https://www.instagram.com/p/CCGAf3SHwnJ/

Tuff dag idag! ?? Vakande av ett meddelande som bekräftar att @adviralmediacom gått i konkurs. Ett företag som jag jobbat sida vid sida med i flera år…. Där jag både agerat profil/influenser. Men också aktiverat nya annonsörer OCH profiler. Adviral har ett riktigt dreamteam av fantastiska tjejer som jobbar där! ( ingen nämnd ingen glömd, ni är riktiga ??? ❤️ All kärlek till er!)

Det är naturligtvis super trist att jag dessutom förlorar drygt ca 140 000 :- i inkomst, för jobb som jag redan gjort och genomfört. Pengar som jag räknat med. Som enligt KK förvaltare antagligen inte kommer kunna betala ut. // My Martens

Tidigare har profiler som Lisa Anckarmann, Armin Coric, Therese Lindgren och Alexandra Nilsson arbetat för och med nätverket och jag undrar hur många fler, förutom My som företaget är skyldiga pengar?
Trist som tusan!

Man får väl bara hålla tummarna nu för att My och alla andra influencers som varit kopplade till Adviral kan ”rädda” sina bloggar ifrån konkursförvaltaren som just nu styr över Adviral, som My uttrycker det.
Hon behöver tanka ner bloggen innan servrarna stängs ner, men får hon bara tillgång till allt hon behöver så borde det inte vara några problem, väl?
De kan väl inte stänga servrarna med tio minuters ”heads up” eller kan en konkursförvaltare göra lite som hen vill?

Adviral ska ha haft skulder på 4.4 miljoner kronor när företaget slutligen försattes i konkurs. 

Ni som hänger med på min Instagram- storyn kunde se vårat ”äventyr” igår när Lilleman envist skulle rädda en ?. Lilleman hittade En ”halv-kraschad” snigel som ändå såg ut att må bra… Men han låg mitt på gången och risken att bli mosad igen ? Då hans tempo var ännu mer långsamt än original -snigel-tempot ?.

Lilleman övertygade mig… så vi tog med honom hem. Byggde ett lite ”rehab hem” och ska låta honom läka där några dagar, tryggt på balkongen…. Jag googlade mig nämligen till att ? inte byter skal, och att dom oftast för dör om skalets mosas? Men våran lilla ? ser ändå förvånansvärt ”pigg” ut ?‍♀️?? hmm… Så nu har vi en snigel på rehab på initiativ av min omtänksamma Lilleman ❤️ // My Martens

Jag kan inte mycket om just snigelvård, men spontant ser den där ut att behöva lite mer än bara rehab. Kanske kan man spackla ihop skalet? Snabblim? Eller som de skriver här – ge snäckan (det var tydligen inte en snigel) tillgång till kalk så ska den kunna producera ett nytt skal.

Förhoppningsvis blir resultatet för Ls lilla vårdinrättning bättre än den jag startade när jag var liten.
Vi hade två katter som ständigt fångade möss och fåglar, oavsett hur många bjällror och pinglor vi satte på halsbandet.
Oftast var de tyvärr redan döda när vi upptäckte dem, vilket ledde till att de begravdes i den kyrkogård jag upprättat bakom sandlådan. Egna kors och allt fick de.
Men… Så var det den där gången då jag hittade en liten mus som en katterna fångat men som fortfarande levde, dock med ett brutet bakben.
Den var jag HELT säker på att jag skulle kunna få helt återställd genom kärleksfull omvårdnad, bestående av en skål med bomull och en STOR bit ost.
Lyckligtvis plågades den inte allt för länge i ”min kärleksfulla omsorg” utan hamnade på djurkyrkogården innan den ens smakat på osten.

Har ni några snigel/snäck/skaltips att dela med er av till rehabchef L?

Obs! Att låta barn ha hemmaveterinärkliniker utan sina föräldrars vetskap är någonting Bloggbevakning tar kraftigt avstånd ifrån idag. 

Jag fattar att My är orolig.
Jag fattar att hon levt de senaste åren som influencer där ingenting gällande hennes person verkar vara för privat för att delas.
Allt från pojkvännens ultimatum till deras bråk kablas ut likt en digital version av ”The Truman Show” – allt, allt, allt ska delas, helt utan integritetsfilter.
Men trots att jag för mitt liv inte kan begripa hur man bete sig på det här viset så är trots allt My en vuxen människa som gör vad hon vill med sitt liv och sina relationer, och detsamma gäller hennes sambo.
Han är också en vuxen människa som uppenbarligen tolererar att få sin relation och sina tillkortakommanden uthängda på bästa sändningstid på flickvännens sociala medier så honom tycker jag inte så där jättesynd om.
Han tycker uppenbarligen att det är viktigare att sätta ner foten mot katthår på kläderna, än mot det osympatiska sätt, på vilket My framställer honom och hans ultimatum gällande just dessa pälsklädda husdjur på sin blogg.

Så jag fattar att My kanske har det lite svårt med gränsdragningen kring sin egen integritet på sociala medier, men när det kommer till hennes son så blir jag illa berörd av sättet hon verbalt klär av honom naken och fläker ut honom till sina läsare.
Vad spelar det för roll att hon döljer hans ansikte på bilderna när hon samtidigt ingående och utlämnande delar med sig av varenda tår, varenda reaktion, varenda liten privat del av att känna sig maktlös, utlämnad och ledsen på ett sjukhus där man tvingas genomgå saker som gör ont?
Även om sonen var frisk så kan man inte förvänta sig att HAN ska reagera och säga till sin mamma att sluta bete sig integritetskränkande mot honom, han är ju uppvuxen med det här, han vet ingenting annat.
Det som förvånar mig är att ingen annan vuxen människa i hennes närhet reagerat och sagt till henne att genast sluta upp med det här. Att hon helt förlorat perspektivet gällande sin sons integritet.
Hade jag haft delad vårdnad om ett barn, och den andre föräldern betedde sig på det här viset så hade jag ställt ett icke förhandlingsbart krav;
”Sluta omedelbart kränka vår barns integritet på dina sociala medier eller så får vi se över om vi verkligen ska ha delad vårdnad”.

Som grädde på moset på det här, redan negativt maxade inlägget av My så avslutar hon det med att i princip publicera hela sonens journal och vad proverna hittills visat. 
Varför?
Hoppas hon på att någon av hennes läsare ska vara medicinskt utbildad och kunna göra en uteslutningsdiagnos baserat på utdragen ur sonens journal?

Den här normaliseringsprocessen är vansklig, för den drabbar inte bara människor i den omedelbara närheten utan även de som på avstånd och under lång tid sett gränserna flyttas fram.
I onsdagens ”Gott Snack” pratade jag länge om fenomenet ”sharenting” och varför det behövs en lagstiftning som skyddar barns integritet på sociala medier.
Det här är varför!

Barn har enligt barnkonventionen artikel 16 rätt till lagens skydd mot godtyckliga eller olagliga ingripanden i bland annat sitt privat- eller familjeliv.
Sammantaget finns en rätt för barn att dels erhålla integritetsskydd gentemot staten, dels mot sina föräldrar.
Källa – Examensarbete i barnrätt och medicinsk rätt från Uppsala Universitet