Yrke som yrke?

Fast man kan inte säga så tycker jag. Det blir så kontraproduktivt. Som att sälja glass men ingen får köpa, så står man där och lockar och pockar…
yrke som yrke liksom:)
Jag fattar hur du menar!! Men det måste bli olagligt åt båda håll tror jag. Annars är det en gråzon som går att dribbla runt. // Carola Wetterholm

Carola Wetterholm likställer att sälja sex med att sälja glass, att det är yrke som yrke.
Hennes läsare kommenterar att det är högst opassande att kalla prostitution för ett yrke, medan Carola inte alls håller med längre ner i kommentarerna men kan sträcka sig till att kan är en rejäl hårddragning.

Kan man säga så?
Carola skriver den där uttjatade grejen i sitt inlägg, att ”prostitution är världens äldsta yrke” medan de med en smula mer tolkningsföreträde än Carola skriver att ”Prostitution benämns ofta som världens äldsta yrke, men det stämmer inte. Det ska snarare beskrivas som ett av världens äldsta förtryck.” i den här artikeln från Dagens Nyheter.

Yrke? Inte yrke? Glass? Annan liknelse? Förtryck? 
Går det att bena upp det här eller är det upp till var och ens erfarenhet, brist på erfarenhet, kunskap eller okunskap var man tror sig stå i frågan?

Tack för tips!

Hur tänker ni om det här?

Missförstå inte det här inlägget, vad Paolo Roberto har gjort är vidrigt och han förtjänar precis allt som händer honom nu, och vid en första anblick ser det här ställningstagandet som handlarna gör både bra och kraftfullt ut! (Att stötta Talita, kvinnojourer och #intedinhora kan man göra ändå, det behöver man inte Paolo Roberto och hans k*k till)
Att man tar avstånd från honom är inga konstigheter och jag förstår att ingen vill förknippas med en man som erkänt att han köpt sex.
Men…
Varför agerar människor och företag på det här viset i det här fallet och helt tvärtom i ett annat?
Är det för att Paolo är mer av en offentlig människa än den här andra mannen jag tänker ta upp, för om man ska se rent juridiskt så har den här andre mannen fällts för ett BETYDLIGT grövre brott än det Paolo erkänt.
Han är fälld för mord!

Handlar det om att Paolo erkänt och den här andra mannen säger sig inte minnas vad som skett?
Jag försöker förstå här, varför företag (framför allt) agerar så här, det framstår som en smula inkonsekvent.
Varför gör man så här vad gäller Paolo men inte vad gäller den här andre mannen och det företag han var VD för?
Jag kan inte komma till någon annan slutsats än att man försöker plocka billiga poäng på bekostnad av andra människor som är minst lika oskyldiga som de som jobbar på den andre mannens företag – enbart för att Paolo är en offentlig människa och eftersom hans sexköp är i ropet.
Att det har ett högre PR-genomslag att ta ställning mot en välkänd, offentlig person än mot en totalt okänd person?

Jag hade respekterat dessa ställningstagande så mycket mer om de reat ut produkterna från ”Paolos” eftersom namnet i sig ger en lite sur smak i munnen, men samtidigt skrivit någonting i stil med att ”men så fort produkterna bytt namn och kanske utseende så vill vi gärna ta in dem igen eftersom det är riktigt bra produkter”.

Paolo fick ju kicken från företaget i samma veva som han erkände, och ändå ska detta företag straffas, men inte företaget bakom den morddömde VDn?

INGEN kritiserade den stora influencer som sålde sitt och kollegans företag till bolaget som den morddömde mannen var VD för när han begick sitt brott.
Inte heller har jag hört om något företag som avbrutit samarbetet med företaget som distributör efter morddomen och avslutningsvis har jag heller inte sett någon återförsäljare rea ut eller bojkotta företaget och de produkter de tar fram eller representerar eller elever bojkotta företagets skönhetsskola, så vad är skillnaden?
Förutom att Paolo Roberto är en offentlig person vars brott är enklare att plocka pluspoäng med än den morddömde mannen och hans företag?

Jag lovar er att så fort de bytt namn och/eller utseende på den där pastan – som är svingod – så kommer jag köpa upp ett helt lager, på samma sätt som jag kommer fortsätta använda Löwengrips Quick Dry Volumizing Lotion, trots morddomen mot deras tidigare VD.
Annars måste jag ju sätta mig och göra bakgrundskoll på företagen bakom allt jag äger och har och det vill jag inte.
Så länge produkterna heter ”Paolo” – nej, men sen.
Absolut!
De får hitta en annan italienare att fronta med som inte har för vana att köpa sex. Man kan ju aldrig veta säkert, men ni fattar…

Support your friends med Daniel Paris

Förutom att den fullkomligt vidriga klänningen ser ut att vara ett kärleksbarn mellan Biancas barnrum på 90-talet och valfritt polyesterplagg från Daisy Grace så måste jag säga att jag älskar Daniels ”fuck you” till de som säger att bara tjejer kan bära klänning.

Tidigare har han bland annat provat bröllopsklänningar och var vacker som en dag.
Be mine, Daniel! Be mine!
Jag blir löjligt rörd av bröllopsklänningar och har alltid blivit.
🙂

Källa Biancas rum
Källa Daisy Grace
Källa Nelly