POV: Postponerat ostrukturerat vrövel

Lena Nyman, som med sin lite mopsiga uppsyn inrett en liten boning i våra hjärtan, har kilat vidare. “De dör som flugor” skrev en användare på FT, och det är bara att hålla med (förutsatt att man inte tolkar det bokstavligt - skådespelare och flugor har något olika livscykel). De odödliga ikonerna (eg. Charlie Chaplin, Marlon Brando, John Wayne, Benny Hill) är nästan alla ganska döda vid det här laget, men skrået har fyllts på ordentligt och om än ryktbarheten nu är mer utspädd så finns det desto fler berömdheter som med största sannolikhet kommer att avlida. Sean Connery, Clint Eastwood, Hasse Alfredsson, Leonard Nimoy, Godard, Tippi Hedren och Anita Ekberg har antingen nyss fyllt eller ska fylla 80. Man kan bara hoppas att de har den goda smaken att checka ut vid olika tid så teves retrospektiv inte krockar.

Den senaste riktigt stora nyheten är väl att Arnold Schwarzenegger (64 år i år) har twittrat om sin förestående comeback på vita duken. Arnold, den österrikiske muskelbyggaren som blev Conan och Terminator med hela världen, har varit oavlönad guvernör i Kalifornien i mer än sju år, och en inte helt okontroversiell sådan. Men nu är det hög tid för honom att infria sitt löfte: “I’ll be back”.

En annan mycket spännande nyhet är att Mattias Nohrborg som basade för Triangelfilm drar igång Tri Art Film inom kort. Konceptet, som han i korthet redogör för på nordisk Film- och tevefonds hemsida, är fortfarande kvalitetsfilm, men nyheter som nischad video-on-demand, fokus på kvinnliga regissörer och boxar med klassiska auteur-titlar efter regissör i samband med nya släpp låter som tänk som kan fylla ett tomrum.

Nyheter i korthet:

Finlands och Danmarks motsvarigheter till Guldbaggen, Jussi respektive Robert, har delats ut. Den finska bioframgången Lapland Odyssey är något att hålla koll på, liksom naturligtvis Rare Exports Inc. I Danmark plockade inte helt oväntat R, som jag nämnt i en artikel, hem många priser, och god tvåa kom Submarino. Som om man kunde tävla i film.

Danmarks Radio (motsvarande SVT) har fått en ny chef, och ett nytt avtal som kräver att det “kristna kulturarvet” värnas. En intressant formulering som låter klart mer kontroversiell än den är, åtminstone fram till dess att vi får en definition av detta kulturarv.

Nicholas Winding Refn (Pusher, Bronson) har påtalats som aktuell för en nyinspelning av Logan’s Run (1976), med Ryan Gosling (Dagboken, Lars and the Real Girl). Jag undrar om man inte kan få litet danska skattepengar om man döper om filmen till Noah’s Run.

Red Sonja är ett sådant där projekt som det snackats om hur länge som helst, där regissör och skådespelare byts ut ungefär som lärare på Tolvåkerskolan. Simon West (Con Air) och Amber Heard (Alpha Dog, Zombieland) har nu nämnts. Vilket är ganska många nedbyten från Robert Rodriguez och Rose McGowan.

Uwe Boll stämmer Berlins filmfestival. Anledningen är en avgift om 125 euro som ska betalas för varje inlämnat bidrag. Boll är arg eftersom vissa filmer sluppit denna avgift.

Mangaöversättaren som dömts till böter för innehav av tecknad barnpornografi överklagar till HD. Det är en principiellt viktig dom, och handlar om vår yttrandefrihet och i förlängningen också om konst och film. En tydligt definierad gränsdragning är också något vi kan kräva av våra lagstiftare.

Avslutningsvis vill jag tipsa om litet annan läsning online, som är mer eller mindre filmrelaterad. Se det som en bonus som plåster på såren för att jag inte fick ihop något förra veckan. 1) Tuva Novotnys krönikor på Filmnyheterna ska inte missas. Hon har hjärta, hjärna och skriver ur ett inifrånperspektiv som ger mycket som kritiker och teoretiker inte kan tänka sig till. 2) På samma sajt (som drivs av sfi) refereras en paneldiskussion mellan olika företrädare för filmbranscher (för det finns fler än en) om hur ett framtida filmavtal bör se ut. Artikeln ger en viss aning om hur svårt det måste vara för en politiker att arbeta fram ett sådant i dagsläget. Jag tänker redan måla fan på väggen och gissar att det blir skit hur det än blir. 3) Maciej Zaremba skriver om chefsutbildningar på dn.se och alldeles bortsett politisk vinkel så är det välskrivet, underhållande och tänkvärt.

Tack och hej, leverpastej