Jag har såklart andra sparade pengar till barnen utöver det. Vi har sparat barnbidraget på varsitt fondkonto med hög risk sedan de föddes. Jag tänker ändra risknivån när de är 17-18 år till lägre risk. Pengarna får dom när de är 20 år. // Isabella Löwengrip
Eftersom jag inte har biologiska barn – och man varken får bidrag för hund eller katt – så har jag aldrig behövt sätta mig in i barnbidragets vara eller icke vara, och vad föräldrar väljer att göra med dessa pengar.
Däremot har jag förstått att det ständigt är en fråga som, om inte upprör, så engagerar, nu senast inne hos Isabella Löwengrip.
Borde barnbidraget vara inkomstbaserat?
Ger möjligheten att spara pengarna, en orättvis fördel för dessa barn eller är det bara så livet är helt enkelt?
Är pengarna till föräldrarna eller till barnet?
Livet är väl sällan rättvist?
Den här typen av millimeter-rättvisa som många verkar efterfråga när det kommer till just barnbidrag, hur ofta finns den i andra sammanhang? Det är väl nästan alltid någon aspekt som gynnar en del medan den upprör och förfördelar andra?
Borde det vara så? Nej.
Tror jag att det alltid kommer vara så på ett eller annat sätt? Tyvärr, ja.
Det känns som att det här är en diskussion som skulle kunna fortsätta in absurdum, utan att någonsin komma ett enda steg framåt.
Ändå dyker den upp, gång på gång på gång.
Borde samma diskussion omfatta även studiebidraget, högkostnadsskyddet för läkare och apotek, sunventionerat busskort mm?
