Filip och Fredrik använder bild på systrarna Lagergrens döttrar i inslag om SD

[YouPlaySinglePlayer video=”1411,1847,196630″ ap mute yot ]

Jessica Lagergren har plockat fram lejonmamman i sig efter att en vän upplyst henne om att Filip och Fredrik använt en bild på hennes och systerns döttrar i ett inslag om SD – ”saker som är SD utan att man tänker på det”.

”Det vidrigaste av allt i inslaget är att Filip pekar på Alice och Elsa och säger “hoppas dom där inte våldtas och så vidare”.

Hon har nu varit i kontakt med produktionsbolaget Nexico och blev hänvisad till projektledaren. Den hon pratade med sa att det givetvis inte får gå till såhär men vad hjälper det nu?
Man kan ju undra hur de kom fram till att använda den här bilden från första början?
Googlade de ”barn och glassbil” eller finns det någon på produktionsbolaget som läser Jessicas blogg?

Hur hade ni reagerat om det var ert barn som användes på det här sättet utan er vetskap?

Sjuka barn på jobbet?

Men vad tycker ni om det egentligen? Kollegor som tar med sig sina uppenbart sjuka barn till arbetsplatsen? Jag förstår att man har viktiga arbetsuppgifter att göra, något möte att gå på eller mail att svara på. Men vad går först? Jobbet eller det sjuka barnet? Eller, ja. Kollegornas välmående är ju också en aspekt att ta in. Jag tycker att det beror på hur sjukt barnet är och om det smittar.

I detta fall är det helt okej för mig, jag ser ju Elsa som min egen dotter typ. Men jag är inte säker på att det hade känts på samma sätt om jag satt på en större arbetsplats med sjuka barn. Hur resonerar ni? Säger ni till då? Eller sitter ni och retar upp er i tysthet? Kommentera gärna! Hur är det på era jobb? Får man ta med sjuka barn dit?//Angelica

Sjuka barn på arbetsplatsen – okej eller inte okej?
Jessica Lagergren tog med sig sin sjuka dotter till kontoret idag och Angelica undrar hur läsarna ser på det.
Jag kan för mitt liv inte förstå varför man ska släpa runt på en sjuk unge? Om barnet är för sjukt för att gå till förskolan så borde det väl vara för sjukt för att sitta på mamma eller pappas jobb?
Ska man inte vila när man är sjuk?
Sova räv i soffan och bli ompysslad med både glass och filmer?

Det kanske finns ytterligare aspekter av det här som jag inte känner till pga min barnfria status så dela gärna dem här nedan, och berätta gärna hur ni resonerar kring det här. Är det skillnad att gå på förskola som att sitta på mamma och pappas jobb?

Sjukt barn på jobb eller absolut inget sjukt barn på jobb?

 

När vännerna väljer sida

Angelica fick en fråga om ifall hon förlorade många vänner i skilsmässan från S och så här svarade hon:

Bra fråga! Jag är ledsen för din skull att du förlorade vänner i och med separationen. Jag tror att det är rätt vanligt. Om man som par umgås med många andra par blir det ju lätt så att kompisarna “väljer sida”. Och har det varit otrohet eller annat svek inblandad kanske det är ett krav från den svikna personens sida. En önskan om att inte umgås med ens ex.//Angelica

Det är svårt att inte börja läsa in en massa saker i det Angelica delar på sin blogg när hon skriver om den chock, ilska, sorg och panik som tog sin början förra våren och som ledde till att hon blev intagen på psykakuten när hon kom hem från Thailand.
Hon har skrivit om hur det var Stefan som ville skiljas och att han funderat på det här ett bra tag medan hon blev tagen helt på sängen av hans beslut.

Utan att tolka in allt för mycket i det hon skriver så låter det onekligen som att hon talar av egen erfarenhet när hon pratar om otrohet och svek och hur det förmodligen var ett krav från hennes sida, att hennes vänner inte skulle umgås med hennes exman?

Hur har era uppbrott varit?
Kan man kräva total lojalitet? Kan man kräva mer lojalitet om man är den som blir lämnad jämfört med om man själv är orsaken till uppbrottet?
Finns det olika regler och principer för sånt här?

Jag har förlorat ganska många vänner i mina uppbrott men det har nästan uteslutande berott på att jag varit relativt nyinflyttad varje gång jag träffat någon tidigare och att då föll det sig naturligt att mer hänga på hans kompisar.
En rolig grej som hände när jag flyttade till N24 var när jag studerade en fotovägg med alla anställda och insåg att en kompis till killen jag blev tillsammans med direkt när jag flyttade hem från USA jobbade på samma ställe. Tyvärr slutade hon i samma veva som jag flyttade dit men det är ändå en påminnelse om hur liten världen är ibland.

 

Ännu fler bloggbebisar på G

Jessica Lagergren:

Jag är så jäkla glad! ÄNTLIGEN! För några kvällar sen när Ibbe och jag låg i soffan tillsammans tittade han på mig och frågade om vi inte kan försöka bli gravida igen efter sommaren. Vi har ju som ni vet haft det ganska kämpigt i vår relation och det har verkligen gått upp och ner. Något som alltid har funnits kvar trots stormigt är grundkärleken. Det och familjerådgivningen har räddat vår relation.

Jag är så förväntansfull och pirrig! Vi har bestämt att vi ska börja försöka i augusti. Sen vet vi ju inte hur lång tid det tar innan jag blir gravid, men att bara höra de orden ur Ibbes mun var helt fantastiskt. Jag har som ni också vet velat ha ett syskon till Elsa ganska länge nu, men jag har slutat prata om det här hemma. Jag vill inte tjata till mig ett andra barn. För mig är det viktigt att man går in i en ny graviditet tillsammans.//Jessica

Tvillingsyrran Angelica halvt om halvt avslöjade Jessicas bebisplaner men nu berättar hon själv på bloggen att hon och Ibbe ska försöka skapa en till liten människa efter sommaren.
Hon skriver att hon slutat prata om ett syskon till Elsa och hur glad hon blev att det var Ibbe som tog upp det eftersom hon inte velat tjata sig till ett andra barn.
Kanske är det annorlunda efter första barnet för rent spontant skulle ingen kunna tjata sig till ett barn från min livmoder om jag inte själv ville, men om jag redan haft ett barn så kanske man ser annorlunda på tjatandet?
Lady Dahmer erkände ju på bloggen att hon tjatat sig till ett tredje barn då hennes man inte alls var lika pigg på tanken och kanske är det annorlunda efter det första barnet att det inte är en lika stor grej som det första barnet är?

Kanske är det alltid en part som lite mer vill ha barn än den andra?
Jag har ingen aning ju men hur tänker och känner ni?
Skulle ni kunna tjata er till ett barn eller blir nedtjatade att skaffa ett till?