Bloggerskan: "Det hände med min kropp när jag slutade med alkohol"

Jag har varit nykter i mer än 2 år. Nykter från socker, sötning, mejerier undantaget smör och alkohol. Nu har jag ätit LCHF sedan 2010 men tog sockeråterfall med jämna mellanrum. När jag säger 2 år menar jag 2 år helt utan återfall.

När jag skulle sockeravgiftas så hade inte jag en tanke på att jag skulle behöva säga farväl till alkoholen också. När jag tittade mig själv i spegeln såg jag bara konsekvenserna av mitt sockermissbruk, jag såg bara min övervikt. Att jag var alkoholist hade jag inte en tanke på. 

Innan sockerdetoxkursen hos Arteget så fick vi fylla i mängder av frågeformulär. Många utav dem berörde alkohol. Sista dagen drog beroendespecialisten Kicki Käller undan mig i köket och sa: My. Du är alkoholist. Om du inte kapitulerar inför det nu, kommer du få läggas in tillslut. Och världen fallerade inför mina ögon. Jag? Alkoholist? Nähe!

Så jag gömde mig. Sa farväl till alkoholen med svepskälet att jag inte klarade att vara sockerfri när jag var full.

Idag, två år senare, har jag kommit till insikt att jag är alkoholist. Jag har inte vågat addressera det innan, gömt mig bakom sockerberoendet.

Min alkoholism ser annorlunda ut än den som man typiskt tänker på. Jag drack aldrig vardagar, aldrig själv och verkligen inte varje dag. Jag föredrar också socker alla dagar i veckan. Under mina två år fri från alkohol har jag bara blivit sugen enstaka gånger, och det har varit sommartid på semestern. Annars saknar jag inte alkohol en enda sekund. Men jag är alkoholist trots det, trots att godis är mitt primära utlopp. Låt mig berätta varför.

Jag är uppväxt på en liten liten ö mitt i Bohuslän med endast 100 året-runt-boende. Vi var ca 10 barn i samma ålder. En dag i framtiden kommer jag berätta om min barndom mer detaljerat. Nu är jag inne i en process där jag gör upp med den och jag känner att skulle jag berätta allt skulle det ge stora konsekvenser för min omgivning. Men låt säga såhär: på denna lilla ö flödar alkoholen. ALLA drack. ALLA drack MYCKET och OFTA. Detta blev normalläget för oss barn, vi såg ju inte något annat och trodde ju att alla i alla familjer drack på samma sätt. Det är egentligen inte förän i ung vuxen ålder jag har insett att det inte alls är normalt, att de flesta inte alls dricker på det sättet.

När jag var 11 år hade jag min första fylla. Japp. När alla andra byggde lego så drack vi barn alkohol på denna ö. Jag lärde mig innan jag var straffmyndig att tillverka egen alkohol (kanske det jag har att tacka att jag valde en ingenjörsexamen...?). Och vi festade 2-3 dagar i veckan. Det spårade än en gång när jag gick i gymnasiet och flyttade hemifrån som 16-åring. Jag var den som ställde till alla fester, som bjöd in och som insuerade på att det kulle festas. Alla visste att jag var partytjejen. 

Och jag kunde inte dricka lagom. Jag blev alltid håll-käften-full. Och inte däckade jag i tysthet heller, jag bröla, ställte till drama och åt enorma mängder socker på fyllan. Dagen efter vaknade jag upp med extrem ångest och verkligen hatade det jag hade gjort. 

Och jag lovade mig själv att sluta dricka. Kunde hålla upp i månader. Men när jag slutade dricka spårade min sockerkonsumtion. När jag slutade med socker spårade min alkoholkonsumtion. Det är som att det är två vattenstrålar. Täpper man till den ena så sprutar det ännu hårdare ur den andra. Så jag var tvungen att med spik och hammare täppa till båda hålen.

Jag har bränt relationer. Jag försökte ta livet av mig en gång på fyllan. Jag har ett 40 cm långt ärr från foten till knät efter en skada på fyllan. Jag har ett brutet lillfinger. Jag har minnesluckor jag inte vill fylla i.

Så. Alkohol - NEJ TACK! Jag har druckit klart för detta livet. Jag är bäst nykter. Jag vill ge mina barn en alkoholifri uppväxt. Folk omkring mig får mer än gärna dricka, men jag avstår. Det är inte min grej helt enkelt.

KÖSS