Det är ett stort beslut. Ena sidan av mig säger att livet är alldeles för kort för att vara missnöjd och ha faktiska komplex. Den andra sidan säger ”fight it back” Pulkan. Jag vet att jag är bra och fin som jag är, med eller utan bröst. Brösten gjorde ett fantastiskt jobb genom att föda våra två små barn men lämnade kvar ett livslångt komplex. Då ska ni också veta att jag brast ut i gråt efter telefonsamtalet för att det känns som ett misslyckande att jag ens ringer dit. Det känns lite som att jag då visar mig besegrad och att jag indirekt låter andra ta val för mig och min kropp.//Paula

Det började med lite click bait på Instastory – en fälla jag givetvis gick i – men som slutar i ett ganska så tungt inlägg som länkas ihop med några andra ganska tunga inlägg som jag vill ta upp här. 
Jag tänker för närvarande ignorera den click bait-krok jag har i foten för tillfället – säg det click bait jag inte går på liksom… – och fokusera på det Paula skriver om, nämligen elaka kommentarer om hennes bröst.
Jag är som ni vet väldigt kritisk till när influencers för sponsrade inlägg för plastikkirurgi eftersom den marknadsföring som är del av betalningen i mina ögon är ordentligt oetisk. Vad vuxna människor gör med sina egna kroppar tycker jag är upp till var och en, men det är själva inflytandet och påverkan de kan göra på andra som jag motsätter mig. Varför skulle annars dessa företag erbjuda influencers dessa samarbeten om inte för att påverka sina följare att göra likadant? Företagen hoppas ju få tillbaka sin investering, and then some.. Det är ju tanken och målet med all marknadsföring, eller hur?
Inget företag skulle ju betala en person eller företag för marknadsföring – i pengar eller produkter –  bara för att vara snäll mot vederbörande, de vill ju se utdelning. Lektion 1 i marknadsföring.

Men här pratar inte Paula om sponsrade bröst – än – utan bara om sina tankar kring det men vi får se vad som kommer. 
Jag är säker på att Motiva och AK Nygard i detta NU sitter och formulerar ett mail till henne, utan on pratar om sina osäkerheter som människa och beslut hon vill fatta för sig själv.
Betalar hon en operation själv så handlar det fortfarande bara om henne själv och hon kan välja vad hon vill dela med sig av. Gör hon det som ett samarbete så handlar det helt plötsligt om att få andra att köpa tjänster från företaget som sponsrat henne och det är där det oetiska kommer in.

Vill Paula fixa tuttarna för sin egen skull – gör det – men jag hoppas att hon inte väljer att dumsnålt göra det som ett samarbete. Kanske kan hon ta lite av de pengar hon och Hugo sparade på att få sina vigselringar sponsrade och fixa tuttarna utan att försöka kränka plastikoperationer samtidigt? En idé bara… 🙂
Vad hon gör som privatperson är upp till henne, men vad hon gör som varumärke – exempelvis vilka samarbeten hon väljer – får man ha en åsikt om. Det finns en skillnad där – glöm inte det. (Gäller mig också så klart.)

Vill du ha en snabb sammanfattning av hela situationen så finns den i videon här under.

[YouPlaySinglePlayer video=”1411,1847,220057″ ap mute yot ] 

Jag stod på bandet imorse och kämpade mig igenom ett tråkigt lågintensivt pass. Efter att ha gått i 50 minuter är jag dyngsur så jag tar jag mig min tröja och tänker att jag köttar ut det sista 10 minutrarna i tights och sporttopp.

Personal: Ursäkta, kan du sätta på dig din tröja?
Paula: Varför då?
Personal: Det är opassande.
[…] Har vi någon här som arbetar på sats och som i så fall kan hänvisa mig till dessa regler eller förklara varför det är så?//Paula

Om ni någonsin tränat på ett gym så har ni förmodligen stött på den här karaktären – jag väljer att kalla honom ”den mycket nöjde muskelbyggaren”.
Det är alltid en man, han ser nästan alltid ut som bokstaven ”V” (eller som en pizza slice med kanten uppåt om ni så vill.)
Han har ofta på sig tights och ett sånt där tyngdlyftarbälte som jag aldrig sett någon annanstans än i OS innan jag började jobba på gym. Det sitter så hårt åtspänt att det antingen hindrar honom från att skita på sig eller kommer resultera i att han skiter på sig vilken sekund som helst om han råkar ta ett för djupt andetag.
Runt handlederna hänger det två dragremmar och dinglar där han strosar omkring bland inredningen, för strosar – det gör han. Kanske för att hälsa på någon av de andra dragremsbärande männen men mest för att spana in sig själv i spegeln.
På underkroppen har han alltså tights, men vad bärs på hans överkropp?

Jo, det yttepytteminsta lilla linne du kan tänka dig.
Det består av en sytråd över höger bröstmuskel och en sytråd över vänster bröstmuskel, sytrådar som möts någonstans runt höftkulan för att sluta samman i någonting som tydligen ska kallas plagg.
Med en ryggtavla av Wisconsins storlek så blir det en hel del svett. Tänkt dig en Belgian Blue doppad i olja som du drar på en stringbikini för att den inte ska droppa och skvätta när den börjar krumbukta sig på grönbetet. Ungefär så mycket hjälper detta bodybuilderlinne mot att svett stänker över praktiskt taget hela gymmet men är det olämpligt?
Nope – för det räknas som en överdel, vilket tyvärr Paulas sport-topp inte gör, vilket jag vet eftersom jag arbetat på SATS och själv tvingats be tjejer klä på sig mer än en sport-topp.
Varför? Ingen aning? De som kom och sa till var oftast äldre damer som jag antar ansåg att unga bröst i sport-bh var högst olämpligt.
Urfånigt om du frågar mig!

Så här står det i SATS medlemsvillkor under ”Ordningsregler” men det framgår fortfarande inte vad och varför det skulle anses stötande att träna i en sporttopp.

5. Medlem måste visa hänsyn till andra. Bar överkropp eller kläder som kan uppfattas som stötande, är inte tillåtet på SATS.