Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Filippa Berg: Pissjobbigt problem

1 av 1

Emelie Lager

Nöje | 30/05/2011 08:03

KRÖNIKA. Om ringlande toaköer.

Det finns ett problem man som tjej stöter på varje gång man är på krogen. Ett riktigt, jag skulle vilja säga, pissjobbigt sådant. Toalettkön.

Som vanligt ringlar sig kön meterlång utanför tjejtoan. Du har hetsdruckit några drinkar för att "komma i stämning". De börjar kännas nu. På fel sätt. Du är helt enkelt jävligt kissnödig.

Du ställer dig i kön. Tiden går. Tjejerna framför dig i kön börjar bonda. Något för dem samman tydligen. Undrar vad. Deras fyllda urinblåsor kanske. Eller möjligtvis deras taskigt blonderade hår med den svarta utväxten på 5 centimeter. Du börjar bli bitter.

Några andra tjejer tränger sig förbi.

– Vi ska bara kolla i spegeln!

Du följer dem med en mordisk blick. Lovar dig själv att ställa till med en helvetes scen om de så mycket som ens tänker tanken att göra något annat.

Kön börjar så sakteliga bli mindre. Du är nästan framme nu. Du kan känna stanken av urin genom sliskiga parfymer och kvävande hårspray. Det känns nästan euforiskt. Som oasen i öknen. Ditt hjärta börjar dunka ikapp med din blåsa. Snart....

Nu öppnas dörren. Nu är det din tur!

Som i slow motion ser du henne. Snabb som en vessla är hon där och tar tag i dörren. Före dig. TRÄNGER sig.

Du bestämmer dig. Här blir det inte något mesande som en annan svensk. Du tar också tag i dörren. Tar sats. Står upp för dig själv. Här och nu.

- Ursäkta men jag tror att jag var före dig.

Ett leende men ack så kallt. Busted. Där fick du din jäkel. Se så, plats i kön.

Nöjd med dig själv står du och väntar självsäkert på hennes sorti.

- FUCK YOU!!!!

Dörren smäller igen. Du står mållös kvar. Du har aldrig varit med om något liknande. Aldrig har så många toaregler brutits på en och samma gång. Tjejerna vid spegeln har smitit före för länge sen.

Uppgiven och matt stirrar du på den stängda dörren. Märker inte ens toapappret under skon när du håglöst kliver in genom nästa dörr som öppnas.

Glädjen du känt nyss är borta. Kvar är bara hopplösheten när du så sakteliga låter strålen träffa vattnet och uträttar det du kom dit för att göra. Sträcker ut handen.

Fan. Inget papper.