Pappa Alex är bortrest och Falke är hos mig. När jag skriver att jag har fyra barn så får jag ibland kommentarer att det inte stämmer. – Vadå fyra barn? Har jag missat en unge? Du har väl tre barn? Ett med Erika och två med Katrin? Varför säger du att du har fyra barn när du har tre biologiska barn? Jag fattar inte riktigt grejen. När jag ser på dessa bilder. Då ser jag fyra barn. Fyra barn som jag älskar exakt lika mycket. Fyra härliga ungar. Alla är mina. Alla är lika viktiga och lika älskade. Jag har en med Erika, två med Katrin och en med Alex ❤️ Är jag konstig som känner så? Är det fel på mig? Eller är det fel på den som säger att Falke inte tillhör denna älskade lilla barnaskara? ❤️ // Bingo Rimér på Instagram
Jag tror det är så enkelt att de som ifrågasätter Bingo i det här fallet är människor som inte fått uppleva kärleken till ett barn som inte är ens ”biologiska” och som inte vet att man kan älska dem precis lika mycket som biologiska barn.
Det är i alla fall vad jag utläser från kommentarsfältet under det här inlägget på Instagram, där människor beskriver olika typer av kärlekskonstellationer som uppkommit utan att man har ett faktiskt biologiskt släktskap.
Jag tycker bara det är fint att se och läsa om Bingos kärlek till Falke och förstår inte hur någon kan ifrågasätta det.
Om det är någonting en människa inte kan få för mycket av så är det väl kärlek?
