Elin Härkönen efter uppbrottet med Paolo Roberto: "Värre saker har hänt"
I en podcast talar Elin Härkönen, 25, för första gången ut om dagen då Paolo Roberto, 51, greps och livet efter uppbrottet: "Mitt liv har rasat igen, men värre saker har hänt, hur sjukt det än låter.".
Gillar du artikeln?
Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få fler artiklar som denna direkt i din inkorg - helt kostnadsfritt.
Den 15 maj greps Paolo Roberto, 51, utanför en lägenhet på Grevgatan 10 på Östermalm. I lägenheten hade han köpt sex av en kvinna från ett av Europas fattigaste länder.
Efter händelsen utreds han för oaktsam våldtäkt, som kan ge fyra års fängelse.
När profilen greps var han i en relation med flickvännen Elin Härkönen, 25, och i podcasten ”Assefa Schlingmann” talar hon nu ut om allt.
"Jag gick ut och sprang, grät, skrek"
I podden förklarar Elin att hon grät och skrek när hon förstod vad som hänt. Hon berättar att hon knappt sov något under de första två veckorna.
– Det är lite diffust, minnet, men jag tror att jag gick ut och sprang, grät, skrek, skrattade, lät känslorna komma, säger hon.
Paret har sedan händelsen separerat, men hon förklarar att hon har blandade känslor när det kommer till Paolo Roberto.
– Han är ju min bästa vän. Kärlek försvinner inte från en dag till en annan. Självklart kan jag hata det som har hänt, men jag älskar fortfarande personen, säger hon i podden.
Och fortsätter:
– Det är det jag menar med att det inte behöver vara svart eller vitt. Allt som vi har haft tillsammans, det som har hänt tar inte bort allt det. Det har varit det bästa jag har varit med om.
"Mitt liv har rasat igen"
Hon delar även med sig om hur hon känt under tiden efter och hur den har varit svår. Men hon förklarar att det funnits andra händelser i hennes liv som hon överkommit, som har hjälpt henne i denna situation.
Bland annat bortgången av hennes pappa, som inträffade bara några månader sedan.
– Mitt liv har rasat igen, men samtidigt, okej värre saker har hänt, hur sjukt det än låter. Jag förlorade min pappa för bara några månader sen. Jag bär fortfarande på den sorgen och bearbetar det och så händer det här.
Hon fortsätter:
– Då blir det bara så att, okej vad kan jag göra? Jag måste stanna upp, jag måste ta hand om mig själv, jag får inte rasa igen.