Calle Schulman:

Kommer ni ihåg det brandtal Calle Schulman höll på Instagram för några dagar sedan om hur nyfrälst han kände sig efter att ha bytt ut iPhonen mot en gammal Nokia? Hur en helt ny värld öppnat upp sig för honom och hur han nu kan fokusera på familjen, sig själv eller på att göra ingenting istället för att börja fippla med sin smartphone?

Om det nu är så himla fantastiskt och omvälvande, hur kommer det sig då att han gång på gång går tillbaka till att använda sin smart phone?
Det är nämligen minst tredje gången han skriver ett likadant inlägg. 2014 skrev han två inlägg om exakt samma sak som för några dagar sedan så man ju börja undra…

Har Calle minne som en guldfisk (Eller som en CamCam – jag har nämligen sämst minne nu för tiden) eller är detta ett återkommande inslag som han dammar av när kreativiteten tryter och/eller vill ”läxa upp” sina följare om vikten i att vara offline, trots att Calle själv flera gången varit ett skolboksexempel på hur man inte ska bete sig på nätet och tar sin närvaro där på så stort allvar att han till och med började räkna ner sina inlägg mot siffran noll som representerar slutet för Calle Schulmans närvaro på Instagram.

Tack för tips!

Alex Schulman:

16.25 in i podden berättar Alex att han sett på filmen ”Det” tillsammans med sina barn och Sigges reaktion är ”Oj!”.
Ja, det skulle man kanske kunna säga. ”Oj!”

Alex motiverar detta med att hon trodde att den skulle vara ”vänligare” än den faktiskt var men erkänner nu att det fanns vissa scener i den som barnen har burit med sig sedan dess. 
Om jag förstår det hela rätt så fick barnen se en halvtimme av filmen och blev sedan skickade i säng medan Alex (och Amanda eventuellt) kollade klart på den.
Han sitter själv och säger i podden att filmen innehåller scener som absolut inte passar för en sexåring, men ändå så fortsatte de låta barnen se filmen.
En film som rekommenderas från 15 år låter alltså Alex sina barn att titta på.
Det känns ju lämpligt!

Varför låter man barn se en film som stundtals blir så otäck att man som förälder behöver vara beredd på att trycka ner ungens ansikte i en kudde för att de inte ska bli skrämda?
Två föräldrar och ingen av dem sa stopp?
Inte innan, inte under och tydligen inte ens efter att filmen tagit slut slog det någon av dem att det här var en riktigt dålig idé.
Varför skulle han annars glatt berätta om det i podden?

Helt jäkla sinnessjukt!
Stackars barn!

Tack för tips!

Anitha Schulman:

Anitha Schulman beklagar sig över Instagrams nya algoritmer som styr vad vi får se i vårt flöde och vad som väljs bort då vi antas inte vara intresserad av det.
Personligen tycker jag att detta nya sätt att över huvudet på användarna bestämma vad vi får och inte får se är katastrofalt dåligt och enbart problematiskt för mig som använder appen för att bevaka sociala mediervärlden och således vill se ALLT.

En sak som jag dock inte riktigt förstår är att Anitha menar att hon tappat runt 2000 följare sedan dessa algoritmer implementerades men det kan väl inte stämma? Att avfölja någon sker väl inte per automatik bara för att Instagram inte tror att du längre vill följa en person utan är någonting man själv  måste göra?

Jag tycker hela Instagramupplägget är märkligt. Vissa människor får mängder av följare utan att jag riktigt kan förstå hur eller varför medan andra kan göra allting rätt och ändå inte växa med mer än några få följare om dagen.

Vad tycker ni om Instagrams nya algoritmer? Har ni märkt av dem eller inte så det stör?
Och vad är det för konton ni vill följa? Bara vänner eller kändisar? Inpokonton eller inredning? Glittriga peppfraser om hur svett är fett som gråter och ”I don’t sweat, I sparkle” och liknande konton?

Alex Schulman:

Jag får väl be om ursäkt på förhand om det är så att hela Alex text egentligen handlar om något slags poetisk bokstavsmanifestation som jag inte förstår eller kan relatera till men så är jag ju lika djup som en dåligt regnad vattenpöl så jag får väl skylla på det i så fall…

Det jag reagerar på i den här texten är nämligen två saker:

1. Att han behöver lämna av papprena i en ramaffär för att få dem placerade bakom ett glas istället för att enkelt köpa egna ramar och få det gjort på några minuter. De ser ut som ramar av standardmått och går således att hitta överallt där ramar säljs.
2. Att det tar butiken 3(!) veckor att rama in dessa papper. 3!?
   Med tanke på vart ribban verkar ligga så kanske man borde ge sig in i rambranschen istället?

Jag antar att Alex lilla anekdot här ovan inte hade blivit riktigt lika djup, mörk och känslosam om han istället beskrivit hur han tog bilen ut till Ikea i Kungens Kurva, och trängdes med barnfamiljer som envist försökte gå i motsatt riktning än vad pilarna på golvet visade, för att slutligen komma därifrån med sina ramar, en aningens svettig överläpp och en påse doftljus som alltid är vara bra att ha hemma enligt Amanda.
Så det får jag väl ge honom ändå…

A for effort!