Orimligt att bo i Sverige då, jag vet. Jag måste försöka lösa det på något sätt.
Jag har inte alls någon bra plan kring det här mer än att jag känner att det inte är hållbart. Jag är ju frilans, jag behöver inte vara här när det är mörkt.
Men det är så ensamt att resa iväg själv, jag önskar jag kunde packa med ett knippe favoriter och flytta till Bali varenda oktober och komma tillbaka lagom till april.
Eller så flyttar jag bara ner själv till mina föräldrars hus i Frankrike och hoppas folk hälsar på. Jobbigt att jag är så mörkrädd bara.//Sandra

Jag är så otroligt mycket ”team Sandra” på den här.
Hela jag går mer eller mindre i ide från november till maj och de två veckorna jag spenderade i Sverige runt jul varje år som jag bodde utomlands var precis lagom mycket snö och kyla för att räcka ett helt år.

Vem var det som bestämde att det var en bra idé att knalla norrut egentligen?
Hur gick det till? Var det samma skeva princip som på gympan där populariteten avgjorde vem som valdes först eller sist till ett lag?
Är Sverige i det här fallet motsvarigheten till den stackars elev som på grund av sin oförmåga att kasta en boll, avsaknad av snabbhet och enorma plinträdsla alltid valdes sist?
(Jag förkastar den här typen av lagindelning förresten om det var någon som trodde någonting annat)

Vi fick Sverige. Det var det som fanns kvar att välja mellan.
Det eller Grönland. Pest eller kolera.
Vi valde pest. Kylslagna och mörka Sverige.
#winning

Förrförra veckan när jag gjorde maräng blev det rimligtvis ett gäng äggulor över. Bestämde mig då för att prova på en grej jag velat testa ett bra tag: gravade äggulor!
Gravade äggulor blir nästan som parmesan som man sedan kan riva över pastor och annat gott. Spännande va?//Sandra Beijer

Jag är mer eller mindre uppvuxen i ett restaurangkök och anser själv att jag har relativt bra koll på mat rent kunskapsmässigt.
Inte praktiskt då – jag aldrig fick hjälpa till och laga mat med pappa kocken då han ansåg att man bara var i vägen, gjorde saker på fel sätt, stökade ner och störde hans noga uttänkta rutiner.
Jag inser när jag skriver det här att jag blivit precis likadan. Jag vill absolut inte ha hjälp när jag lagar mat eller bakar eftersom det är mycket enklare att göra allting själv för då får man det precis som man vill ha det. 🙂

Men trots allt detta så har jag aldrig hört talas som gravade äggulor.
Jag tror helt ärligt att jag aldrig hört talas om någonting annat som är gravat än lax, har ni?
Jag undrar vad mer man kan grava?
Gravad mango?
Gravad pasta?
Gravad potatis?
Gravad falukorv?
Gravad nachostallrik?

Jag känner att jag är någonting på spåret här, håller ni inte med?
Kanska skulle det kunna bli 2018 års julklapp? En innovativ kokbok för den som testat allt annat köket har att erbjuda?
”Den gravallvarlige kocken”.
– En innovativ kokbok för det lilla köket – . 298 kr plus moms. *börjar fila på en adlink*

Att Sandra Beijer är en av de bästa influencerna när det kommer till att göra genomtänkta, relevanta och intressanta samarbeten är någonting jag skrivit om här på bloggen vid upprepade tillfällen.
Jag får aldrig den där ”krängande” känslan av henne som jag lätt får av andra influencers sponsrade inlägg och det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är som skiljer henne från mängden och det i sig är riktigt skickligt.
Hon kan förmodligen tacka sin utbildning och tidigare arbete som copy för detta, och skulle Sandra någonsin vilja sadla om och sluta som influencer så skulle hon kunna bli hur framgångsrik som helst på att arbeta bakom kulisserna som konsult/expert åt andra influencers som behöver höja kvalitén och trovärdigheten på sina samarbeten.
Det är jag HELT övertygad om!
Men…
Låt oss fokusera på det här samarbetet där Sandra gör reklam för skoföretaget ”Saucony”.

Under 2018 har Saucony påbörjat sin kampanj Run Your World. En världsomspännande cityguide där olika profiler delar med sig av sina gömda pärlor, och som allt eftersom fylls på med nya städer.
Min guide innehåller några favoritplatser kring där jag bor!//Sandra

Konceptet känns klockrent då många företag behöver göra någonting extra för att skilja sig från mängden, men Sandra gör nästan lite för bra reklam för sina favoritplatser i Stockholm på ett sätt som överskuggar den faktiska uppdragsgivaren. 
Jag är inte supersugen på att köpa några sneakers efter att ha läst inlägget. Däremot vill jag åka raka vägen till Stora Blecktornsparken och klappa grisar!
Nu på en gång!!!
Vem ska med?

Därför säger jag aldrig ”nämen om man ska unna sig en liten bulle”, som någon form av rättfärdighet. Jag bara tar en bulle om jag får lust med det. Äter den. Försöker inte ”njuta mer än vanligt” och sånt (ursäkta) skit. Äter för att det är gott. Går vidare med mitt liv.
Ärligt, om jag läser en enda gång till på en blogg att nån unnar sig något matmässigt kommer jag möjligen råka ha sönder min dator. Det om något är triggande.//Sandra Beijer

I en värld av ”juiceande” bloggare som tindrar med ögonen så fort det kommer en rawfoodboll gjord på bark och pulvriserade kottar så är Sandra Beijer ett riktigt välkommet inslag. 
Det som förut kallades ”hetsigt” heter numera ”hälsosamt” och den fristad vi tidigare hade hemma där vi slapp matas med destruktiva normer, retuscherade bilder och ätstörda pekpinnar har nu ersatts av en värld som vi är uppkopplade mot och exponderade för 24/7. Man kommer helt enkelt inte undan så vida man inte slopar telefonen, datorn, tvn och paddan för att istället läsa Fjodor Dostojevskijs samlade verk i skenet från ett stearinljus.

Sandra erkänner för sig själv och andra att hon haft en ätstörning och att hon gör allt i sin makt för att hålla den stången. Kanske är det därför hon har en nyktrare bild på allt det här än någon som kanske fortfarande intalar sig att det är hälsosamt att bara dricka juice i veckor och som använder ord som ”unna sig” för att rättfärdiga en tallrik pasta eller som i Sandras exempel – en bulle.
Vill man ha en bulle – ta en bulle.

Spenderar man en massa tid på att fundera över mat, vikt, kalorier, avvägningar, borde eller borde jag inte, att unna sig, när får eller inte får jag äta det här och har jag förtjänat det så finns det ett problem. 
Det är inte snällt mot sig själv att hålla på så och låta tankar om mat, vikt, träning och kalorier uppta mycket av ens vakna tid.
En ätstörning kan sitta i huvudet och styra och kontrollera en människa utan att den syns på utsidan särskilt mycket.
Huvudet insjuknar först och sen följer kroppen efter och när det väl gått så långt så har man helt plötsligt ett godståg man behöver bromsa in och vända på.

Avslutningsvis så kan jag bara hålla med Sandra när hon säger det här:

Ålder har också gjort att jag blivit mer trygg i mig själv, det kan ju vara skönt att höra kanske, att det blir faktiskt bättre ju mer vuxen man blir.//Sandra

Det är sant! Det blir faktiskt bättre ju äldre man blir.
I alla fall för mig. Och Sandra.