Jag fick ett mail om en stor artikel i Dagens Nyheter, där journalisterna åkt till Kina för att besöka fabrikerna som förser Shein och Temu med kläder.
Jag tänker att det här är information att ta med sig när man gör sina inköpsval. Många med mig har kanske inte alltid velat veta omständigheterna kring de billiga varor man köper från plattformar som Temu, Shein, AliExpress mm, och då sätter Dagens Nyheters artikel huvudet på spiken. I den får man en kort beskrivning av Panyu, en förort till Guangzhou i Kina, i vilken textilindustrin länge varit en central del, men som de senaste åren har området fått smeknamnet ”Shein Village”, då nätbutiken Shein tagit över marknaden. Enligt artikeln har detta skapat svåra arbetsförhållanden för de tusentals fabriksarbetare som producerar kläder åt företaget.
Sheins framgång bygger på att snabbt testa nya produkter på marknaden. Företaget kan snabbt identifiera och producera trender, men beställer samtidigt små kvantiteter, ofta så lite som 100–200 exemplar av en vara, för att minimera risken för osålda lager. Om en produkt säljer bra kan beställningarna öka, men går det dåligt avbryts produktionen omedelbart. Det är det här som kallas för ”Fast Fashion” eller till och med ”Ultra Fast Fashion”.
Denna strategi minimerar Sheins lagerkostnader och har gjort det möjligt för företaget att lansera upp till 10 000(!) nya produkter varje dag.
För leverantörerna innebär det dock små marginaler och en konstant osäkerhet.
– Vi tar jobb för Shein bara när vi inte har andra beställningar. Det ger ingen vinst, men håller personalen sysselsatt, säger en arbetsledare till Dagens Nyheters journalist.
Arbetarna jobbar ofta från morgon till midnatt, med bara ett par lediga dagar i månaden, och deras löner är ackordsbaserade, vilket innebär att ju fler plagg de producerar, desto mer tjänar de.
Shein har dock fått konkurrens från Temu, en annan snabbväxande aktör inom e-handel som exploderade under pandemin. Temu erbjuder ofta större order och något bättre ersättning än Shein, men ställer också hårda krav på sina underleverantörer. Om kunder klagar på kvaliteten är det fabrikerna som får stå för kostnaden, vilket sedan spiller över på arbetarna.
Båda företagen använder sociala medier och influencers för att marknadsföra sig, och strategierna jag nämner här ovan, att de snabbt kan identifiera och producera trender, har gjort dem enormt populära bland unga konsumenter.
Jag menar, vem har inte fått upp en ”Shein-, eller Temu-haul” när man skrollar på Instagram och Tiktok? Alltså där en influencer beställt hem en absurd mängd kläder och andra prylar som visas upp, och ges ett första omdöme – en first impression.
Att Shein och Temu anklagas för att inte leva upp till krav på säkerhet och hållbarhet bryr man sig föga om. Svenska influencers har till och med gjort samarbeten med Temu och gjort reklam för tuggleksaker till sin bebis.
Jag gissar att denna influencer missat den studie från sydkoreanska myndigheter som upptäckte giftiga substanser långt över lagligt tillåtna i skor, hattar, leksaker, nagellack importerade från Shein, Temu och AliExpress (ett annat kinesiskt näthandelsföretag).
Jag tror heller inte att de tagit del av den granskning där organisationen för leksaksindustrin i Europa köpte 19 leksaker från Temu, och inte en enda levde upp till EU:s säkerhetskrav?
I juni 2024 skrev jag ett inlägg om de höga gifthalterna som de koreanska myndigheterna hittade i varor från Shein och Temu. Gifthalterna uppmättes till 428 gånger högre än gränsvärdet för ftalater i ett par barnskor. Ftalater är en grupp kemiska föreningar som används främst som mjukgörare i plast och kan vara mycket skadliga.
Jag följde upp med det här inlägget i juli samma år, när ytterligare en svensk influencer gjorde reklam för Temu.
En av huvudsponsorerna av sommarens OS i Paris var AliExpress – ett företag vars affärsmodell inte skiljer sig nämnvärt från Shein och Temu – och kampanjen frontade av fotbolls-stjärnan David Beckham, i ett solklart försök att tvätta bort ”Fast Fashion-stämpeln”.
Läs gärna Dagens Nyheters artikel i sin helhet
