De senaste dagarna har jag funderat lite kring turerna kring Isabella Löwengrip och min egna inställning till hennes olika avslöjanden – nu senast att hon bland annat fått elbehandling mot sin depression.
Jag tycker det känns riktigt tråkigt att, vad än Isabella säger eller skriver, så ringer det en liten varningsklocka i mitt huvud.
Jag vågar helt enkelt inte lita på någonting som kommer från henne, eftersom hon tidigare visat att hon är beredd att göra i princip vad som helst för att gynna sina syften.
När Isabella publicerade sitt inlägg om att hon fått en hotfull lapp på sin bil i samband med att jag slog hål på hennes statistiklögn.
Ni var många som kommenterade med misstro mot äktheten i situationen och jag minns att jag blev förbannad och skrev följande i mitt inlägg:

Jag väljer att inte vara så pass cynisk som vissa av er som tror att Bella iscensatt detta för att vinna sympatier.
Även om det skulle vara ett sätt för henne att förflytta fokuset från sin statistik – vilket jag inte tror – så vill jag ÄNDÅ förtydliga att det aldrig är okej att göra så här. Aldrig!

Jag tog Isabella i försvar då jag faktiskt inte trodde att någon enda människa skulle komma på tanken att fejka ett nytt hot med en gammal lapp som inte hade ett dugg med det här att göra.
Jag kände mig SÅ blåst när sanningen uppdagades och det hela visade sig vara fabricerat av Isabella, hennes assistent och hennes dåvarande pojkvän.

Och på tal om den dåvarande pojkvännen, så litade jag helt på Isabellas utsago i det sms jag fick där hon beskrev hur familjen var jagad av grovt kriminella människor och att ex-pojkvännen utsatt henne och barnen för fara. 
Återigen trodde jag inte att någon enda människa – inte ens Isabella – skulle kunna ljuga om en sådan här sak, och återigen fick jag se mig blåst när det visade sig att alltsammans var uppdiktat, bland annat för att Isabella inte skulle tappa ansiktet när det uppdagade sig att hennes pojkvän förlorat runt 30 miljoner kr i sin roll som day trader.
Gång på gång har Isabella visat på en gränslöshet när det kommer till sin egen agenda, så när hon nu berättar om att hon fått ETC-behandling mm så ringer tyvärr den där varningsklockan bak i mitt huvud.
Jag VILL tro att ingen – inte ens Isabella – skulle ljuga om en sådan sak, men det trodde jag ju inte om varken hotlappen eller flykten utomlands pga expojkvännens skulder heller och lik förbannat fick jag min godtrohet kastad i ansiktet när sanningen uppdagade sig.
Hur skiljer sig det här från alla andra gånger Isabella velat lägga ut en dimridå eller få läsarnas sympati?
Varför skulle just det HÄR vara sanningen? Jag har ju nämligen trott det MINST två gånger tidigare.

Hon har blåst mig tillräckligt många gånger, där jag först litat på hennes utsago och tyckt genuint synd om henne, för att jag inte ska lita på någonting som kommer från henne och det tycker jag är för jävla tråkigt, samtidigt som det är en reaktion på hur hon agerat tidigare.
Jag önskar att jag kunde tro på att det här slutligen är den ”äkta Isabella” men varför skulle det vara det? Hur skiljer sig det här från alla andra gånger?

Min frågeställning är alltså genuin. 
Ni som tror att det här är den ”nya Isabella”,  helt utan lögner, baktankar eller dold agenda, kan inte ni förklara hur ni tänker där?
Jag ser nämligen ingen skillnad på den här gången jämfört med alla andra gånger, förutom på en punkt och det är att hon nu behöver bygga upp sin trovärdighet och varumärke igen på ett sätt hon inte tidigare behövt och hur man det enklast?
Jo, genom att lägga sig på samma nivå som sina följare och framställa sig själv som transparent, svag men ärlig, och som en av dem.
Isabella har aldrig tidigare gjort det utan att ha en egen agenda och varför skulle det vara annorlunda nu?
Vad är det som får många att tro henne den här gången?

Jag vill verkligen höra vad ni tycker, och välkomnar allt som får mig att känna mig lite mindre cyniskt inställd till henne och hela den här situationen.

Givetvis kommer det finnas en och annan som missförstår innehållet i det här inlägget, men ni kan väl gapa och skrika om det någon annanstans? 
Jag tror nämligen inte att det hade spelat någon som helst roll hur jag än formulerat inlägget, om jag satt upp en dockteater eller spelat in en pedagogisk video för att helgardera för eventuella missförstånd.
Om du känner igen dig i beskrivningen här ovan så är kanske just den här diskussionen ingenting för dig, men delta gärna så länge du håller en god ton mot alla berörda parter.