk Flashbacktråd förstör hennes liv. Tillsammans med den före detta polisen Klara inleder My jakten på sanningen. My har varit utsatt för stalking i nästan ett decennium. Nu vill hon gå till botten med vilka som ligger bakom trakasserierna. Men sanningen visar sig vara mer obehaglig än vad hon någonsin kunnat föreställa sig.

Jag kommer titta på dokumentären, och undrar om ni vill att jag tar upp avsnittet här inne?
Nu backas ju den här av både ett produktionsbolag och TV4 så redan från början har den mer trovärdighet än säg, Anjos dokumentär om Anna Books son, så jag kommer inte behöva fokusera på det den här gången.
Anjo sliter förmodligen sitt hår över att hans dokumentär inte plockades upp av någon etablerad media, men det i sig är ju ganska talande…

Tankar om dokumentären som fått samma namn som My Martens tråd på Flashback. 

Jag fick ett mail om att My Martens tidigare aktiebolag My Martens AB står i begrepp att likvideras/upplösas, och visst stämde det.
Lite bakgrund för den som inte hängt med: I slutet av förra året sålde My sitt aktiebolag My Martens AB, och gick tillbaka till att enbart ha en enskild firma.
Enligt Allabolag bedrev hennes aktiebolag influencerverksamhet, reklamverksamhet, marknadsföring, kostrådgivning samt träning och hälsa, handel och försäljning av blommor och inredning och därmed förenlig verksamhet, vilket delvis är det hon fortfarande arbetar med, så varför hon sålde vet jag inte.

Eftersom jag inte är så vidare insatt i sådana här saker så ringde jag Bolagsverket för att fråga vad det betyder – att ett aktiebolag ska likvideras – och enligt kvinnan jag pratade med så har de inga uppgifter på anledning, eller om likvidationen är frivillig eller framtvingad. Hon kunde bara se bara att processen var startad.
En likvidator är utsedd, men vad gör då en sådan, you may ask?
Jo, det här:

1. Tar över styrelsens roll
När en likvidator utses upphör styrelsen och vd:n att ha makt. Likvidatorn får ensamt ansvar för bolaget.

2. Avvecklar verksamheten
Likvidatorn avslutar pågående affärsverksamhet, säger upp eventuell personal och säljer eventuella tillgångar (lager, fastigheter, maskiner osv)

3. Betalar skulder
Likvidatorn ser till att alla skulder och fordringar regleras i rätt ordning.

4. Delar ut överskott (om det finns)
Om det finns pengar kvar efter att allt är betalt delas det ut till aktieägarna.

5. Avslutar företaget
Till sist lämnas handlingar in till Bolagsverket, och företaget avregistreras.

Klart som korvspad va? 
Men om – och jag skriver om – den här småländska kantarellen missat något så får man gärna skriva en rad om det i kommentarsfältet.

Jävla nättroll och Flashback-haters som förpestar min vardag och konstant ska ifrågasätta mig, min vikt och min utbildning ??

Nej jag går inte på ozempic!
Ett år av:
✔️ Regelbunden träning – om och om igen!
✔️ Kaloriunderskott
✔️ Vardagsmotion
✔️ Återhämtning / sömn // My Martens

My Martens anklagas för att gå på Ozempic och att det skulle vara anledningen till att hon tappat i vikt igen.
Mycket kan man anklaga My för, men jag är inte helt övertygad om att hon skulle ha använt Semaglutid för att tappa i vikt. (Semaglutid säljs under namn som Ozempic och Wegovy och Rybelsus)
Anledningen till det är att hon inte har det där typiska ”Ozempic-ansiktet” som många får efter att ha använt medicinen.
I USA är det en vanligt förekommande ämne som diskuteras och för den som inte vet vad det här betyder så kommer här fyra exempel från AOL:

My verkar däremot smått besatt av att bevisa för nättroll och Flashback-haters att hon inte använt Ozempic och har i skrivande stund publicerat 31(!) inlägg om saken. 
Hon är inte bara stolt över sin viktnedgång – hon är fullkomligt besatt av att bevisa att hon inte använt bantningssprutor för alla som ens tänkt ordet ”Ozempic”. Varje träningspass är dokumenterat, varje matlåda visad, varje svettdroppe räknad – inte för att inspirera, utan för att bevisa. Att slå sig blodig för att motbevisa det som anonyma människor påstår på internet.
Det är inte längre en hälsoresa – det är ett krig mot alla som tvivlar.

Och helt ärligt…
Jag förstår inte hur hon orkar. Det måste ju ha tagit ganska lång tid att leta fram alla dessa bilder och filmer, om det inte är så att hon redan har dem färdiga – sparade i en ”nättrollsmapp på telefonen –  att publicera så fort hon blir ifrågasatt. Jag blev trött bara av att skärmdumpa dem.

Så nä, jag tror inte att My använt Ozempic för att gå ner i vikt, men en sak är jag hyfsat övertygad om och det är att det hade varit enklare och mer tidseffektivt att bara förneka och gå vidare, men det är kanske bara jag?
Fan, lägg tiden på något annat, något roligare, för jag tror inte att My tycker att det är särskilt underhållande att hålla på så här.

Vad är era tankar?