My Martens:

En sak som slår mig när jag läser många av Mys inlägg är att hon rätt ofta kan ha en bra poäng med det hon skriver, men att hon förmodligen tappar en massa läsare på vägen eftersom envisas med att skriva halva avhandlingar – om saker man redan kan utantill vid det här laget – innan hon faktiskt kommer till den, poängen.

Varje gång hon vill dela med sig av konkreta tips – vare sig det handlar om träning, ångest eller någonting annat som ligger henne varmt om hjärtat – så är det som att trycka på en knapp.
Ett knapptryck och så rabblar hon igång sin historia som vi alla hört så många gånger.
Kanske vill hon berätta om bakgrunden och sina egna erfarenheter men jag personligen orkar inte läsa samma sak inlägg efter inlägg för att hon slutligen ska nå fram till de sista 10 raderna som egentligen är det hon vill ha sagt.
Jag undrar hur många läsare hon tappar på vägen varje gång hon rasslar igång sin rostiga skiva och hur många som blir provocerade av att hon verkar älta allt som varit jobbigt i hennes liv gång på gång.

Mitt tips – om någon är intresserad – är att ha ett inlägg att länka till där allting från hennes konkurs, viktuppgång, hur hon knäcktes och nu är på väg tillbaka avhandlas så kan de som vill eller behöver fräscha upp minnet lite läsa där. 
På så vis slipper My skriva samma sak om och om och om igen och riskera att läsarna ledsnar halvvägs igenom innan hon ens kommit till poängen, och läsarna i sin tur slipper skrolla sig igenom saker man redan läst ett flertal gånger utan inläggen blir kortare men mer fokuserade kring vad hon faktiskt vill dela med sig av.

Jag säger inte att det är enkelt – jag är en malare av rang som också behöver jobba på att skriva det jag vill ha fram men med färre antal meningar.
Det är så himla lätt att upprepa sig eftersom man vill att alla på riktigt ska förstår bakgrunden till det man skriver om, men har man ett inlägg att länka till så räcker det.

Nu håller ju inte My på med att fylla tårtbitar av tid och energi men att optimera sin tid – det kan väl inte vara negativt för någon enda människa tänker jag?

My Martens/Johanna Toftby/Madeleine Ilmrud:

Allting som en influencer gör syns inte alltid på sociala medier och då är det kanske lätt att påpeka att My skulle kunna göra sitt jobb från Öland och sluta pendla till Stockholm.
En läsare använder till och med Mys absoluta ärkefiender Johanna Toftby och Madeleine Ilmrud som exempel på detta vilket får My att se rött.

Trots att många kommentarer anklagar My för både det ena och det andra så finns det en sak som sticker ut och det är hur många människor som häng upp sig på att My åt köttbullar på Riche häromdagen när hon enligt egen utsago har ont om pengar.
En tallrik med köttbullar på Riche kostar 205 kr.
My har enligt egen utsago extra utgifter på mellan 13-17 000 kr i månaden och har precis sagt upp sin kontorsplats för att spara pengar, men 205 kr för en köttbullelunch är det som läsarna hänger upp sig på.

Vad borde hon ha ätit istället?
Vad är en acceptabel summa för My att lägga på en lunch tror ni?
Köttbullarna på Sturehof kostar 215 kr så de går ju fetbort och en hamburgertallrik på TGIF går på omkring 150 kr.
Är det okej tror ni eller ska vi försöka pressa priset ännu mer?
Vad kan My med gott samvete äta lunch utan att riskera verbala spöstraff på sin blogg?
Kanske Subways? Deras ”sub of the day” kostar endast 59 kr. Herregud, det är ju som hittat! Hon kan köpa hela fyra(!) stycken för samma pris som köttbullstallriken. Bra att ha i bilen på långa resor dessutom.

Annars skulle hon ju kunna köpa ett stormkök – de kostar runt 200 kr på Blocket – och brassa igång det bak i bilen – se bara till att ha bagageluckan öppen så du inte tuppar av.
En termos med varmvatten är allt du behöver till potatismoset och resten av varorna kan du förvara i en liten kylväska så har du mat för typ en hel vecka framöver! SÅ MYCKET BILLIGARE ÄN ATT ÄTA KÖTTBULLAR FÖR 205 kr!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Följer du den här planen, My så tror jag att du kommer få hela läsarflocken med dig! 🙂

#meatballgate

Tack för tips, Jenny!

My Martens:

Myggan ska gå på galej och lider av beslutsångest gällande vilken klänning hon ska välja.
Båda dessa drömmiga skapelser kommer från Zetterberg Couture – ett namn som kanske låter lite bekant om man hängt med ett tag här inne.
Det var nämligen i låneklännigar från samma märke som Keela och Annica Englund badade skumbad i efter en gala i Göteborg.
Förhoppningsvis har My lite mer hyfs och är mer rädd om den klänningen om hon får låna den, men hon har köpt den så då gör hon ju vad hon vill med den. =) (Edit)

Vilken klänning ska hon välja tycker ni?
Jag älskar dem båda men är lite svag för tyll så jag skulle nog säga den vänstra.

My Martens:

En del ”TROLL” har kritiserat detta & hela vårat upplägg.
En sak som våran splittrade familj har gemensamt är att vi alltid sätter Ludvig först! ❤️

För övrigt kan jag bara tala för mig själv. Jag följer Ludvigs utveckling. Jag upplever inte att han fart illa av detta, tvärt om!!!
Han har vuxit enormt, lärt känna personalen på både SAS och Kalmarflyg. Hittat ”vänner” på flygplatserna och blivit kreativ genom att fylla den tid man väntar inför boarding till något roligt……

Att vara mamma är inte lätt, jag lär mig nya saker varje dag. Men jag litar på MITT omdöme, gällande MIN son!
Jag är långt ifrån felfri, men en sak ska jag understryka till alla er som endast dömmer och kritiserar!
-Jag gör mitt bästa!//My Martens

Enligt My har en del nättroll kritiserat hennes upplägg för sig själv och sonen och i vanligt ordning så häller hon bensin på deras eld genom att bemöta deras påhopp i ett blogginlägg.
Är det rätt? Är det fel? Hur ska man bemöta nättroll? Tystnad? Attack? Kramar?

Mys läsare verkar tycka att hon ska anamma samma taktik som Katrin Zyto använder sig av – att totalt ignorera det och inte ge dem ett uns av uppmärksamhet. Är det rätt väg att gå?
Vad tror ni?

Är tystnad och ignorans det absolut bästa sättet att ta kål på nättroll?
Ja, kanske?