–Vad tycker ni om att handla begagnat? Behöver man skämmas för det? ?

Det ligger väldigt många lite ”finare” områden här med villor för 8-15 miljoner. Fina bilar, bra jobb osv. Inte alla såklart. Men väldigt många ? Men jag tycker att det är win-win från alla håll. Det är mer ekonomiskt. Någon annan får in pengar på något som knappt använda och istället får Ludvig en jätte fin cykel som kommer att användas varje dag ☺️ Jag spar pengar och alla blir glada ?‍♀️ Eller … ? // My Martens

Världen brinner och majoriteten av oss lever över våra tillgångar där allting, alltid kostar mer än det smakar och My Martens vill veta om man bör skämmas för att man handlar begagnat.
Jag tycker inte man ska skämmas för att man handlar begagnat. Begagnat är ju hur bra som helst och visar på ett ansvarsfullt miljötänk, snarare än ekonomiska tillkortakommanden!
Däremot tycker jag nästan att man bör skämmas för att man frågar om man bör skämmas för att man handlar begagnat, men det har kanske mer med Mys egen syn på att handla begagnat, än någonting annat?
Begagnat och second hand är ??.

Här är min topp 3 utan inbördes ordning:
– Två Cornish Rex-katter
– En gigantisk tavla av Olle Eksell.
– Mitt el-piano med semivägda tangenter

Vad är det bästa som ni hittat begagnat?

Ludvig har nu börjat gå själv till skolan. Det funkar hur bra som helst ☺️ Vi går den ”yttre” vägen, och ska snart börja utforska den inre vägen …

Men bland går jag med Ludvig ändå, men då får jag vända strax innan skolan ? Ni vet , det börjar bli piiiiinsamt. // My Martens

My Martens vänder innan sonen nått skolan eftersom det börjar bli pinsamt för honom att mamma följer med. 
DET förstår och respekterar hon, men att fortsätta pumpa ut bilder på sonen iklädd endast kalsonger och att dela med varenda lite privat aspekt av mobbingen som sonen utsatts för verkar hon inte ha några som helst ambitioner att sluta med?
Trots att hon genom detta riskerar att skedmata existerande eller framtida mobbare med allt de behöver ha för att kunna jävlas med hennes son.

Jag fattar det bara inte?
Hon är beredd att köpa och sälja hus hon inte ens hunnit flytta in i, och slå knut på sig själv för att sonen ska kunna gå i en annan skola, men det absolut enklaste av allt, att INTE exponera sitt barn på alla utlämnande sätt som går på sin blogg, DET verkar hon inte ens se som ett alternativ eller sin roll i?
Jag tycker så synd om honom, att hans mamma fortsätter exponera honom på det här integritetskränkande sättet när han redan haft det mer än jobbigt i skolan och behövt flytta för att börja på en ny.
Sluta publicera den här typen av material och ge barnet en ärlig chans.
Hur kan hon vara så lyhörd vad gäller promenaden till skolan, och att vända innan de kommit ända fram eftersom det är pinsamt för sonen att gå med mamma, för att sedan vara totalt immun och stendöv vad gäller sin egen och bloggens roll i det hela?
Hur kan hon inte se att hon förmodligen gör alltsammans så mycket värre för honom med sin totala brist på integritet i både text och bildform?

Hur fan tänker hon?
Det är varken hennes eller sonens fel att han blivit mobbad – så klart inte – men jag förstår inte hur hon kan vara beredd att göra allt det hon gjort för att sonen ska få en trygg och stabil skolgång, samtidigt som hon konsekvent vägrar någonting så simpelt som att sluta exponera honom på sina sociala medier?
Hon är beredd att göra ALLT det här (hus, flytt mm), men inte det här simpla – att sluta exponera sonen?
Hur?