Sandra Beijer:

Och ja, #metoo såklart. För er som undrar varför jag inte skriver något om det. Man kanske inte alltid orkar vara så privat om något så skört och utelämnande inför så många kanske man ändå kan sätta sig in i.

Men alltid #metoo, vad annars? Från blottare utanför lågstadiets skolmurar, okända män som dragit in mig på klubbtoaletter, tonårskillar som pressat ner mitt huvud för avsugningar på skärgårdsöar, folköl som i smyg bytts ut mot starköl på hemmafester för att göra en medgörligare, filmer man inte visste spelades in, glåpord på gatorna, att bli jagad genom en park i natten, att låsa in sig i ett badrum och gråta framför en spegel för att man gick med på något man inte helt säkert ville, en hand över ett bröst, några fingrar än längre ner av en skedande killkompis, att bli fasthållen på bussar och tunnelbanor med händer under kläderna och skrika på hjälp, att bli förföljd av mörktonade bilar vid morgontimmarna och till saker som hänt alldeles nyss, saker som kostat tusentals terapikronor för att äcklet och skammen ska gå över. Och det gör den väl. Sen.//Sandra Beijer

Ni är några som reagerat på att Sandra Beijer inte uttalat sig i #metoo-frågan och undrat om det är för att hon ”håller vissa mediamän om ryggen men det är det alltså inte.
Hon har helt enkelt tyckt att det varit för jobbigt att dela med sig av men nu till slut så gör hon det, och hon har ungefär samma erfarenheter som vi andra – saker som börjat redan i unga år.

Helena Af Sandeberg var precis med på nyhetsmorgon och berättade om hur det startade för henne. När hon var 7 år var det en pojke i klassen som slog henne varje rast och lärarna löste det med att HON fick sitta i biblioteket varje rast. Anledningen till pojkens uppförande var att ”han nog gillade henne”.
Fan, vad är det vi lär våra barn egentligen? Det här måste ta slut NU!
Ni hittar klippet HÄR!

Sandra Beijer:

Vad? Tequila, salvia och olivolja?
Tequila – gärna.
Salvia – okej.
Olivolja – skojar du?

Det här drinken låten ungefär lika lockande som den här som jag nyss byggde ihop i huvudet.
Campari, ketchup och munskölj. Toppa med ett ett konserverat fikon och lite vaniljvisp. Om, nom, nom…

Sandra Beijer:

Sandra har alltså gjort en tutorial om hur man knyter en scarf.
Alltså, hur man knyter en knut och jag kan inte bestämma mig för om jag tror att hon driver eller om hon är allvarlig.
Inte kan det väl vara massor av människor som inte vet hur man gör en knut, eller?

Fast…å andra sidan finns det ju faktiskt folk till precis ALLT!
Kanske finns det någon som undrar hur man tömmer en kattlåda.
Well…look no further! Jag har gjort en tutorial till dig där du i några få men ytterst enkla steg lär sig hur du på bästa och enklaste sätt tömmer din katts toalett!
You are welcome!

Sandra Beijer/Hanna Graaf:

Med tanke på de här inläggen av Sandra Beijer och Hanna Graaf så undrar jag hur de ställer sig den här krönikan som jag ramlade över på Nyheter24 i veckan.
En person vid namn Martin Smedjeback skriver något som mest kan tolkas som en dödsannons med tillhörande hyllningstext till våra sjöars svarta asätare – kräftan.

…
Jag deltog själv i denna svenska tradition i många år. Även jag sög i mig den syrliga vätskan från kräftorna iklädd festlig hatt och färgglad haklapp. Ärligt talat var jag inte särskilt förtjust i smaken. 
Och egentligen kändes det ganska äckligt att suga på döda kroppsdelar och ta bort bajsranden. Det var istället andra saker som gav positiva associationer: sensommarvärme, feststämning, fin natur och trevligt sällskap.
När jag satt och knäckte klor och sög ur huvudet på kräftorna så tänkte jag faktiskt inte på att det var en individ framför mig. En individ som hade berövats sitt liv och som jag på någon minut hade kastat åt sidan.

När jag idag tittar på kräftan och andra djur så tänker jag inte längre på mat. Jag ser ett djur som för inte länge sedan var en kännande individ med ett liv som var värdefullt för henne.. – ett utdrag ur krönikan

Henne? Är alla kräftor honor eller är det som med båtar, att de alltid ska antas ha ett kvinnligt namn? Kräftan Kattis.
Och du, Martin! Om vätskan du sög i dig från detta kadaver var syrlig så förstår jag att du inte gillar kräftor längre, men det är inte en krönika som krävs som svar på det utan ett besök till den butik som sålt dig dina syrliga kräftor så att du kan få pengarna tillbaka för de var uppenbarligen gamla eller på annat vis defekta.

Men jag kan hålla med honom om själva sugandet. Schlöööööööööööörp!
Jag mår illa när jag hör folk som suger av sina kräftor med högljudda smackanden likt det Anna Book utstötte när hon käkade vattenmelon häromsistens. 
Jag kan tänka mig att äta stjärtbiten efter att noga rensat bort varenda spår av en eventuell bajsrad och klorna. Allt annat får vara. Att sitta och gräva ut den lilla hjärnsubstans som dessa insekter har med tungspetsen känns ungefär lika lockande som att äta härsken råbiff toppad med gamla ostron.
Blurk!

Han rekommenderar istället kronärtskockor med krondill och citron för den som gillar att pilla i maten.
Men visst måste det då vara en ”självavramlad” kronärtskocka med dill som brutits på egen hand eller med hjälp av vinden för att vara riktigt jävla PK och okej?
Citronen ska vi inte tala om! Den har väl inte plockats av en människohand utan har väl fått falla ner till jorden av egen fri vilja innan den plockades? Eller?