Visa det här inlägget på Instagram

Igår skrev jag ett inlägg om att Gabriella Joss Possler ska skilja sig för andra gången, den här gången från Zebastian Possler som hon har sina två yngsta barn tillsammans med.
Nu har hon postat tre stycken stories där hon bemöter de som kritiserat henne för att ha för bråttom och att  paret inte kämpar tillräckligt mycket eller länge utan mer bara ”ger upp”.
Det låter så här:

Bild 1: Har fått mestadels stöd men några meddelanden från anonyma konton (såklart) om att det är tragiskt att jag byter man så ofta.. då känner jag bara.. va? 😂 har haft två seriösa relationer senaste 16 åren. Jag är 30 år och har haft två män jag levt med under hela min livstid liksom 😅 snälla någon. Tänk er för vad ni skriver och säger. Jag är fortfarande en människa bakom varumärket jag har och detta är mitt verkliga liv. Man har aldrig garanti på kärlek och man har bara ett liv. Jag förstår att folk gillar att spekulera och många gottar sig i andras olycka men tänk på vad ni skriver och säger till någon som kanske går igenom något tufft 🙏 gäller inte bara mig utan alla som delar sitt liv i offentligheten 🙏

Bild 2: Jag ser inte skilsmässa som ett misslyckande. Vet att så många lever i olyckliga relationer för ”barnens skull” eller för att dom inte har mod/möjlighet att lämna. För mig är livet heligt och jag vill inte missa en dag av lycka. Sen ska man inte ge upp för tidigt men man vet ju när det är dags att gå vidare. Oavsett om det bara är en part som känner så eller båda. Något som jag däremot ser som en enorm sorg är att missa halva barnens liv och uppväxt. Har ju varannan vecka-livet med mina äldsta sedan länge tillbaka.. Det är dock en väldigt lyckad variant av att ha barn på halvtid då vi ses mycket ändå. Exempelvis som här och åt middag igår och busade med småsyskonen. Så jag hoppas på en vinst och lycka även i denna situation även om det för alltid kommer vara en sorg att jag inte får ha dom varje dag.

Bild 3: DM från anonym person:
Jag blir bara ledsen att de är mer vanligt att man är separerad än tillsammans idag. Och ni har ju inte varit tillsammans så länge, känns lite som att många inte kämpar så mycket för varandra tyvärr, och skaffar barn alldeles för snabbt.

Gabriellas svar:
Får faktiskt otroligt lite sådana här kommentarer sjukt nog. Men vill ändå svara. Jag tror att fler idag separerar för att det faktiskt går. Förr i tiden hade man inte samma möjligheter att bara lämna en relation som inte är rätt eller bra. Idag är vi kvinnor ofta lika självständiga som männen och kan försörja oss och klara av livet ensamma. Jag tror att många levde extremt olyckliga ”förr i tiden” och bara fick lov att acceptera det.

Och hur länge man varit tillsammans är inte en garanti på något. Jag och Jason och Jolies pappa träffades när jag var liten och var tillsammans i typ 10 år innan vi skilde oss. Vi fick barn efter 5 år tillsammans. Det funkade inte heller. Så att man får barn tidigt/sent i en relation är ingen garanti på att det ska fungera ändå. Man vet inte och man förändras. Man förändras. Livet förändras. Och att känna något som inte är rätt är ju att slå det enda livet man har. Vem kommer minnas vad jag gjorde om 100 år? Förmodligen ingen. Varför inte vara lycklig? Vill då förtjäna lycka oavsett om det är med samma partner hela livet eller med 10 olika. Sen kan ni tycka att jag ger upp för lätt – jag håller med! 100%. Men vad vet ni? Ingen vet ju fullt ut hur relationer ser ut förutom dom två som lever i den 🙏 liten tankeställare bara ❤️