Ni är många som reagerat på att My Martens gör reklam för sexleksaker, både på Instagram och på bloggen, där hon blandar dessa inlägg med utlämnande beskrivningar om sonen och den mobbing han utsatts för. 
Först och främst, att ta ansvar för sin egen njutning genom att köpa och/eller använda sexleksaker är toppen. Det finns ingenting i det som är klandervärt enligt mig, utan sex och lust är en viktig del för mångas hälsa och välmående.
Tabun kring sexleksaker – att det är pinsamt eller rent av skämmigt – håller på att försvinna, och förhoppningsvis så leder det till att alla vuxna människor som vill ha sexleksaker, vågar köpa och prova det.
Det är väl någonstans här jag tänker att jag ska leda över diskussionen till My och den reklam hon gör för ett företag som säljer just sexleksaker.

Den här reklamen och produkterna hon gör reklam för är för vuxna, och det skaver lite när hon varvar inlägg om sonens mobbning och alla trakasserier han utsatts för, med inlägg där hon står och håller i dildos. 
Jag har tidigare tagit upp faktumet att jag inte för mitt liv kan förstå varför hon inte slutar exponera sonen på sina sociala medier, med inlägg som är både utlämnande och integritetskränkande, i vilka mobbare med största sannolikhet skulle kunna hitta både bra och effektiv ammunition att attackera sonen med.
Hon är beredd att köpa och sälja hus på löpande band, att flytta och sedan flytta igen samtidigt som hon slår knut på sig själv för att sonen ska slippa bli mobbad, men någonting så enkelt som att bara lämna honom utanför bloggen, nej, det tänker hon inte göra.
Hon fortsätter mata bloggen med ingående beskrivningar av vad sonen utsatts för, som illustrerats med utlämnande bilder på honom i alla möjliga situationer och när man tänker att det nog inte kan bli mycket värre för honom, så toppar hon av det hela med bilder på sig själv med dildos i högsta hugg.
Vilken guldgruva för någon som vill sänka en redan mobbad kille.

Och nej, det är aldrig offrets fel att det utsätts för mobbing.
Absolut inte!
Men om man säger som My gjort så många gånger, att hon är beredd att göra vad som helst för att sonen ska få en trygg och säker uppväxt utan mobbing, så borde steg 1 vara att sluta exponera honom på sina sociala medier och inte blanda inlägg om honom med dildoreklam – inte att köpa ytterligare ett nytt hus som man sedan säljer innan man ens flyttat in.

Jag har ingenting emot reklam för sexleksaker, däremot har jag någonting emot just den här reklamen för sexleksaker.
Det finns det en tid och en plats för allt, and this wasn’t it.

Visa det här inlägget på Instagram

My Martens är bara en av många som rasar mot att Skansen dödade alla sina vargar, för att ge plats åt nya djur.
Vargarna kommer ersättas av fjällräven, vars reservpopulation Skansen hoppas kunna vara med och se växa, detta enligt Skansens kommunikationschef Yvonne Nordlind.
Yvonne Nordlind konstaterar dock att vargen ”är en het potatis”, och nämner att flera djurparker, både i Sverige och andra länder, har valt att sluta hålla varg, enligt Aftonbladet.

Vargen är definitivt en het potatis, och jag känner mig splittrad till just varg i fångenskap.
Eller splittrad är kanske fel ord, men jag har två upplevelser bland mina vänner och bekanta som står ganska långt ifrån varandra.
Jag har en bekant som fick gå in i hägnet på Kolmården och klappa och kela med vargarna i det som kallades ”Närkontakt varg”. Att få göra detta var en dröm hon haft länge och någonting som hon kommer bära med sig i resten av sitt liv. Samtidigt har jag en kompis som arbetat tillsammans med den kvinnliga djurskötaren som dödades av Kolmårdens vargar och som klandrar arbetsgivaren för att ha romantiserat vargens och människans relation. Som säger att de aldrig borde ha släppt in människor till vargen från första början.
Tillägg: Oavsett hur många människor som haft positiva erfarenheter av varg eller djur generellt i fångenskap så är det ingenting jag stöttar. Det är bara märkligt att ha två personer i min närhet som är så långt ut som det bara går vad gäller den här frågan, men det får mig inte att ändra uppfattning om att vilda djur hör hemma i det vilda och inte som underhållning för klappglada människor.

P3 Dokumentär har gjort ett program om vargattacken på Kolmården, men vill du veta med om hela den här tragedin och hur det kom sig att man började gå in till vargen från första början, så kan jag varmt rekommendera boken ”Vargattacken – ett reportage” av Lars Berge.