Vad är otrohet i den digitala världen?

Mamma Jeanette och dottern Nicci Hernestig diskuterar var gränsen går för otrohet i vår uppkopplade verklighet.
Vad är okej att göra när man är i en relation – och vad är det absolut inte?
Inledningen av deras samtal handlar om vilka emojis man får skicka till folk –  får man skicka hjärtan till någon annan än sin partner?
Nicci tycker att ja, det får man – så länge det inte är till någon man har en sexuell eller romantisk historia med. Har man det, och fortfarande har kontakt, då går det bort. Jeanette, däremot, hänger inte riktigt med i Niccis logik, och Nicci förstår inte riktigt vad det är Jeanette inte förstår.
Resultat? En lätt förvirrad inledning – men också ganska underhållande.

Och mitt i allt måste jag få flika in: är inte vilken färg hjärtat har också relevant?
Ett rött eller rosa hjärta signalerar något helt annat än ett orange, grönt eller lila – i alla fall för mig. Hjärtan som inte har ”kärlekens färger” tycker jag känns helt okej att skicka till vänner, nära kollegor eller någon man har en avslappnad relation till. Håller du med? Eller tycker du att ett hjärta är ett hjärta, oavsett nyans?
Allting handlar väl om varför man skickar ett eventuellt – rött – hjärta?

Själv känner jag mig mer samstämmig med Jeanette än med Nicci här. Kanske för att Nicci ser saker lite mer svartvitt – vilket man ofta gör som yngre (jag gjorde det själv i hennes ålder) – medan Jeanette ser mer gråzoner.
Nicci tycker till exempel att man ska klippa kontakten helt med personer man haft något med, även om det var för fem, sex år sen. Idag ser hon vissa av dem som ”bröder”, vilket Jeanette tycker är… ja, äckligt. Att ha hånglat med sin bror, liksom? Och här får man känslan att det är Jeanette som plötsligt låter mer pubertal än Nicci. Det hela blir snabbt ett maraton i missförstånd – men också ett tydligt exempel på hur olika generationer ser på relationer, gränser och ”emojionellt” agerande på sociala medier.

Eller hur resonerar du här?
Vad får man göra respektive inte göra på sociala medier när det kommer till otrohet mm?
Skriv gärna hur gammal du är så kan vi lajva ”Statistiska centralbyrån” i kommentarsfältet.

Att beställa två kokta ägg för 198 kr?

Bildkälla: Stella Pictures

Efter att Emelie Feola gått på mammaledighet så har Bianca Ingrosso en ny assistent som ifrågasatt sin chefs beslut att beställa två kokta ägg med utkörning för 198 kr. 
Kanske kan vi skramla till Bibbzan och köpa henne en äggkokare, för då kan hon få perfekt kokta ägg – varje gång. Vi hade en för 149 kr som vi till slut brände ut helt, men den fick sannerligen jobbet gjort, och skulle Bianca ha en sådan och ett paket färska ägg i kylen så skulle hon gå plus, direkt på premiären.
Kanske kan äggkokning ingå i den nya assistentens arbetsuppgifter? Det vore ju inte det mest orimliga man hört, särskilt inte efter att ha läst listan på arbetsuppgifter för Julia Franzéns assistent. Minns ni den?

Väck Julia, sätt på morgonmusik, fyll vattenflaska.

I kommentarsfältet här ovan är folk allt annat än imponerade av Biancas inställning till införskaffandet av kokta ägg, men kanske är det den här ”outsourcingen” som gör att hon kan vara så pass framgångsrik som hon ändå är?
Herregud, Biancas nya lägenhet är så pass stor att hon hade kunnat ha en liten hönsgård i ett av rummen och på så viss alltid ha nära till färska ägg för assistenten att koka.

Det här låter mest som någonting Blondinbella hade kunnat häva ur sig, när hon försökte vara som mest provocerande, men till skillnad från henne så tror jag att Biancas utsago faktiskt har inträffat.

Vad säger ni?

Det där med integritet

En av sönerna tog studenten i torsdags 🥳🥳❤️
En härlig dag med firande för alla förutom sonen som hade slocknat redan på flaket 😅😅 och sov resten av dagen 🤷🏻‍♀️😂 Hela veckan har varit stressig och jag skulle behöva vila minst en vecka nu 😩

Influencerföräldrar har sannerligen ingen vidarekänsla för integritet, och här är inget undantag.
Här har en mamma postat en bild på sin utslagna son med en spypåse i högsta hugg, som en lite putslustig anekdot för följarna.
Min kollega Caroline Engvall brukar ofta posta den här typen av anonymiserade inlägg för att väcka debatten och få folk att tänka efter en extra gång, snarare än att hänga ut enskilda individer, vilket jag tycker fungerar bra.
Håller ni med eller är ni enbart ute efter blod?

Jag förstår inte hur vissa föräldrar är funtade, helt ärligt…
Att vara förälder i offentligheten innebär ett särskilt ansvar – inte minst gentemot sina barn. När gränsen mellan privatliv och content suddas ut är det lätt att glömma bort att barn inte har valt att vara en del av en publik berättelse. Att dela bilder eller historier där ett barn framställs i en utsatt eller pinsam situation kan verka harmlöst i stunden – men för barnet kan det bli något som lever kvar långt efter att likesen försvunnit, även om barnet – som i det här fallet – står med ena benet i vuxenvärlden.

Vad säger ni?