Nellie Berntsson:

Att be om hjälp är inte ett tecken på svaghet – det är ett tecken på styrka.
Att veta sina egna begränsningar och ta hjälp där man själv inte har mer att ge. Nellie slipper känna sig frustrerad, otillräcklig och rädd och Laissa får komma till sin rätt på ett sätt som Nellie inte klarar av just nu.
Det är ju det bästa för alla istället för att Nellie ska ”kunna själv” och så blir det bara pannkaka av alltihop.
Ingen kan allt själv.

Nellie är inte en beridare och har aldrig strävat efter att vara det heller – hon satsar ju på hoppning. Och någon som är en superb beridare är kanske det för att fokuset legat på just det – att rida till lite krångliga hästar.
Jag tycker det är sunt att inse när man nått sin gräns men det är fasen inte lätt – inte ens när man är vuxen.

Jag har fortfarande svårt att be om hjälp för inom mig bor den där prestationsprinsessan som jag fortfarande inte fått helt tyst på – trots år av KBT.
M fick tala om för mig häromdagen att ”komma ihåg att be om hjälp”..

Så upp med huvudet Nellie – du är 15 år och behöver inte kunna allt själv.
Jag är 35 år och behöver inte heller kunna allt själv.

Någon mer än jag och Nellie som är dåliga på att be om hjälp? =)

Nellie Berntsson:

Var ingenting annat än att Laissa ska iväg och utbildas hon en annan ryttare ett tag.
Eeeeh…jaha?
Vilket antiklimax – är det så här våra bloggare måste hålla på för att behålla sina läsare?

Det kanske är ett stort beslut för en femtonåring men så är också beslut om vilket pennskrin man ska ha, om mobilskalet matchar ens naglar och om man ska stanna kvar på festen så ingen snackar skit om mig eller hånglar med min kille.

Men men..ett inlägg är bättre än det ickeinlägget om Chris Brown som aldrig kom.

Nellie Berntsson:

Nellie Berntsson tycker att skvallerbloggar och krönikor är hemska och orättvisa eftersom det är en envägskommunikation.
Samtidigt berättar hon att hon själv raderar kommentarer som inte passar henne. Blir inte hennes blogg då också en envägskommunikation?
Jag har ett öppet kommentarsfält av just den anledningen – att bara lägga upp kommentarer som stryker en medhårs och som inte får innehålla någon som helst kritik mot blogginnehavaren – hur är det INTE envägskommunikation?

Jag väntar förresten fortfarande på hennes inlägg om Chris Brown.
Att utlova saker som man sedan inte håller eller lever upp till och sen bli förvånad när folk har en åsikt om det eller ifrågasätter det – snacka om huvudet i sanden.

Men det är skönt att Nellie då inte tycker att den här bloggen sysslar med envägskommunikation utan här får alla komma till tals. Även hon – om hon vill.