Eric Rosén: "Vad händer bakom kamerorna egentligen?"

- 28/03/2011, 15:51 -
Rodney Da Silva.
1 av 2

Rodney Da Silva.

MAJA SUSLIN / SCANPIX

Gurkan.
2 av 2

Gurkan.

Daniel Ohlsson/TV11

KRÖNIKA. Är det på andra sidan glaset som det verkligt provocerande experimentet pågår?

Inne i Big Brother-huset går dagarna sin gilla gång. Efter psykoser, droglarm och annat smått och gott är normaliteten åter på plats.

Någon trakasserar en annan. Någon slår en person i ansiktet efter ett sängplatsbråk. Andra ägnar sig åt återkommande och uttrycklig rasism eller grav transfobisk mobbing. Det är fest.

Det är egentligen det vanliga Big Brother vi ser, en spegling av samhället i det superkoncentrat formatet bjuder in till. Detta är ingen nyhet.

Detta i sig är förvisso vidrigt emellanåt men det är inte särskilt överraskande.

Den begränsade kontext som är programformatet, experimentet, kommer alltid att visa upp minst lika mycket av människans tristare sidor som människans godare. Gott så.

Skillnaden här är återigen, det skrev jag om redan vecka två då produktionen var minst sagt saktfärdig i hanterandet av Rikards obehagliga och akuta psykostillstånd, att Big Brother-tittandet förutsätter en tillit till produktionen. Det finns ett oskrivet kontrakt på att de agerar när det krävs och inte släpper människorna på insidan vind för våg. Ingen har så mycket inflytande över människorna i husets beteende som självaste Big brother. Där sätts normen och miljön.

Nu har två redaktörer för programmet sagt upp sig med omedelbar verkan efter rapporter om att de inte vill vara med och ta programmet längre i den riktning det gått. De kan inte stå för det. Och som tittare börjar man känna samma oro. Man saknar tillit till att produktionen ska ta ansvar för det som händer där inne.

Även starka BB-karaktärer från tidigare år, som Olivier de Paris och Jessica Lindgren, spårade ur vid flera tillfällen. Men de varnades och sattes i långa samtal i bikten och skärpte sig till slut. De växte med tillsägelserna. Hade de varit med i årets upplaga känns det som att det hade kunnat gå hur långt som helst och slutat med blodiga misshandlar och fängelsedomar.

I år låter man saker som gränsar till hets mot folkgrupp inte bara passera obemärkt förbi i huset. Man tar dessutom okommenterat med vissa av uttalandena i kvällsavsnitten. Kanske hoppas man på en kontroverser och raseri, en polisanmälan eller en sån här irriterad krönika för uppmärksamhets skull. Kanske är det den strategin som får folk att säga upp sig från programmet.