Är det en efterkonstruktion av My Martens?

TILLÄGG:
My menar att bilden är taget vid ett annat tillfälle, men bilden själv verkar anse något annat. Bildens metadata visar att den togs den 4/2 kl 09.09.
Hur ska My förklara det?

Tack för tips!

MÅNGA av hennes läsare reagerade när hon la upp en bild på sig själv, körandes i 110 km/h, med en kaffemugg i ena handen.
My själv svarar i otaliga identiska kommentarer att den bilden så klart(!) inte är tagen av henne själv utan av en väninna vid ett annat tillfälle, men att hon publicerade den eftersom den passade in i inlägget.
Hon har alltså inte fotat med telefonen i ena handen och en kaffemugg i den andra (och ingen på ratten) enligt henne själv.

Om det är sanningen – varför har hon då bemödat sig med att ta ner originalbilden, beskära den så att man inte längre ser hastighetsmätaren, för att sedan publicera den igen?
Varför göra det om man inte har något att dölja?
Det bara skriker ju ”SKYLDIG” om det agerandet!

Läsarna verkar inte riktigt köpa hennes förklaring och låter allt annat än övertygade.
Så här ser det ut inne på hennes blogg.

 Extra intressant att hon har samma ljusrosa naglar på Instastory – både hos sig och sin kompis Sus.
Men hon kanske alltid kör med likadana naglar? 🙂

Tack för tips!

Det är myggigt i bokskogen

Image tar aldrig semester – i alla fall inte på den högra sidan av bilden.
Både Boken och Pixiboken sprätter iväg ett ben när det vankas bild från Mys kalas för sonen, medan Bokstödet står rakt upp och ner – balanserat om du så vill – som den säkerhetsvakt, beredd på allt som han trots allt är.

Jag förstår att man vill stå på tå för att se längre ut, men om det SYNS att man står på tå så ser det ju bara fånigt ut. Man ser varken längre eller smalare ut. Eller ser lår smalare ut om man står på tå? Jag måste kanske prova själv? Jag tycker generellt bara att man får lite bättre hållning i klackisar än i typ Uggs.

Brukar ni stå på tå när det ska tas bilder?
Eller generellt oroa er för om ni ser korta ut? Är det något fel i att vara kort förresten?
Hur många gör sprättben? ÄRLIGT NU! 😉

My bokar resa till Thailand utan att ta ledigt först

 Hmm, en sak grämer mig lite. Du vet en sån där liten oros-klump i magen. Jag måste bara få tag på mina chefer???.  Jag har sökt dom en sisådär typ 27 gånger innan jag bokade.

Jag måste nämligen möblera om schemat en aning, inte jätte mycket… Men ändå =) Det här med att vara anställd är nytt för mig. Jag ÄLSKAR mitt jobb, och är SÅ taggad på 2019, men framförhållning och ledighet är ju någonting jag måste lära mig ?

Nåja, ingen mega-grej. Jag har redan strukturera om och fixat till dom dagarna jag missar. Men jag vill ju ändå ha deras okay, helst INNAN jag bokade?

Jag reserverat den först och fick en uppdatering om att det nu bara fanns 1 rum kvar och två platser på planet så vågade jag inte vänta längre…..?✈️ Bokat och klart!

(-Så Peter & Nico, om ni läser detta så kan ni väl kanske ringa mig… ??‍♀️☎️?)

Så när jag snart bara fått växla några ord och får deras samtycke i min spontana ide så kan jag släppa det dåliga samvetet och vata fokusera på packandet? //My Martens

Vem är ens chef när man är VD? 
Själv hade jag aldrig vågat boka en resa innan jag fått ledig som anställd, men My kan förmodligen arbeta på distans en hel del och då spelar det kanske ingen roll om hon befinner sig i Stockholm, på Öland eller i Thailand?

Men lite djärvt är det allt. 
Särskilt att gå ut med det på bloggen innan hon ens fått tag i dem. Tänk om de skulle säga blankt nej bara för det?
Hoppsan, Kerstin!
Men det löser sig nog…
Trevlig resa och ta med lite solsken tillbaka i en burk till CamCam ”kronisk D-vitaminbrist” Gervide.

Ps. Kl 20 kommer ett Öppet Spår för de som vill spendera nyårsafton där. 

My Martens menar att människor i hennes närhet försöker förstöra hennes relation

Redan från första dagen så var det folk som la sig i. Folk i våran närhet som inte ville se oss tillsammans. Hade någon av oss lyssnat på ”alla andra” så hade vi aldrig gett varandra en ärlig chans. pga av föredetta vänner till mig som aktiv försökt att förstöra (även idag??‍♀️)// My Martens

Jag förstår inte, varför skulle människor man haft i sitt liv aktivt försöka förstöra ens relation?
Min erfarenhet säger mig att människor i grund och botten ärt själviska – särskilt när det kommer till före detta relationer, så att någon aktivt skulle lägga tid på sådant känns bara främmande för mig.
Eller håller vuxna människor på så här?
Är detta en reality-version av Dallas vi får bevittna där intriger, vendettor, relationskaos och kniviga ryggar är vardagsmat?

Jag orkar knappt hålla liv i mina egna relationer vissa dagar, att lägga energi på någon annans känns högst osannolikt, hur försmådd jag än skulle känna mig.
Hur ser ni på saken?
Har ni lite extra, undanstoppad energi någonstans i gömmorna att plocka fram för att att sabotera en fd väns relation när andan faller på?