Hmm, en sak grämer mig lite. Du vet en sån där liten oros-klump i magen. Jag måste bara få tag på mina chefer???.  Jag har sökt dom en sisådär typ 27 gånger innan jag bokade.

Jag måste nämligen möblera om schemat en aning, inte jätte mycket… Men ändå =) Det här med att vara anställd är nytt för mig. Jag ÄLSKAR mitt jobb, och är SÅ taggad på 2019, men framförhållning och ledighet är ju någonting jag måste lära mig ?

Nåja, ingen mega-grej. Jag har redan strukturera om och fixat till dom dagarna jag missar. Men jag vill ju ändå ha deras okay, helst INNAN jag bokade?

Jag reserverat den först och fick en uppdatering om att det nu bara fanns 1 rum kvar och två platser på planet så vågade jag inte vänta längre…..?✈️ Bokat och klart!

(-Så Peter & Nico, om ni läser detta så kan ni väl kanske ringa mig… ??‍♀️☎️?)

Så när jag snart bara fått växla några ord och får deras samtycke i min spontana ide så kan jag släppa det dåliga samvetet och vata fokusera på packandet? //My Martens

Vem är ens chef när man är VD? 
Själv hade jag aldrig vågat boka en resa innan jag fått ledig som anställd, men My kan förmodligen arbeta på distans en hel del och då spelar det kanske ingen roll om hon befinner sig i Stockholm, på Öland eller i Thailand?

Men lite djärvt är det allt. 
Särskilt att gå ut med det på bloggen innan hon ens fått tag i dem. Tänk om de skulle säga blankt nej bara för det?
Hoppsan, Kerstin!
Men det löser sig nog…
Trevlig resa och ta med lite solsken tillbaka i en burk till CamCam ”kronisk D-vitaminbrist” Gervide.

Ps. Kl 20 kommer ett Öppet Spår för de som vill spendera nyårsafton där. 

Redan från första dagen så var det folk som la sig i. Folk i våran närhet som inte ville se oss tillsammans. Hade någon av oss lyssnat på ”alla andra” så hade vi aldrig gett varandra en ärlig chans. pga av föredetta vänner till mig som aktiv försökt att förstöra (även idag??‍♀️)// My Martens

Jag förstår inte, varför skulle människor man haft i sitt liv aktivt försöka förstöra ens relation?
Min erfarenhet säger mig att människor i grund och botten ärt själviska – särskilt när det kommer till före detta relationer, så att någon aktivt skulle lägga tid på sådant känns bara främmande för mig.
Eller håller vuxna människor på så här?
Är detta en reality-version av Dallas vi får bevittna där intriger, vendettor, relationskaos och kniviga ryggar är vardagsmat?

Jag orkar knappt hålla liv i mina egna relationer vissa dagar, att lägga energi på någon annans känns högst osannolikt, hur försmådd jag än skulle känna mig.
Hur ser ni på saken?
Har ni lite extra, undanstoppad energi någonstans i gömmorna att plocka fram för att att sabotera en fd väns relation när andan faller på?

My har just nu sin son på besök i Stockholm, och med sig har han en kompis. Och inte bara en kompis utan även sin halvbror – en kille som är i samma ålder och som tyvärr kom till under tråkiga omständigheter för My.

Att Ludvig och hans bror blivit bra vänner är kanske inte så konstigt, men jag måste ändå säga att jag tycker att det är fantastiskt att My även tagit halvbrodern till sig, trots att han – helt oskyldigt så klart – säkert representerar en väldigt jobbig tid i Mys liv.
Det är inte alla som skulle kunna lägga sina egna känslor eller erfarenheter åt sidan på det viset, absolut inte men My gör det.

Det är så fint att se, både det My gör men även det inlägg Angelica Lagergren publicerade för några dagar sedan.
Barnen först. <3

Bobby har fått låna Mys blogg där han blandar privat text om Mys sjuka pappa med reklam för sina hårpiller och alla kommentarer som ifrågasätter detta raderas på Mys blogg.
Bland mina läsare har vissa reagerat på det, medan andra inte tycker att det är någonting konstigt alls.

Vad tycker ni?
Borde han ha hållit sitt reklaminlägg helt professionellt eller inbjuder det mer till försäljning att blanda text på det här viset? Privat/Reklam/Privat/Reklam?
Han hade ju kunnat gästblogga privat också om han hade velat – det hade förmodligen framstått som lite mer genuint?

Tack för tips!