
Öppet Spår

Fråga:
“Hur fungerar busslife med barnens skolplikt? Kan ni åka fastän det inte är lov osv?”
Svar:
“Enkla svaret är nej, det funkar inte när man bor i Sverige… vi kämpar hårt för att få ge dem den uppväxt vi vill ge dem, och behöver anpassa oss enormt mycket..”
Bild 2:
*“För att få hemskola behöver man flytta utomlands eller till Åland, men vi vill dels inte distansera oss helt från våra familjer. och vi vill inte heller ta dem ur skolan helt. Vi vill att de ska få uppleva allt. att de ska få ha en klass, ett sammanhang och uppleva att gå i skolan. men vi vill också ge dem mer. perspektiv, återhämtning, närvaro, möjlighet att utforska och vara luststyrda. det som skolan och den miljön erbjuder är inte gjord för alla och trots att våra barn älskar skolan och deras kompisar så blir de helt slut och mår inte bra av att ha det som vardag. om jag ska vara helt ärlig.
Eftermiddagar och helger går till att hämta hem och räcker tyvärr inte alla gånger som återhämtning efter långa dagar av stim, relationer och kompiskonstellationer, försöka passa in, sitta still, krav, koncentrera sig och försöka lära sig. det blir mycket. vi märker så enormt tydlig skillnad i hur våra barn mår när det är för mycket. och ärligt talat så utvecklas de aldrig så mycket som när vi är iväg och de får utforska i deras takt. ett barn som är överstimulerat lär sig inte alls lika mycket som ett barn som mår bra.
Psykisk ohälsa sjunker bara mer och mer i åldrarna och idag mår så skrämmande mycket barn dåligt. det beror ju på många faktorer givetvis men jag VÄGRAR att passivt se på, utan att ge våra barn det som jag vet att de behöver för att må bra.
Det vi landar i gång på gång är: var ligger vårt ansvar egentligen? att vara systemet till lags eller att uppfostra lyckliga barn?
Hittills vad som funkat bäst är bara öppna kort, “vi kommer att åka nu, antingen skrivs de ut ur skolan och vi ‘flyttar utomlands’ eller så får vi ledigt”. så länge vi ser till att barnen uppfyller kraven i årskursen och man visar att det funkar. att de mår bra och att man tar deras utbildning på allvar så tänker jag lite: vad ska de göra.”
På sociala medier är ”att leva van life som en familj med barn” ett populärt typ av innehåll som mängder av människor gillar att följa.
Det går ifrån en liten van till stora monster till husbilar som kan expandera att bli större än en normal villa och jag kan ärligt säga att det är ett innehåll jag personligen uppskattar.
Amalia Braunsthal är en svensk influencer som gärna hade levt heltid på vägarna, men förklarar i en frågestund att det inte går om man bor i Sverige eftersom barnen har skolplikt och det inte är tillåtet att hemskola dem.
Jag hade aldrig reflektera över det här med skolplikt men tänker att det kanske inte är alla föräldrar som riktigt lämpar sig som ansvariga över sitt barns hela skolgång och utbildning. Eller?
Tack för tips!
Jag har inte själv sett dokumentären ”Ett övergivet barn” med Joakim Lundell på Tv4 Play men tänkte kolla på den i helgen.
En som har kollat på den är Camilla Läckberg, och hon har en hel del att säga om den:
Tittar på dokumentären ”Ett övergivet barn” om @joakimlundell på @tv4 Play. Och som alla andra har jag ju följt Joakim genom åren. Och på något märkligt skapat en medial relation till honom. Utan att vi känner varandra. Jag förfasades över suparorgierna i ”Kungarna av Tylösand” Jag såg honom från läktaren bli vuxen tillsammans med @jonnalundell och bli en familjefar. Han har byggt en tillvaro, en framgång, har haft ett driv framåt. Samtidigt som han har skapat en annan föräldraroll än den han själv växte upp med. Jag har en enorm respekt för det.
Jag blev sen nerdragen i kaninhålet kring kaoset med hans bror @christoferberg ”Chrippa” som verkar sakna det mesta av den ryggrad som Joakim har. Och jag såg då också den kärlek Joakim har för sin bror. Hur han genom allt kaos försökte navigera, försökte stötta och hjälpa och finnas där. Av kärlek. Den här dokumentären går rakt in i hjärtat på mig som fyrabarnsmamma. Mamman i mig vill backa tiden och svepa in för barnet Jocke. Jag skulle göra allt för mina barn. Och jag önskar det är vad Jocke, och andra barn i hans situation, fått växa upp med. Sån enorm cudos för det liv han lyckats bygga. Den pappa, make och man han blivit. Se den här dokumentären. ❤️ Vill också ge en eloge till Jonna. ❤️
Har ni sett den?
Vad har ni i så fall för reflektioner? Låter de som Camillas här ovan, eller inte alls? Intressant att hon tar upp Chrippa och hela cirkusen kring det. Gudars skymning vilken jävla soppa det är och har varit alltså…
Med tanke på hur populärt Wahlgrens Värld är så borde väldigt många svenskar kryssa för en punkt på den här listan. Jag kollar däremot inte om det inte är för jobbet.
Hur många stämmer in på er?
Jag gillar Brödernas, har en eller kanske rent av två hoodies från Gant och finns det någonting godare än varmt Pinsabröd med burrata och salami?
Jag gillat inte ”Fizzypop-flaskorna” men skulle kunna äta min egen vikt i ”bumling-varianten” så det blir väl ett halvt kryss på den.
Gudars skymning!
Säg att jag inte är ensam… ?