Sandra Beijer har fått sitt horoskop ställt av en astrolog och människor rasar.
Rasar över att det är pseudo-vetenskap, det är o-feministiskt att publicera och högst problematiskt då många unga ser astrologi som ”vetenskap”.
Frågor som ”Är det verkligen bra för vårt kritiska tänkande och gynnar det en starkare kvinnlig närvaro inom tex det naturvetenskapliga området?” ställs.

Mitt svar är ”JA”!
Det gynnar väl absolut vårt kritiska tänkande att sådana här saker publiceras. Är det inte bättre att saker publiceras och så kan de som inte håller håller med säga emot? På så vis ser dessa ”lättlurade” unga att det finns en sida som inte ser detta som vetenskap och vem vet? Kanske triggar detta deras kritiska tänkande? För människor som tror att astrologi är vetenskap kommer fortsätta tro det, även om Sandra Beijer inte skriver om det. Men om allas åsikter – för OCH emot luftas så inbjuder det till mer av en kritisk tankeprocess än kompakt tystnad.

Ska världen fördummas för att unga människors förmåga till kritiskt tänkande och konsekvensanalyser minskar? Är det inte bättre att locka tillbaka dem, ut i tankeverksamhet istället i så fall?
Ska nästa generation skyddas från allt som de kan tänkas missförstå eller missuppfatta bara för att de inte orkar sätta sig in ämnet? För att det är för mycket text eller för att översta träffen på Google inte gav dem alla svar?
Vill vi ta fram en hel generation som klippt och skurna för programmet ”Ung och bortskämd” eller ska vi trycka på individens egna ansvar att upplysa sig själv och sluta vara så förbannat hjälplös och ömtålig?

Kunskap är makt och att curla en hel generation på det här viset gör dem totalt maktlösa, och DET är betydligt mer skrämmande än astrologi på en blogg.

 

Men här är i alla fall sanningen. Jag hade en snigel i min kyl och jag kan faktiskt inte minnas sedan jag blev så äcklad. Fy fan. Skogen gör det säkert för att hämnas på mig för att jag aldrig besöker den. Besöker man aldrig saker kommer de till slut och knackar på.//Sandra Beijer

Alla i min generation vet förmodligen exakt vad rubriken syftar till.
Radiotjänst körde en kampanj 1993 där ett litet barn hotade att sätta en snigel på ögat på alla som inte betalade sin tv-licens – som ett sätt att mjuka upp pekpinnarna lite och göra folk lite mindre fientligt inställda till tv-licensen kan antas. Kanske var det där snigelns rykte som slemmigt monster cementerades?

Nu är sniglarna tillbaka.
Sandra Beijer är smått – eller snarare djupt – traumatiserad över att ha hittat en snigel på sitt mjölkpaket i kylen.
Den logiska delen av hennes hjärna kom fram till att den förmodligen kom från påsen med kantareller som hon förvarat där, medan den impulsiva delen mer ville bomma igen hela huset för att aldrig återvända.

Om man som jag är en van svampplockare – och då menar jag i skogen, inte på Hötorget – så är sniglar vardagsmat.
De är mer tradition än undantag att få med sig hem från en svamprunda så man vänjer sig.
Jag har under dagen tagit mig hela vägen ner till de småländska skogarna, där det enligt uppgift fortfarande finns massor av svamp att plocka.
Kanske ska jag ge mig på att filma en pedagogisk svamp och snigelvideo när jag ändå håller på för alla skogsskygga Stockholmare?
En småländsk snigelsafari i tre delar.

Ps. Man fattar att Sandra blev rejält uppskakad av snigelincidenten när det inte finns foto på varken snigeln eller mjölkpaketet den satt på i inlägget.

Jag måste bara få veta vad ni tror….
Hur många tror att Sandra Beijer lagat avancerade – i mitt tycke – raviolis av egen pastadeg om hon inte varit en influencer som förväntas lägga upp en massa content eller gjorde samarbeten med nått jäkla mjölföretag eller liknande?
Laga ravioli för en? På en söndag?
Hur många av er har gjort egen pasta? Någonsin?! Ärligt nu!
Gör folk det? Det gör de kanske och det är jag som är lat och bekväm med mina snabbmakaroner?

Det närmaste jag kommit egen pasta är antingen när jag köpte en pastamaskin till min syrra i julklapp (som hon typ aldrig har använt) eller sånt här.
Bon apetit!

Nog för att man kan ha åsikter om konsumtion och designerväskor men det tunga artilleri som dras fram så fort det införskaffas en ny prylpåse bland influencerna är snudd på imponerande. 
Det räcker inte med att kritisera konsumtionen – nej, nej! Helt plötsligt handlar det om att stoppa slaveriet, förhindra att kvinnor tvingas föda barn på svarta sopsäckar och sätta punkt för hela världens hunger.
Det går från att vara relevant kritik om konsumtion till någonting absolut absurt. Eller menar de som skriver dessa kommentarer att de själva lever på existensminimum och skickar varenda överbliven krona till bättre behövande?
Det tror jag knappast, och då blir det hela ingenting annat än kast med liten småsten i glashus.

Kritisera gärna konsumtion men gör det på ett relevant sätt som kan tas på allvar.
För så vida du själv inte gjort allt i din makt för att förhindra att fler barn föds på plastpåsar så gör sådana argument att hela debatten enbart framstår som fånig.

Konsumtionskritik – relevant.
Att Sandra Beijer ska skicka alla sina pengar (inte bara väskpengar, utan ALLA pengar) till fattiga plastpåsefödda barn i Afrika – ej relevant.