FÖRLÅT!! Det är COOLT att vara queer! 

Amanda Schulman och systern Hannah Widell befinner sig just nu på bokmässan i Göteborg för att marknadsföra sin nya, rosa bok.
Utöver det så har Amanda precis medverkat i ett panelsamtal där hon uttalat sig om vad som är coolt respektive ocoolt och eftersom jag har en spion på plats så kommer här ett utdrag från Amandas lista.
Kan tillägga att deltagarna i panelen fick rösta coolt/ocoolt på redan bestämda ämnen som moderatorn Essy Klingberg läste upp.
Medverkade gjorde även poddaren Myrna Lorentzson, journalisten och musikkritikern Andres Lokko samt kulturskribenten Kristofer Andersson.

• Att vara modig, sårbar och obrydd
• Kamala Harris
• Svensk poesi
• Svensk litteratur
• Att tacka ja till samarbeten och skita i vad andra tycker
• Att vara queer

• Pengar
• Att vara influencer
• Excelark a’la Isabella Löwengrip
• Dölja likes på Instagram
• Skinny jeans
• Att skicka en Tiktokvideo till någon som svarar att de inte har Tiktok
• Att samla på diskosinglar

Jag undrar hur det kan vara ocoolt att vara influencer och jaga likes, samtidigt som det är coolt att tacka ja till samarbeten och skita i vad andra tycker?
Vad tycker ni om Amandas olika punkter?

Visa det här inlägget på Instagram

Visa det här inlägget på Instagram

Visa det här inlägget på Instagram

Jag fick ett dm igår med en fråga:

Går allt att sälja om man är känd?

På det skulle jag svara ja, samtidigt som smaken är som baken, och kanske har Hannah träffat helt rätt för sin målgrupp?
I hennes kommentarsfält är det nämligen idel hejarop och önskemål om en vernissage. Detta kan betyda att hon konsekvent raderat all negativ feedback – vilket man så klart får göra om man vill – eller att folk faktiskt uppskattar hennes alster.
Spontant faller de mig inte i smaken, men samtidigt vet jag att keramik är en stor hit hos andra.

Vad tycker du?
Och vad skulle du svara på frågan om huruvida allt går att sälja om man är känd?

Jack Hildén på Aftonbladet har skrivit en recension i krönikeform av Hannah Widell och Amanda Schulmans nya bok ”Pink Velvet” som ges ut på samma förlag som min egna bok gavs ut på. 
Han har inte många positiva ord att säga om boken, och jag uppmuntrar alla att läsa den, istället för att förlita sig på min sammanfattning, som inte gör den rättvis.

DU HITTAR TEXTEN I SIN HELHET HÄR!

Här kommer min sammanfattning:

Jack Hildén tar sig alltså en kritisk titt på Hannah Widell och Amanda Schulmans nya bok ”Pink Velvet” och konstaterar att ordet ”jag” nästan översvämmar sidorna. Trots att författarna försöker distansera sig från självhjälpsgenren, är det svårt att se boken som något annat än en guide till självförverkligande fylld med klyschor och plattityder.

Hildén tycker att boken är provocerande på flera sätt. Den ständiga jakten på lycka och balans, som författar-systrarna menar sig ha hittat, framstår som naiv. Varför skulle de plötsligt ha rätt nu, när de själva erkänner att de haft fel så många gånger tidigare? Han ifrågasätter även det underliggande budskapet i boken – att lycka är något man kan nå genom att följa vissa regler eller köpa rätt saker. För Hildén känns detta ytligt och riskerar att ge unga läsare en skev bild av vad livet egentligen handlar om, men är ju som hand i handske i influencerland.

En annan sak som Hildén är kritisk till och lyfter fram är bokens tendens att rensa bort allt och alla som inte passar in i den perfekta bilden av lycka. Ex-partners och gamla vänner försvinner från scenen för att inte störa författarnas självsökande. Hildén får känslan av att författarna omger sig med en mycket självupptagen krets, där fokus på jaget går före verkliga relationer och känslor. Control, alt, delete typ.

Sammanfattningsvis tycker Hildén att ”Pink Velvet”, trots sina goda intentioner, riskerar att förmedla ett ytligt och självcentrerat synsätt på livet, men återigen – är det inte just det intrycket man får av många influencers? Den överdrivna betoningen på självförverkligande och individuell lycka gör att boken känns distanserad från den verklighet de flesta lever i och man kan ju undra vem som egentligen är målgruppen för boken?
Slutklämmen ”allt blir bra” känns enligt Hildén som en förenklad och naiv avslutning på en bok fylld av komplexa och svåra frågor, så kanske bör den användas i mer underhållande syfte än för självhjälp?

Är det någon här inne som har eller planerar att läsa boken?