När du är död så har det värsta redan hänt, du har all tid i världen på dig att göra ingenting. Men de som blir kvar, de som ska utforma din dödsannons, de som ska spekulera i vad du dog av och bryter sociala koder för att ta reda på det: de har makten att göra din död lite fulare, lite mindre värdig. Det vill du väl inte?
Jag vet att ingen döing blir kvar och tvingas lyssna på det som händer efteråt. Men jag far illa i förtid. Över det som sägas ska.
 Får man dö ifred? Kan en sista önskan vara att ingen säger något och att ingen skriver om saken på Facebook?
 Och ingen får förresten röra mina saker, ingen får gå igenom min telefon. // Malin Wollin

Malin Wollin har skrivit en krönika i Aftonbladet om hur hon inte vill att man rotar i, diskuterar eller spekulerar på sociala medier när hon dör. Hon vill inte att någon går igenom hennes telefon, och hittar saker som kan svärta ner minnet av henne, och tro mig när jag säger att vi alla har saker vi inte vill ska komma fram i ljuset på våra telefoner eller andra skärmförsedda hjälpmedel.

Jag tänker att man säkerligen har både en och två saker hemma som man heller inte vill att någon ska rota i eller gå igenom efter man dött, så hur löser man det? 
Ska man ”dödstäda” en gång i veckan eller ha en behållare som man förvarar alla dessa ”hemliga” sakeri, med en skylt om att ”i händelse av min bortgång, spräng den här i luften”?