Rymdfysikern Patrik Norqvist är van vid att alltid tala sanning, fakta och hur saker faktiskt fungerar.
Men i TV4:s "Förrädarna" har han fått en helt annan uppgift, nämligen att ljuga, vilseleda och undvika att bli avslöjad.
Nu avslöjar han vad – och hur – han faktiskt spelade i spelet.
– Jag är inte en oärlig människa. Jag spelar bara spelet, säger han till Nyheter24.
Patrik Norqvist om rollen som förrädare: "En väldigt ny situation"
Patrik Norqvist, 60, från Umeå, har för många blivit känd som den omtyckta fysikern som pedagogiskt förklarar allt från vardagsfenomen till rymden.
Därför var det minst sagt en annorlunda situation när han plötsligt klev in i "Förrädarna" – där spelet går ut på att dölja sanningen.
– Det var naturligtvis en väldigt ny situation, med tanke på att jag nästan alltid, när jag är inbjuden, ska förklara något och försöka vara så sanningsenlig och pedagogisk som möjligt, säger han till Nyheter24.
Patrik behövde ställa om mentalt. För att klara av rollen behövde han se allt som just ett spel.
– Man kände verkligen: "Okej, jag är inne i ett spel".
Det blev också avgörande för honom.
– Det var viktigt att komma in i det här modet: att det är ett spel.
Patrik Norqvists taktik i Förrädarna
Men Patrik gick inte in i programmet utan en plan. Tvärtom hade han en tydlig taktik från början: han skulle inte framstå som ett hot.
Istället försökte han spela som han själv tror att han hade gjort om han varit trogen.
– Jag försökte köra som jag skulle ha gjort om jag var trogen. Det var att visa sig lite handfallen. Jag är kanske bra på att lösa matteekvationer, men det här med att läsa folk tyckte jag var svårt, förklarar han.
Det handlade alltså inte om att ta mycket plats, peka ut misstänkta och styra samtalen för hårt. Snarare tvärtom.
Patrik ville bli uppfattad som någon som stod lite vid sidan av, lyssnade och försökte förstå spelet – utan att verka farlig.
"Jag tror knappt att jag en enda gång svarade nej"
Något annat som kan ha hjälpt honom är hur sällan han faktiskt behövde svara rakt på frågan om han var förrädare. Han blev nästan aldrig hårt pressad på just det sättet.
– Jag tror knappt att jag en enda gång fick frågan "är du en förrädare?" och då behövde svara nej.
Istället kunde han ofta ta sig runt situationen, vilket gjorde att han inte behövde leverera raka lögner på samma sätt som man kanske kan tro som tittare.
Samtidigt fanns ett annat dilemma. Varje gång han riktade misstankar mot någon visste han att personen var oskyldig.
– Varje gång jag sa att jag trodde att någon var misstänkt, så betydde det att jag höll på att sätta dit en oskyldig.
Därför var det lättare för honom att haka på andras spår än att själv starta ett drev.
– Att vara först med att dra upp någon var svårt, säger Patrik Norqvist.
Kamerorna missade – Patrik om bilden av honom i tv
I programmet har säkert ingen missat Patrik stå i bakgrunden och le.
Men enligt honom är det inte hela bilden av hur han faktiskt agerade inne i spelet.
– I klippningen verkar det som att jag bara står i bakgrunden och ler hela tiden. De tyckte väl att det var kul, men jag snackade nog en hel del också, säger han.
Det som visas har såklart har hänt – men produktionen har också haft mycket material att välja mellan, enligt honom.
– Jag stod väl bakom och lyssnade ibland. Men så mycket som det ser ut på tv var det nog inte riktigt.
Samtidigt kan just den bilden ha hjälpt honom.
Tror du att de andra deltagarna underskattade dig?
– Det passade kanske inte in på bilden av mig att jag var en förrädare, säger Patrik Norqvist.
Han fortsätter:
– Jag är ju definitivt längre ifrån att vara skådespelare än alla andra, så de kanske inte tänkte: "så där skulle han inte kunna klara av om han var förrädare". På det sättet underskattade de kanske mina skådespelarinsatser.
"Att ljuga är så fult"
Trots att Patrik har lyckats hålla sig kvar i spelet som förrädare är han tydlig med en sak: i verkliga livet tycker han inte om lögner.
– Jag tycker väldigt illa om folk som ljuger.
För honom finns det en stor skillnad mellan att inte säga allt – och att ljuga rakt ut.
– Man kan hålla tyst. Man behöver inte säga allt, men att rent ljuga, det är så fult.
Just därför behövde han gång på gång påminna sig själv om spelreglerna.
För om han inte hade lyckats tänka så, hade det blivit betydligt svårare.
– Om jag inte fick känna så, då är jag bara en lögnhals. Så kunde jag inte känna, utan det var ett spel. Det var ett spel.
Därför kan Patrik gå under radarn
Kanske är det just där Patriks styrka ligger. Han ser inte ut som den självklara förrädaren. Han tar inte alltid störst plats. Han framstår inte som den mest taktiska spelaren i rummet.
Men bakom fasaden finns en tydlig plan: att spela som om han vore trogen, inte verka för farlig och låta andra underskatta vad han faktiskt klarar av.
Och även om Patrik själv inte vill kalla det för att ljuga, så har strategin hittills tagit honom långt. I "Förrädarna" kan det vara just det som gör honom farligast.
