Calle Schulman:
Lillebror Schulis har hoppat på storebrorsans tåg om att rädda Sturehof, deras boj i bukten och handsprit efter bajamajabesöket.
Calle menar på att ”Alla är välkomna på Sturehof” och att om man bara kom dit så skulle man älska det lika mycket som han gör.
Mjaaa, jag undrar det.
Jag undrar om en foppatoffel-prydd mellanmjölksfamilj på campingsemester skulle känna sig lika välkommen där som exempelvis Calle och hans vänner gör när de travar in genom dörren?
Att säga att det inte är skillnad på folk och folk på Stureplan är en ungefär lika stor lögn som när Catten Af Täljes påstod att Daniel i Panetoz var pappa till hennes yngsta son.
Någon mer än jag som hellre äter på pizzerian fem gången än en gång på Sturehof?
Antar att det är smålänningen i mig som kommer fram här.
