BB-vinnarens helvete - tvingades till psykolog efter misshandeln

Det har gått en dag sedan "Big Brother" avgjordes när jag träffar Hanna Johansson i huset hon tillbringat de senaste 106 dagarna inuti. Trots en vild festnatt på Café Opera ser hon pigg ut.

– Tack, men jag har faktiskt inte ens gått och lagt mig, säger hon och skrattar.

Vi slår oss ner vid matbordet i det mytomspunna "Big Brother"-huset. Det känns lite som att jag är inne i någon annans hus. Det slår mig senare under vårt samtal, att det är ju faktiskt precis vad jag är.

– Det här har varit mitt hem nu. Det är viktigt att man kommer in i huset och gör det till sin vardag... Att man sätter igång med sina rutiner och att man vågar vara sitt riktiga jag här inne, berättar Hanna Johansson för mig.

Det kan ju vara värdefull information. Om ett par år, när jag har åldern inne, är "Big Brother" definitivt ett program som skulle locka mig. Bortsett från att jag inte skulle vilja visa mig naken då. Det har däremot Hanna Johansson inga problem med.

– Folk får tycka vad de vill om min kropp. Jag är frisk, jag har fött två barn och ja, jag älskar min kropp. Man ska älska sig själv.

Hur är det att vara konstant övervakad av kameror?

– Man glömmer kamerorna så fort. Det är lite läskigt, faktiskt. Nu när jag gått bakom kulisserna och fattat att när vi står i badrummet så ser produktionen rakt in... Det är ju helt sjukt!

Jag berättar att jag faktiskt gått i de mörka gångarna, där kamerorna är placerade, och tittat på henne när hon borstat tänderna.

– Vi är lite som apor i en bur, säger hon.

Ungefär så skulle man väl kunna beskriva dem. I 106 dagar har hela Sverige kunnat följa varenda fotsteg Hanna Johansson - och hennes 21 medtävlande - tagit. Blod, svett och tårar har sprutat i huset. Hat och kärlek. Slagsmål och sex. Vi har fått se ett tjugotal människor leva ett helt liv - komprimerat till tre månader. Nu har Hanna Johansson vunnit alltihop.

– När du säger det så, då tänker man att det här har förändrat mitt liv totalt, för många herrans år framöver. Inte bara mitt liv, utan även mina barns. Det kommer vara så mycket lättare för dem nu, säger Hanna och tittar mig djupt i ögonen.

"Marcel har fortfarande inte bett om ursäkt"

Hanna Johansson har fått ta emot hård kritik under sin tid i huset. Framför allt har hon hamnat i dispyter med Marcel Söderqvist, som tidigt i säsongen hävdade att Hanna var transsexuell.

– Han gick på min kvinnlighet något totalt där. Det var så sjukt. Han har fortfarande inte bett om ursäkt för det. Jag försökte prata med honom två gånger i går. Jag tog i hans hand men han gick därifrån.

Men under festkvällen kom Marcels syster fram till Hanna - och bad om ursäkt å hans vägnar.

– Men det är inte från henne jag vill höra en ursäkt, det är från honom. Jag tror inte att jag kommer få höra det. Men jag tänker inte gå och vänta på det. Jag hoppas bara att han ser vad långt jag gick.

Har lämnat män för att överleva

Någonting som verkligen märks under mitt möte med Hanna Johansson är att hon är otroligt öppen. Det finns inte ett ämne hon räds prata om. Hon skäms inte för sina misstag och vågar stå för det hon gjort. En orädd person. Snart ska det visa sig att det var en lång resa för att bli den starka kvinna hon är i dag.

– Jag var retad och utfryst i skolan. Jag höll mig nog ganska mycket för mig själv och kände mig väldigt utanför. Man lär sig att hantera det och att trivas i sitt eget sällskap. Vill folk inte umgås med mig så tänker inte jag ändra på mig för deras skull, berättar hon.

En jobbig resa mellan olika män har också format den Hanna Johansson som sitter mittemot mig. Manipulering, misshandel och missbruk har varit en del av hennes vardag.

– Jag har haft män som inte varit bra, som jag valt att lämna för min egen överlevnad, säger hon och fortsätter:

– Det har varit psykisk misshandel. Du vet, när någon manipulerar dig. Du går på tå hela tiden, du är rädd för när människan kommer hem och tänker "Vilket humör är han på i dag?".

Rädslan för att bli fysiskt skadad har funnits där emellanåt.

– Jag var rädd för att få en smäll. Du får höra negativa ord, du får inte gå klädd i vad du vill, du får inte träffa dina vänner, du får höra att dina vänner är si och så, din familj är inte heller så bra. Det är sådana saker.

"Gick hos psykolog"

Upplevelserna har format henne för livet.

– Jag är väldigt rädd för män. Jag är rädd för att bli sårad. De här människorna har alltid varit jättefina i början. Sen visar sig det här beteendet efter ett tag.

Trots det beskriver hon sig som en av de deltagare som klarat sig bäst inne i huset. Hon framhåller att hon hela tiden varit positiv, glad och trott på sig själv. Hur går det ihop? En 29-årig kvinna, nertrampad av destruktiva relationer, som klarar av det största sociala experimentet någonsin? Jag ställer frågan.

– Jag gick hos psykolog ett tag för att jag mådde så kasst. Då insåg jag att det är inget fel på Hanna. Det är inget fel på mig. Felet är att jag låter människor behandla mig som skit, berättar hon.

"Lycklig om det finns mat på bordet"

Efter en halvtimme har intervjutiden förflutit. Jag tackar för Hannas tid och önskar henne lycka till. Sedan lyssnar jag igenom vårt samtal på väg tillbaka till redaktionen, och fastnar speciellt för den här frasen:

– Nu sista veckan var vi alla ganska trötta på maten i huset. Men jag är inte kräsen, finns det mat på bordet är jag lycklig. Jag har själv stått där med en tom kyl, jag uppskattar att ens ha mat framför mig.

Då får jag som en uppenbarelse. Årets "Big Brother"-vinnare ser inte fram emot att åka ut på barturné med Michael Brinkenstjärna, festa på Stureplan till gryningen eller skriva autografer i timmar. Hanna Johansson, personlig assistent från Filipstad, tänker resa sig ur sitt trasiga förflutna och ge sig själv - och framför allt sina barn - ett värdigt liv.

Och där tycker jag att alla "Big Brother"-kritiker, som menar att det bara handlar om att supa, festa och knulla, kan stänga sin mun.

Grattis, Hanna Johansson.