Clara Henry har sprungit från Sälen till Mora

Men  Clara Henry måste ju vara galen på riktigt?
Hon har alltså sprungit Vasaloppssträckan – 9(!!) mil – mellan Sälen och Mora för att kunna sätta upp ”Ultra-maraton” på sitt CV?
Enligt hemsidan får man vara ute i max 15 timmar.
Clara och hennes partner in crime – Ellen Westfelt – korsade mållinjen efter 13 timmar och 46 minuter enligt Clara och 49 minuter enligt Ellen, men spela roll! 😉

Vad är en större utmaning än ett Ultramaraton på 9 mil?
Hur höjer man ribban från det här?
Var hamnar den på härnäst?

Kanske Barkley Marathon?
Ett helt jäkla galet lopp med endast 40 deltagare per gång, och hur man anmäler sig verkar vara lite av en hemlighet.
Deltagarna ska ta sig fem varv runt en bana som är cirka 50 km och de fem varven, totalt cirka 160 km, måste genomföras under 60 timmar. De tre första varven kallas för ett ”på-skoj-lopp”. Mellan 1995 och 2017 har endast 15 deltagare fullföljt loppet, ytterligare en deltagare gick i mål under tiden då Barkley Marathons var 80 km långt, enligt Wikipedia.

Jag skulle DEFINITIVT heja på Clara och försöka att inte somna under tiden, men det är ju ganska länge man måste vara vaken och det kan ju vara lite tufft tänker jag…
Japp, det skulle vara min stora prestation – att hålla mig vaken medan Clara springer. 😉

Har ni sett någon svensk influencer haka på den här trenden?

Trenden går alltså ut på att en influencer anlitar den make up-artist med sämst omdömen online, i staden man bor i, och ber dem återskapa en sminkning man har med sig en bild av, eller beskriver lite löst.
Poängen är att slutresultatet ska vara katastrofalt dåligt så man kan förfasas över det när man kommer därifrån.
Är Sverige månne för litet för att kunna göra detta, eller är det här på tok för elakt och utstuderat för en svensk influencer att göra, för jag tror inte jag sett någon svensk version av det här, men jag kan ha fel?
Enlighten me gärna i så fall.

Vad tycker ni om den här typen av innehåll?
Det finns HUR mycket som helst, både på Facebook och Youtube och även ett par på Instagram.

Lulu Carter om Instagramfilters

Att influencers staplar filter på sina bilder är ju sen gammalt, men hur gör vanligt folk?
Är det samma princip som gäller även där?
Den där allt ska vara smalt, slätt och utsmetat, blandat med fejk-fräknar och stora rådjursögon?

Finns det någon som postar bilder på hur de faktiskt ser ut, eller är den här principen lika utbredd som en viss pandemi från Wuhan? Här kan jag tyvärr inte räcka upp handen och säga ”jag.” Trots att jag varken retuscherar min kropp smalare eller förstorar mina ögon så leker jag gärna runt med exempelvis Instagrams alla filter för att hitta ett som framhäver mina bästa sidor, så är även jag ett offer för den här filter-pandemin.

Tänk om man kunde vaccinera sig mot känslan att inte duga som man är och behovet att förändra sina bilder?
Hade inte det varit något?
En värld där det finns ett enda filter, och det är för att göra bilden svartvit. Och kanske sepia också om man nu känner att man verkligen behöver det ?

Är ”svårt” synonymt med ”bra” verkligen?

Det här påminner mig om när jag pluggade musik, och vissa av mina skolkamrater dissade all musik som inte var komplicerad och pretantiös jazz som ingen, förutom möjligen de själva, ville lyssna på.
Popmusik sågs som simpelt och lite osofistikerat, medan deras framträdanden allt som oftast tedde sig som musikalisk masturbering. Egentligen inte så kul för någon, förutom för själva utövaren som är den som håller i taktpinnen, och eventuellt några få själsfränder som sysslade med samma typ av musikaliskt vältrande i stora och komplicerade ackord och skalor.

På samma sätt som Max Martin skrattar hela vägen till banken med sin ”enkla” popmusik, så gör nog Camilla Läckberg ungefär samma sak med sina böcker.
Hon skriver böcker som folk faktiskt vill läsa, och kanske är det anledningen till att hon kanske aldrig kommer vinna ett nobelpris i litteratur? ?