Om du missat min inlägg om saken så hittar du det här!

Frida Söderlund:
De senaste två veckorna har minsta sagt varit stora och speciella.
Jag vill klargöra en enda grej, när det gäller just mig och min person: att jag skulle lucka på min journalistiska integritet eller beslutsfattning på grund av en tidigare jobbrelation finns inte på kartan. Jag står bakom alla jobb jag gör, från böcker till dokumentärer, till hundratio procent och jag står extremt rakryggad i att jag aldrig någonsin skulle kompromissa med det uppdrag jag är i projekt för att utföra. Oavsett vad det är.

This ain’t my first rodeo, som det brukar heta.

Tack för att ni gjort ”Smalast vinner” till den största dokumentären släppt på SVT i år. Utan ert engagemang – ingenting.

Aftonbladets Irena Pozar:
Vi är tillbaka på ruta ett – influencers är offren
– Smalast vann – igen

Men om vi återgår till grundfrågan, om influencers ansvar, så blir Törnqvists video och uppmärksamheten det har fått ett klockrent exempel på hur hon och hennes influencer-kollegor sätter agendan. Törnqvist ville inte ställa upp i ”Smalast vinner” eftersom hon inte ville framstå som ett offer som mår dåligt av kritik, eftersom huvudproblemet är något mycket större: en värld där flickor och kvinnor via sociala medier hetsas att bli farligt smala.

Ändå sitter vi här nu, efter två veckors intensiva samtal om smalheten och pratar återigen om hur jobbigt det är för smala influencers att ifrågasättas. Smalast vann, igen.

Min kollega Quetzala Mikko Blanco har delat Cissi Wallins inlägg. Jag trodde först hela inlägget var Qs:

Varning för generalisering: men stora delar av 90/00-talist-influencerna verkar ju vara ganska… outhärdliga människor? Som totalt verklighetsfrånvända tok-bortskämda barn – bara det att dom snart är 30.

Dom ska vara kända, dyrkade, förmögna, mäktiga men ha absolut noll ansvar över att dom får hundratusentals småtjejer i Borås, Örkelljunga, Piteå osv osv att vilja svälta sig och ta sms-lån på morsans mobil för att kunna köpa skit dom kränger på barn.

Jag hade inte kunnat göra det Frida gör utan försöker hålla de flesta influencers på armslängds avstånd. Det är imponerande, det Frida gör, men det är ingenting för mig. Och nej, det är verkligen inte synd om influencers, trots att jag skriver i mitt första inlägg, trots att jag förstår vad Tilda menar. Säkert eftersom jag själv inte hade kunnat göra det Frida gör.

Vad säger ni om alltsammans?